Malin Petersen, Staffan Lidbeck och Dag Albert.

Dag Albert och Malin Petersen fick två rivningar var i söndagens banhoppning.
– De red väl och hade bra rytm. Kanske hade de inte den där sista skärpan på den avslutande diagonalen. Men det var inga rundor att skämmas för, säger fälttävlansgängets hopptränare Maria Gretzer.

Hon berättar att när hon började träna fälttävlansryttarna, så red de lite på samma sätt på banhoppningshinder som i terrängen. Alternativt satt de för tungt och höll på mycket i munnen på hästen.
– Man måste lära hästarna att i dag är det hoppträning, och då hoppar man så här. Vi tränar med extremt mycket eftergift för att de ska ta runda språng. I terrängen kan man däremot inte ge en massa eftergift, där ska hästarna hoppa ur handen, annars kan de snubbla och falla. 

Målet inte uppfyllt
Förbundskapten Staffan Lidbeck säger att han givetvis inte kan vara nöjd med det här VM:et, för Sveriges del.
– Målet var först att kämpa om medalj, sedan fick vi sätta ner målet till att vara bland de sex bästa lagen. Och nu har vi bara två ryttare i mål, även om de genomförde på ett hedervärt sätt, säger han.
Nästa chans till OS-kval blir på EM om ett år.
– Vi måste bli bättre till dess, så klart. En gräns att sträva mot är att ha tre ryttare under 50 straff efter hoppningen. Där någonstans måste man ligga om man ska vara med och slåss i toppen.

Plus och minus med ”flytt”
Malin Petersen menar att Sofarsogood kändes jättefin inne på hoppbanan.
– Men ändå ramlade två bommar… Först trodde jag bara att det var insprånget i kombinationen, och då var jag ganska nöjd. Men så såg jag att jag fått med mig sista hindret också.
Att hästarna fick lastas och åka från Haras du Pin på morgonen, till VM-arenan i Caen, tror hon inte har påverkat dem.
– Nej, men vi var ganska irriterade i går kväll, när vi fick packa och fixa i stället för att bara beta hästarna och ta hand om dem. Men så här i efterhand gick den biten väldigt bra, fördelen är att vi är färdigpackade nu. Det är bara att åka hem! 

Fräsch Tubber Rebel
Dag Albert är också nöjd med hur hans häst kändes i banhoppningen.
– Han kom lite försiktigt in på trekombinationen och räckte inte fram. Och så föll sista hindret. Men hästen kändes fräsch, inte som efter en endagsklass förstås, men jättefin.
Att de flesta hästarna i tävlingen varit så fräscha i dag, trots det tuffa underlaget i går, tycker varken ryttare eller förbundskapten är så konstigt.
– Det var tungt, men jämnt mjukt hela vägen, säger Dag.
– Vad gäller skaderisk är mjukt underlag skonsammare för hästarna, fyller Malin i, och Staffan håller med. 

Slutar 33:a och 34:a
Vann VM i fälttävlan gjorde Tyskland, före Storbritannien och Holland. Sverige slutar tolva (uteslutna Anna räknas automatiskt som 1000 straffpoäng) av 16 lag, men hade som sagt bara två ryttare i mål. Individuella guldet gick till tyska Sandra Auffarth på Opgun Louvo, silvret till tyske Michael Jung på Fischerrocana FST och bronset till Storbritanniens William Fox-Pitt på Chilli Morning.
Dag Albert slutade på 33:e och Malin Petersen på 34:e plats, i ett startfält på totalt 91 ekipage (varav 60 tog sig hela vägen till banhoppningen).

Text & foto: Anki Yngve  

Fullständigt resultat 

Malin Petersen såg ut att gå mot en felfri runda, men så föll två bommar mot slutet. 
 

Dag Albert slutar som bästa svensk, på 33:e plats.
 

Maria Gretzer tränar fälttävlansryttarna i hoppning. 

Hej,

Tack för att ni följde med mig bakom kulisserna på min första bevakning av en stor tävling i Sverige. Att få bevaka den på "hemmaplan" här i Stockholm har varit riktigt roligt!

Jag har fått träffa personer från Svenska Ridsportsförbundet som själva kommit fram och tackat mig för att jag ibland är lite jobbig och sätter press på dem.

Jag har fått träffa våra duktiga ryttares ännu duktigare (och otroligt trevliga) hästskötare och har blivit väl omhändertagen av alla ryttare, tränare och förbundskapten på framridningarna och i stallarna.

Så tack alla ni för att ni gjorde denna helg enkel, rolig och inspirerande för mig.

Fortsätt att följa mig från och med imorgon i Sportkollen, där vi tillsammans fortsätter att följa våra duktiga ryttare. Jag har en sak från helgen som jag inte har hunnit skriva ihop ännu, då jag följde banbyggare Peter Lundström och fick sitta med honom i domarbåset under en av hoppklasserna.

Det var riktigt roligt!

Nu väljer jag att fira in första advent med julpyntning och glögg, hoppas ni får en fortsatt härlig kväll!

Ps. Lite rolig fakta från min helg i Globen:

Antal druckna Loka efter att ha sprungit upp och ner till trappan vid pressrummet: 7

Antal ätna kanelbullar: 3

Antal ätna mackor: 2

Antal koppar kaffe: 0

Antal koppar te: 1

Antal koppar glögg: 1

Antal gånger jag sprungit vilse i gångarna inne i arenan: 11

Antal sparkar jag undvikit av pigga hästar i gången mellan arenan och Hovet: 3

Antal gånger jag bett stallkontoret om att få en penna då jag tappat bort min: 2

Antal gånger jag fått skratta ihop med härliga ryttare, skötare och medhjälpare: Går inte att räkna!

Antal gånger jag känt att trapporna upp till pressrummet är på tok för långa: Varje gång!

Antal bilder jag tagit med kameran: 3192

Vänliga hälsningar,
Annelie

Jag tog mig en sväng in på mässan för att titta på utbudet - och som vanligt kan man köpa allt från strumpor till hästlastbilar.

Besökarna trängdes i de smala gångarna och utställarna är inte jättenöjda med att behöva vara ute i tälten vid Söderstadion.

En utställare som är väldigt besviken är Back on Tracks försäljningschef Mathias Blomqvist.

- Vi har betalat för Globen, men fått Kiviks Marknad.

Varje morgon brukar gästerna komma in på mässan direkt när den öppnar, men inte i år. Spontanshoppingen verkar har försvunnit nu när det är längre att gå från arenan.

När det väl är längre pauser kommer alla samtidigt och det blir kaos.

Mattias och hans kollegor på Back on Track anade att det inte skulle bli så bra när de måste befinna sig ute vid Söderstadion, därför har de minskat ner sin monterstorlek och personalstyrka för helgen.

De kommer att återvända nästa år, men då under helt andra förutsättningar, berättar Mathias.

Han tycker synd om utställarna och besökarna i år och frågar sig själv om någon tycker att detta blev bra?

Jag fortsätter att fråga runt bland utställarna om de tycker att det har varit en bra helg?

Ingen mer än Mathias vill gå ut med namn, men det dåliga betyget är detsamma.

Några mindre utställarna kommer inte att återvända nästa år och alla jag pratar med kommer att tänka efter en extra gång inför nästa år.

Förhoppningsvis kanske Globen kan använda Annexet som vanligt 2013? I år spelas ju X-faktor in på plats, därför är mässan hänvisad till Söderstadion.

Jag kliver in på banan med siktet inställt på förbundskapten Sylve Söderstrand, han går banan och antecknar på en startlista - jag vill veta varför!

- Jag finns på plats som ett extra stöd åt ryttarna, och går alltid banan och noterar avstånden mellan hindren, förklarar Sylve.

Vi tittar på den byggda banan tillsammans och jag frågar vad han tycker om den?

- Banan är lång och tuff, något av det största jag har sett att de har byggt i Globen under alla år. Men å andra sidan har ryttarna mycket att rida om idag, säger han och ler.

Jag tar rygg på Sylve som vill säkerhetsställa att våra svenska ryttare är medvetna om att det är en winning round?

Några har noterat detta, några inte.

Jur Vrieling är först ut på banan och får med sig ett tidsfel, han tror att hans insats för idag är klar så hästen får gå hem till stallet igen, knopparna tas ur och Jur återvänder till framhoppningen i gympaskor.

Sylve tittar på varje ryttare och ger feedback när de kommer ut. Mest imponerad är han över Emma Emanuelsson idag.

- Emma red mycket, mycket bra idag, berömer han flera gånger.

Vad hände med Henrik von Eckermanns häst, undrar Sylve?

- Hon blev osäker och väjde av, blir den enkla förklaringen från Henrik.

Fyra ryttare ska till omhoppning, det blev tre felfria och Jur på ett tidsfel.

Som jag skrev innan trodde han att hästen var färdig för idag så när sista ryttaren är inne - Scott Brash - ser vi en snabbfotad Jur springa i full fart ner mot uppstallningen.

Några minuter senare är han tillbaka på VDL Babalu, som har en lite mer permanentad man än vanligt. 

Efter prisutdelningen frågar jag Jurs hästskötare vad som hände.

- Jur trodde att det inte blev någon omhoppning, så jag var nere i stallet när han kom springande. Vi måste ha slagit något typ av rekord på att ta sig hit, skrattar han.

Och det måste jag hålla med om - snabba var de. Trots att han inte kunde banan och hämtade sin häst i stallet så tycker jag att resultatet 5 fel var riktigt bra!

Daniel Zetterman blev femma i denna plats efter 4 fel i grundomgången.

- Idag valde jag att lita på Glory och inte överjobba som jag gjort i de andra klasserna, han kan själv och det bevisade han idag, säger en nöjd Daniel.

Missa inte bildspelet från framhoppningen i början av inlägget!