Alexander Zetterman skrämde oss rejält när han fick en jätterivning på första hindret. Här berättar han, och lagets först startande ryttare Peder Fredricson, om sina rundor.

Alexander tyckte att det var roligt att ”få en uppgift”, han var tvungen att prestera ett bra resultat i och med Peders tolvfelsrunda.
– Det är lite som att få chansen att lägga en straffspark – och att sedan sätta den, förklarar han.
Den grova rivningen på första hindret berodde enligt ”Alex” på att han valde att ta en annan väg än de flesta andra ryttarna, för att undvika en kamera i luften som han trodde att Cafino kunde bli spänd för.
– Jag kom lite snävt mot ettan och skuggorna bildade som en marklinje framför hindret. Cafino var taggad och tog av ett helt galoppsprång för tidigt, berättar han och fortsätter:
– Just i det ögonblicket, i en hundradels sekund, tänker man på alla som hjälpt en hit. Alla som har förväntningar – att man inte vill göra någon besviken. Sedan körde jag bara på enligt planen, lade det där nedslaget bakom mig. Jag har inte kommit till VM för att misslyckas.
Resten av banan gick galant.
– Det var mitt i prick. Cafino är fantastisk och i superbra form. Det blev ingen idealisk start, men sedan gick det desto bättre. Vi har pratat mycket om det med laget att allt kan gå fel här, varenda hinder som du tar dig över felfritt räknas. Det finns ingen ursäkt för att man river första hindret, det ska man ju bara klara på ett VM. Men resten satt mitt i prick, jag måste kunna vara nöjd också, det måste jag ge mig själv. Allt kan hända här, det är bara på med hårdhandskarna och köra igen.

Sibon blev "förvånad"
Peder Fredricson är givetvis nedstämd efter att ha kommit i mål med hela tolv fel efter sin nationshoppningsrunda.
– Jag kom inte in i rätt rytm på banan, den är väldigt teknisk, säger han.
Peder berättar att han kom lite fort på andra hindret, som Sibon rev.
– Han brukar backa av men gjorde inte det, det var då vi tappade rytmen.
Både häst och ryttare blev ”förvånade” av nedslaget som kom. Eftersom de tappat rytmen rev de även trean som ett följdfel.
– När man kommer in för laget är man väldigt beslutsam att gå i mål. Jag fick rida ganska hårt, särskilt in i trekombinationen, och det är jag inte van vid. Jag har aldrig varit i den här situationen med Sibon förut, berättar Peder och fortsätter:
– Sibon blev lite springig, jag försökte rida med tryck men fick inte riktigt till det. Det här var inte bra nog och inte bra gjort av ryttaren, säger han besviket.

Text & foto: Ida Röök

Rapporter, bilder, startlista, klipp + SVT Play-länk

Här hittar du SVT:s direktsändning av klassen.
Här hittar du onlineresultat.   
   

Alexander på väg in.

Många svenskar är på plats.

Sjukt fina språng!

Över pistolen också...

Alexander klappar om Cafino efter ritten.

Och så blir det en godbit också!

Peder Fredricson och Sibon på väg in.

Ritten förevigas av groomen Malin Henlöv.

Ett av hindren som Sibon rev.

Peder kämpade för att hjälpa Sibon.

Det blev många fina språng.

Sylve Söderstrand och Jens Fredricson diskuterar rundan.

Som han kämpade, Sibon!

"Attans", tycks hela svensklägret tänka.

Peder är givetvis besviken över sin runda.

På framhoppningen sprang vi på Lisen Bratt Fredricson, med lille Bill i vagnen. "Man får inte glömma att Sibon bara har hoppat på den här nivån i ett halvår, men det var inte för svårt för honom idag. Det som hände var ett ryttarfel", analyserar hon maken Peders ritt. 

Det kunde nästan inte bli bättre. Fram till sista ryttaren var det trippel svenskt i topp, men med nästan en sekunds marginal puttade schweiziska Janika Sprunger på Bonne Chance CW ner Henrik von Eckermann till andra plats.
– Det var inte min första Grand Prix-seger men min bästa, sa Janika efteråt.
  
– Jag visste att min häst har kapacitet att vinna, även om hon är ung. Och när jag såg att Dermot Lennon var två sekunder snabbare än Henrik visste jag att jag kunde göra det, fortsätter hon.
Tvåan Henrik von Eckermann, som återigen får till ett fantastiskt resultat med Cantinero, var inte förvånad.
– Jag visste att sista ryttaren skulle gå om mig, så jag är väldigt glad över min andraplats.
  
Vilket genombrott för Mordasini
Hon har ridit någon nationshoppning för Sverige i år, men för de flesta svenskar är hon en doldis – dagens trea Charlotte Mordasini som har svensk mamma och en pappa med rötter i såväl Frankrike som Schweiz.
– Det här är fantastiskt och nästan overkligt. Jag har tävlat femstjärnigt förut men aldrig femstjärnig Grand Prix, säger hon efteråt.
  
Hemlighetsfull förbundskapten
För förbundskapten Sylve Söderstrand återstår nu angenäma problem inför EM, som bara är en milstolpe mot nästa års OS.
– Vi hade tolv ryttare som kvalat till Grand Prix, det har aldrig hänt förut.
Något EM-lag vill han inte plocka ut än.
– Det är bara en ryttare som är klar och det är Helena Persson, de andra är inte klara än så ni får vänta.
Trots sitt genombrott är inte Mordasini aktuell för EM.
– Hon var mycket bättre än jag trodde. Hon är professionell i allt hon gör, säger han om henne.
Om Malin Baryard Johnsson och Tornesch, som gjorde en mycket bra insats och kom fyra, säger han så här:
– Hon har varit med i bakhuvudet inför EM. Tornesch har hoppat strålande och den rutin som de har är enormt värdefull.
Med sådana svenska framgångar i Grand Prix som här i Falsterbo känns det som om EM kan bli hur kul som helst.  

Text och foto: Annika Grundberg

Resultat

Jens galopperar in på banan, Lunatic är med på noterna.
  
Avtackningen av Lunatic genomfördes 15 minuter innan Falsterbo Grand Prix, flera av de internationella ryttarna som gick banan stannade upp och applåderade när ekipaget red ärevarvet.
– Han trodde nog att han skulle in och hoppa, det var nästan så att han blev besviken när jag hoppade av, säger Jens.
  
Ryttaren tackade uppfödare, ägare och sin hästskötare för alla framgångar. Lunatic kommer nu att agera läromästare åt ägarens 13-åriga son i både hoppning och dressyr.
  

"Luna" njuter av uppmärksamheten.


Jens tackar sitt team.


Hej då, tack för allt!

Glädje och bus på prisutdelningen.
  
Den perfekta födelsedagspresenten blev ännu en individuell seger och lagseger i Nations Cup för Tinne Vilhelmson Silfvén. Lagmedlemmarna sken som solar på prisutdelningen, kan det vara vårt EM-lag som klev upp på pallen?

Minna Telde och Emilie Nyreröd kunde sitta och titta på när deras lagkamrater säkrade segern. Emilie berättar för Hippson efter ärevarvet att det är lättare att rida ärevarv när man har tävlat samma dag. För att låta Miata bli av med lite energi innan de red in på banan värmde hon upp lite lätt.
– Min häst är inte så förtjust i prisutdelningarna, så det kändes att det fanns lite extra energi i dag.
Hon red in för att ta emot priset med gott självförtroende, den goda formen från tävlingarna på Mallorca håller i sig. Hon har nu visat för landslagsledningen och för sig själv att framgångarna där inte var någon engångsföreteelse.
Minna Telde kände stor glädje över lagets insats, även om hon fortfarande är besviken över sin egen prestation. 
– Med lagryttare som dessa bådar det riktigt gott inför EM, konstaterar hon.
Nu kommer Santana att få ta det lugnare i drygt två veckor, ridas ut i skogen och hopptränas.
– Hoppryttarna kallar det nog inte för hoppträning, men vi skuttar över hinder, skrattar Minna.

Framtidshopp och glädje att tävla i Sverige
Patrik Kittel skyndar från prisutdelningen över till uppvärmningen, hans fru Lyndal ska nämligen rida nästa klass.
Innan han springer iväg hinner han glädjas åt att detta bådar gott inför framtiden, både för honom och Deja men även för det svenska laget.
– Hon är en riktig tävlingshäst, hennes förmåga att fokusera är otrolig, säger Patrik, som även blev tvåa individuellt i klassen.

Anton sträcker på sig i den ökade traven.

Tinne Vilhelmson Silfvén och Don Auriello, som red till sig den individuella segern i klassen, älskar att tävla på hemmaplan. Under prisutdelningen ropade publiken dessutom ut ett fyrfaldigt leve för Tinne på födelsedagen.
– Det blir lite extra allvarligt på hemmaplan, man vill så gärna visa publiken och vill så himla mycket, menar Tinne.
Helheten stämde i takt med musiken, och hon tycker att det är väldigt bra för det svenska laget att få rida Nations Cup på hemmaplan.


Patrik Kittel och Deja är fokuserade.

Individuell prisutdelning – avslappnade hästar.

Resultat

Text & foto: Annelie Lundkvist