FOTO: Tomas Holcbecher och Anki Yngve
 
I lördags råkade Anna Hilton ut för ett otäckt rotationsfall under VM-terrängen. Ryttaren bröt armen på två ställen medan hästen Matrix W, mirakulöst nog, klarade sig oskadd. Förbundskapten Staffan Lidbeck är kritisk och menar att hindret borde ha haft utlösningsmekanism. 

Det hinder där Anna och Matrix W föll orsakade problem för många ekipage. Den svenske förbundskaptenen anser att en stor miss av arrangören var att det inte var utlösningsbart.
– Den här typen av fall går många gånger att undvika. Hindret där Anna föll är ett typexempel på ett räcke som borde ha gett vika, menar han.
Så länge fälttävlan finns kommer det enligt Staffan hända att hästar hakar i och faller, oavsett om de är trötta eller inte.
– Hade hindret varit utlösningsbart så hade bommen fallit rakt ner. Då hade ekipaget behållit en del av kraften framåt i stället för att slå runt, säger han.

Förespråkar hårdare regler
På den här punkten är Staffan kritisk mot det internationella ridsportförbundet FEI. Där finns nämligen en del konservativa krafter som inte vill att man ändrar på fälttävlanssporten, av rädsla för att den ska tappa sin karaktär.
– Jag har föreslagit att åtminstone vi i Sverige ska införa nya regler, så att den här typen av hinder alltid är utlösningsbara. Alltså typ rättuppstående räcken och öppna oxrar.
Staffan förklarar att om banbyggaren har med många hinder med häckar på banan, där hästarna kan glida igenom, vänjer de sig vid det. Kommer det sedan plötsligt den här typen av fast räcke, då kan hästen missförstå och inte hoppa högt nog.
– Jag tror att vi måste vara beredda på att sporten behöver utvecklas. I banhoppningen förr fanns ju till exempel fasta stenmurar, men det slutade man med. Själv är jag övertygad om att man ändå kan bygga banor med väldigt bra karaktär.
  
Behöver lämna bubblan
Generellt tycker Staffan att vi inom ridsporten ibland lever lite som i en bubbla.
– Vi hänger ihop och säger att ”allt är så bra, vi tar så bra hand om våra hästar”. Och det gör ju de allra flesta, men vi behöver samtidigt fundera över hur de som INTE är i sporten tycker att den ser ut. Ibland är vi nog för långsamma med att anpassa oss efter dagens samhälle, säger han.
Ryttaren Dag Albert, som bor i England, berättar att man i Storbritannien använder utlösningsbara hinder i stort sett överallt där det går.
– Det funkar jättebra. Bommen kollapsar rätt ner, så hästen kan inte få den med sig eller skada sig på den. Sedan är det inte som en banhoppningsbom som ramlar lätt, det krävs rejäl kraft. Du är nästan i backen innan hindret kollapsar, men slipper rotationsfallen, säger han. 
  
Får anpassa ridningen
Det har varit mycket snack om det extremt tunga underlaget på terrängbanan i Haras du Pin i lördags, men det är Staffan Lidbeck inte lika kritisk till som ryttarna.
– Fälttävlan är en utomhussport, det gäller att anpassa sin ridning efter underlaget. En trend i dag är att underlagen nästan blir för bra, ryttare rider hela tiden på fibersand och liknande. Men det gäller att kunna läsa av vilket underlag det är på banan och att rida efter det, något som är en viktig del av sporten, menar han.
  
Anna och Matrix mår bra
Vad gäller Anna Hilton så berättar landslagets sjukgymnast Per Rehn att hon opererades under söndagen.
– Anna mår jättebra, jag pratade med henne tidigare, hon tyckte mest att det var tråkigt att ligga på sjukhus.
Enligt Per var det inte något komplicerat armbrott, men teamet på kliniken ville operera för att det skulle läka snabbt och bra.
– Efter fallet var Anna på väg upp till medicintältet, men hon insisterade på att få prata med tv först eftersom hon tyckte att hon mådde bra. När hon väl kom till läkaren sa han att ”vi ska nog titta mer på det här”. Anna tyckte att det var mesigt att åka till sjukhus, hon ville stanna kvar och se Dag i terrängen, säger Per.
Matrix W fick som tur var inga fysiska skador i fallet. Men att hästen får avsluta en tuff tävling med ett fall kan knappast vara optimalt. Vi frågar landslagets terrängtränare Jan Jönsson hur man tacklar detta.
– Normalt, när det händer en sådan här sak, låter man hästen gå en väldigt lätt tävling nästa gång. Kanske flera lätta tävlingar, för att den verkligen ska få tillbaka självförtroendet, förklarar han.
  
Text: Anki Yngve
 

Landslagets sjukgymnast Per Rehn. FOTO: Anki Yngve

Det kunde nästan inte bli bättre. Fram till sista ryttaren var det trippel svenskt i topp, men med nästan en sekunds marginal puttade schweiziska Janika Sprunger på Bonne Chance CW ner Henrik von Eckermann till andra plats.
– Det var inte min första Grand Prix-seger men min bästa, sa Janika efteråt.
  
– Jag visste att min häst har kapacitet att vinna, även om hon är ung. Och när jag såg att Dermot Lennon var två sekunder snabbare än Henrik visste jag att jag kunde göra det, fortsätter hon.
Tvåan Henrik von Eckermann, som återigen får till ett fantastiskt resultat med Cantinero, var inte förvånad.
– Jag visste att sista ryttaren skulle gå om mig, så jag är väldigt glad över min andraplats.
  
Vilket genombrott för Mordasini
Hon har ridit någon nationshoppning för Sverige i år, men för de flesta svenskar är hon en doldis – dagens trea Charlotte Mordasini som har svensk mamma och en pappa med rötter i såväl Frankrike som Schweiz.
– Det här är fantastiskt och nästan overkligt. Jag har tävlat femstjärnigt förut men aldrig femstjärnig Grand Prix, säger hon efteråt.
  
Hemlighetsfull förbundskapten
För förbundskapten Sylve Söderstrand återstår nu angenäma problem inför EM, som bara är en milstolpe mot nästa års OS.
– Vi hade tolv ryttare som kvalat till Grand Prix, det har aldrig hänt förut.
Något EM-lag vill han inte plocka ut än.
– Det är bara en ryttare som är klar och det är Helena Persson, de andra är inte klara än så ni får vänta.
Trots sitt genombrott är inte Mordasini aktuell för EM.
– Hon var mycket bättre än jag trodde. Hon är professionell i allt hon gör, säger han om henne.
Om Malin Baryard Johnsson och Tornesch, som gjorde en mycket bra insats och kom fyra, säger han så här:
– Hon har varit med i bakhuvudet inför EM. Tornesch har hoppat strålande och den rutin som de har är enormt värdefull.
Med sådana svenska framgångar i Grand Prix som här i Falsterbo känns det som om EM kan bli hur kul som helst.  

Text och foto: Annika Grundberg

Resultat

Jens galopperar in på banan, Lunatic är med på noterna.
  
Avtackningen av Lunatic genomfördes 15 minuter innan Falsterbo Grand Prix, flera av de internationella ryttarna som gick banan stannade upp och applåderade när ekipaget red ärevarvet.
– Han trodde nog att han skulle in och hoppa, det var nästan så att han blev besviken när jag hoppade av, säger Jens.
  
Ryttaren tackade uppfödare, ägare och sin hästskötare för alla framgångar. Lunatic kommer nu att agera läromästare åt ägarens 13-åriga son i både hoppning och dressyr.
  

"Luna" njuter av uppmärksamheten.


Jens tackar sitt team.


Hej då, tack för allt!

Glädje och bus på prisutdelningen.
  
Den perfekta födelsedagspresenten blev ännu en individuell seger och lagseger i Nations Cup för Tinne Vilhelmson Silfvén. Lagmedlemmarna sken som solar på prisutdelningen, kan det vara vårt EM-lag som klev upp på pallen?

Minna Telde och Emilie Nyreröd kunde sitta och titta på när deras lagkamrater säkrade segern. Emilie berättar för Hippson efter ärevarvet att det är lättare att rida ärevarv när man har tävlat samma dag. För att låta Miata bli av med lite energi innan de red in på banan värmde hon upp lite lätt.
– Min häst är inte så förtjust i prisutdelningarna, så det kändes att det fanns lite extra energi i dag.
Hon red in för att ta emot priset med gott självförtroende, den goda formen från tävlingarna på Mallorca håller i sig. Hon har nu visat för landslagsledningen och för sig själv att framgångarna där inte var någon engångsföreteelse.
Minna Telde kände stor glädje över lagets insats, även om hon fortfarande är besviken över sin egen prestation. 
– Med lagryttare som dessa bådar det riktigt gott inför EM, konstaterar hon.
Nu kommer Santana att få ta det lugnare i drygt två veckor, ridas ut i skogen och hopptränas.
– Hoppryttarna kallar det nog inte för hoppträning, men vi skuttar över hinder, skrattar Minna.

Framtidshopp och glädje att tävla i Sverige
Patrik Kittel skyndar från prisutdelningen över till uppvärmningen, hans fru Lyndal ska nämligen rida nästa klass.
Innan han springer iväg hinner han glädjas åt att detta bådar gott inför framtiden, både för honom och Deja men även för det svenska laget.
– Hon är en riktig tävlingshäst, hennes förmåga att fokusera är otrolig, säger Patrik, som även blev tvåa individuellt i klassen.

Anton sträcker på sig i den ökade traven.

Tinne Vilhelmson Silfvén och Don Auriello, som red till sig den individuella segern i klassen, älskar att tävla på hemmaplan. Under prisutdelningen ropade publiken dessutom ut ett fyrfaldigt leve för Tinne på födelsedagen.
– Det blir lite extra allvarligt på hemmaplan, man vill så gärna visa publiken och vill så himla mycket, menar Tinne.
Helheten stämde i takt med musiken, och hon tycker att det är väldigt bra för det svenska laget att få rida Nations Cup på hemmaplan.


Patrik Kittel och Deja är fokuserade.

Individuell prisutdelning – avslappnade hästar.

Resultat

Text & foto: Annelie Lundkvist