Dagboken visad för: 25505 läsare

Dressyrträning -

Salto: Lite motor denna gång

De två senaste gångerna jag red Salto var han fruktansvärt seg. Sist fick jag en graman på honom eftersom bara INGENTING fungerade. Denna gång gick det bättre. Han svarade på drivande hjälper, även om jag fick jobba ganska hårt för att komma dit. Men när det väl släppte fick vi ändå lite flyt.

 

Vi började jobba  med ställningar åt båda håll på fyrkanten. Jag satsade på att verkligen få igenom ställning - inte bara böjning som det lätt blir på Salto. Med Kristians hjälp fick vi fart på inre bak i bägge varven, och då lossnade det rätt fint med bjudningen.

 

Sedan skulle vi galoppera. Eftersom jag vet att Salto byter för minsta lilla plutthjälp och jag vet med mig att jag flaxar rejält med skänklarna i galoppen försökte jag hålla dem stilla... Men Kristian sade till mig att lägga inre skänkeln framåt och yttre bakåt och liksom ge galoppskänkel i varje språng. Sedan fick jag ta tag i tyglarna och rida fram formen och bjudningen ur det. Det FUNKADE verkligen! Salto höll galoppen, och de gånger det var nära avbrott fattade han ny galopp liksom i samma språng som han bröt av... Det gick dessutom fint att öka ur den galoppen, även om hans första reaktion blev att knappt ta sig framåt alls.

 

Efter den galoppen gick det ännu bättre. Tills vi skulle rida en linje där vi red öppna-sluta-öppna-sluta och min hjärna bara låste sig. Att rida skolor, hålla bjudningen och rida lätt samtidigt är liksom en sak för mycket för min koordination... Inledningen av varje linje gick bra (första öppnan och slutan), men på slutet hade jag liksom ingen trav kvar att rida på... Då blev det dromedar i slow motion.

 

På slutet sade Kristian till mig att korta tygeln REJÄLT (för kort, liksom) och rida jättemycket framåt. Det var coolt, för då skärpte sig Salto liksom ett snäpp till! Nyttigt för mig också, som alltid rider med för lång tygel och kompenserar det med att vinkla handleden.

Postat 2012-05-11 18:24 Kommentarer (1) Kommentera

---

Dressyrträning -

IT: Sidvärts och slutor

Jag gjorde som jag brukar på IT = en himla massa tempoväxlingar i skritten på lång tygel. Började segt men blev snabbt bättre och bättre. Innan det var dags att ta tyglarna hade vi hittat fyra olika skrittempon att variera mellan, IT och jag.

 

Som förut gav det mig fördelen att IT aldrig fastnade med handbromsen i. Nackdelen är att det är ganska mycket häst i den där IT när han rör på sig. Jag red lätt hela passet, men efter ett tag ville jag bara ropa "JAG ORKAR INTE MER"!! SÅ trött!

 

IT Joxar en del med huvudet och jag går emot genom att ruska tillbaka med handen hela tiden. De gånger jag vågade sätta fram handen lite och rida med säte och skänkel istället blev han JÄTTEFIN. Men jag törs liksom inte vila i det där jag får till, utan bråkar vidare utan egentlig anledning. Hade i och för sig varit lättare - det där att rida med säte och skänkel istället - om jag faktiskt kunde sitta i traven...

 

Vi fick rida på en båge in från långsidan med skänkelvikning in, fast liksom med mer och mer böjda hästar under skänkelvikningen, sedan runda en kon och göra sluta ut igen. Gick rätt bra.

Postat 2012-04-26 07:21 Kommentarer (0) Kommentera

---

Dressyrträning -

Zoran: Glömde bakbenen

I början gick INGENTING. Zoran betedde slg lite som Coiette och jag begrep ingenting. Jag som mindes honom som trevlig... Det här var INTE trevligt.

Han körde upp huvudet och älgade på utan att bry sig om varken hand eller skänkel. Kristian sade åt mig att minska tempot, men jag lyckades inte med det heller. Inte förrän jag insåg att jag kunde åstadkomma det med sätet - inte med hand eller skänkel. Jag började helt enkelt rida lätt väldigt tydligt, med maximal inverkan i sätet varje gång jag nuddade sadeln. Då började jag få lite kontroll, i alla fall.

 

Jag försökte rida honom låg och rund i formen, men kom liksom aldrig dit. Men så, i galoppen, bara slog det mig. BAKBENEN. Jag rider bakbenen instället. Jag bad honom helt enkelt fördela om vikten, satsade på en mer upprest form och på bakbenen istället för hästbiten framför mig, och plötsligt gick det!

 

Sedan - när det väl funkade - hade jag svårt att bevara det jag fick utan bråkade och mixtrade för mycket. Satt jag inte och höll in tyckte jag att Zoran gick iväg för mycket, och då var jag rädd att jag skulle tappa allt igen. Men det gjorde jag faktiskt inte de gånger jag vågade slappna av...

 

Kristian sade efteråt att jag måste ha lite mer tålamod. Bestämmer jag mig för att ställa inåt har jag en förmåga att precis när det börjar leda någonstans mixtra till det och testa nåt annat. Då hinner jag liksom aldrig få igenom saker och ting. Han sa också att jag måste sluta kröka på handlederna... Det där är ju Jossan på mig väldigt mycket om, men Kristian brukar inte säga så mycket. Men idag konstaterade han att när jag kröker handlederna blir liksom tygeltagen mer uppåt än bakåt. Det måste jag se upp med!

Postat 2012-04-19 12:43 Kommentarer (0) Kommentera

---

Dressyrträning -

Coiette: Slit, slit, slit

Insåg just att jag missat att blogga om förra veckans ridpass.

 

Jag fick Coiette och blev inte jätteglad. Jag gillar att hoppa henne, men att rida henne på marken i ett dressyrpass är ingen höjdare (understatement).

 

Jag vet ju att man inte får fastna i en dragkamp med henne, så jag bestämde mig för att låta bli det. Då blev det en slitkamp istället. Hon håller SÅ HÅRT i bettet, särskilt på vänster sida. Vi började i vänster varv, och hon gick hela tiden med rumpan lite innanför. Eftersom Kristian alltid säger att man då ska korrigera genom att flytta framdelen försökte jag med höger skänkel och vänster tygel ta in framdelen så att hon skulle spåra. Men hon brydde sig inte alls, bara drog hårdare i vänstertygeln och fortsatte gå makaron.

 

Jag ryckte tag i vänstertygeln ett par gånger, hårt och kort så att hon tvingades reagera och ge sig lite i nacken. Så kunde jag bli mjukare när hon fattat vad jag ville, tänkte jag. Men Coiette fattade ingenting. Så jag fick fortsätta rycka. Usch vad det tog emot. Jag kände mig verkligen som en instruktionsfilm i "Hur du inte får behandla hästens mun". Men för att svänga, ställa, bromsa - ja allt - måste jag vara hårdhänt.

 

Jag beklagade mig för Kristian efteråt. Sa att jag kände mig som en djurplågare när hon liksom aldrig gav sig. Men han konstaterade helt enkelt att det var rätt att göra så istället för att bli hängande i tygeln. Sedan sa han att det inte är så konstigt att Coiette är sån. Innan hon kom till Ågesta är hon riden på riktigt, riktigt skarpa bett. Han sa att när han såg dem visste han inte att sådana bett fanns...

 

Huga.

 

Förutom att Coiette är hård i munnen (nytt understatement) rör hon sig i nån slags stressad ultrarapid. Hon är liksom het, men rör sig inte alls. Typ. Dessutom går hon med skallen uppe i taket.

 

Jag fick jobba mycket med att korta och länga steget för att på det viset få henne att förstå att hon fakttiskt kan länga och korta sig även i kroppen. Och på slutet ledde det faktiskt någonstans. Ett halvt voltvarv i galoppen kortade hon sig, böjde på nacken och mjuknade i munnen... Puh. En halvtimme till hade jag behövt, sa Kristian. En halvtimme till hade jag inte ÖVERLEVT sa jag. TRÖTT!

Postat 2012-04-18 07:33 Kommentarer (1) Kommentera

---

Vila -

Ingen hoppning för mig

Den här veckan var det hoppning i min ridgrupp, så jag fick lämna återbud, jag. Min rygg och min naprapat är överens - jag skulle inte klara ens en minut i lättsits utan att få ont, ont, ont.

 

Och hur mycket jag än saknar ridningen denna stallfria vecka känns det rätt skönt att slippa den sena tiden. Om det inte vore för att jag stormtrivs i min grupp och med att rida för Kristian skulle jag be att få byta till en grupp lite tidigare på kvällen nån dag i veckan. Att rida 21-22 får liksom konsekvenser.

 

Jag brukar vara hemma nån gång vid 23, och då ska jag först duscha och sedan låta håret torka och hjärnan varva ned lite innan det ens går att tänka på att lägga sig. Vilket innebär att jag kommer i säng nån gång vid halv ett - alldeles för sent för mitt sömnbehov.

 

De gånger jag ridit igen samma tid måndagar har jag känt hur den där sena kvällen sitter i hela veckan. Min onsdagstid drabbar mig i alla fall "bara" torsdag och fredag innan jag kan sova igen timmarna natten till lördag...

 

Jag är ingen kvällsmänniska, helt enkelt. Jag skulle gärna lägga mig runt 20.30 varenda kväll...

 

Men nästa vecka är det ridning igen! Och den är KLART viktigare än min önskan att sova! :D Tur man har sina prioriteringar klara!

Postat 2012-04-06 13:10 Kommentarer (2) Kommentera

---

Dressyrträning -

Ägrim: Nåt att sitta på

Ägrim var det länge sedan jag red. Han är speciell. Jag tycker att det känns som om han är av på mitten. Framben och bakben rör sig inte i samma takt och inte i samma tempo. Det krävs en hel del för att få in bakbenen under hästen och för takten att vara densamma fram och bak...

 

Idag fastnade vi i en kamp om högertygeln, jag och Ägrim. Jag började mecka med den redan när vi skrittade igång, men skulle nog ha låtit bli. Kristian sa att när han blev för stark på höger skulle jag ställa vänster tills jag fick tillbaka stödet på vänster och sedan ställa tillbaka. Jag gjorde typ tvärt om till en början - tyckte att det tjorvade i höger, så jag ställde dit och försökte ta igenom det. Hmm.

 

Förra lektionen på Inter (Läs: två veckor utan träning) kostade mig 1100 kronor i naprapatbesök. Först fick jag en akuttid dagen efter ridningen eftersom jag var helt stel från midja till svanskota. Sedan var jag där på morgonen innan denna veckas ridlektion för att kolla läget. Som tur var tyckte naprapaten att det såg bra ut då!

 

Den här gången ska jag klara mig. Ägrim var perfekt att sitta på med min rygg. Han har ett ganska kort steg och är väldigt mjuk. Jag kunde utan problem sitta i galoppen och testade lite i trav också utan att jag kände att det var "fel". Så jag sa till Kristian att jag gärna rider honom, så att ryggen hinner hämta sig lite.

 

Vi skulle göra bakdelsvändningar idag. Jag tyckte att jag fick till bra vändningar, men Kristian gav mig skitkonstiga instruktioner. Allt han sa kändes liksom tvärt om mot vad jag själv tyckte behövdes. Ytterskänkel när jag saknade inner osv... Tills vi upptäckte vad felet var. Jag tänkte - och gjorde - FRAMDELSVÄNDNINGAR. Hur dåliga måste inte de ha varit om Kristian lyckades tro att de var misslyckade bakdelsvändningar? Jaja... Ett par bakdelsvändningar hann jag göra, trots att min första vändning efter upptäckten blev en framdelsvändning det med. VIRRPANNA!

 

Så kan det gå när inte haspen är på, som mamma skulle ha sagt.

 

Postat 2012-03-22 07:46 Kommentarer (1) Kommentera

---

Sett eller läst -

Artikellänk: http://www3.ridsport.se/100ar/Dinhistoria/Bilder/

Nostalgi när ridsporten firar 100 år som förbund

Missa inte den här sajten. Ska själv gå hem och leta fram något som jag kan ladda upp!

Postat 2012-03-16 09:50 Kommentarer (0) Kommentera

---

Dressyrträning -

Inter: Bara mig själv att skylla

Inter är en av de nya förmågorna i stallet. Ett halvblod som till minstora förvåning enligt klubbtidningen ska vara 11 år. Han känns mer som 4-5. "Valpig" som Kristian uttryckte det. Hur som helst var han trevlig och sympatisk!

 

Vi började rida fram i trav och Inter stannade och kickade då och då. Mest när jag tryckte i med högerskänkeln. Då slog han med bakbenet, stannade och studsade lite. Kristian sa att han är lite spänd i ryggen och gör så tills han kommer igång, så jag fokuserade på att rida framåt och få honom låg och lång och avslappnad.

 

Vi skulle rida ett varv på volten i ena änden av ridhuset och på ena långsidan skulle vi sakta av till skritt, skritta några steg och sedan trava igen. Inter kärvade. Han ville INTE sakta av och han ville INTE börja trava igen. Det var bara att envisas och sedan berömma, sa Kristian. Liksom lära honom vad jag ville. Som en unghäst, helt enkelt. Så jag satt och sa Braaaaaaaa och saktaaaaaa och duuuuuuuktig och nähäääää du! hela lektionen.

 

Så skulle vi galoppera. Jag fick fel galopp gång på gång. När det väl blev rätt gick det i en himla fart och han gick INTE att hålla ihop alls. Det var bara att gasa, svänga och ge konstant galopphjälp för att han inte skulle falla isär... Och efter några varv sa det PANG i min rygg och det kändes som om någon kört in ett varmt knivblad mellan kotorna i ryggen. Det var bara att bryta av och ge fan i galoppen. Eller nä - jag testade en gång till, men det gick inte. Ryggen sade ifrån.

 

Vi skrittade en stund och skulle sedan rida öppnor i trav. Trav gick bra, så länge jag red lätt och så länge Inter inte trodde att vi skulle galoppera. Då gick ingenting förrän han hade accepterat att det bara skulle vara trav.

 

Efter lektionen var jag jättestel i ryggen. Åkte hem och gjorde mina stretchövningar och gick och lade mig. Det var fortfarande jättestelt och jag fick ta ett par alvedon för att kunna somna. På morgonen var ryggen som stelopererad från svanskotan till midjan. Jag mailade naprapaten och fick komma dit och erkänna att jag slarvat med träningen de senaste veckorna. "Ja, då vet vi i alla fall var felet är!" sa naprapaten och masserade loss de krampande musklerna i höft och rygg.

 

Sedan kollade hon mina lårmuskler och konstaterade att jag hade en hel del knutor och skit där också. Det hon nu KUNDE kolla, för trots två alvedon var träningsvärken efter passet på Inter riktigt plågsam. Fick order om att börja stretcha insida lår också. Plus att vi kom överens om att jag ska köpa nån slags sporttejp att sätta på ryggen när jag rider. Tanken är inte att jag ska stabilisera ryggen med tejpen utan att jag ska sätta tejpen där för att påminna mig själv om att jag måste tänka på ryggen i första hand och ridningen i andra hand... Nu glömmer jag liksom bort att vara försiktig eftersom jag blir så uppslukad av själva ridningen... Vilket helt klart bidrog till gårdagens bakslag eftersom jag inte alls tänkte på min rygg när jag försökte få rätt galopp och sedan på att faktiskt hålla galoppen... Plus avsaknaden av träning, då... många bäckar små.

 

Postat 2012-03-15 17:40 Kommentarer (3) Kommentera

---

Dressyrträning -

Salto: Med graman gick det i alla fall

Salto var jättespänd när jag satt upp. Halsen stack rakt upp, som på en giraff. Skänkeln sket han i, handen fick jag inget stöd i. Ingenting fungerade alls.

 

Josefina såg hur det var fatt och gav mig en graman ganska snart. Till och med på den fick jag vara ganska bestämd för att Salto skulle bry sig. Efter ett tag gav han dock med sig och började lyssna på hand ock skänkel, men det var fortfarande ingenting som kom gratis någonstans.

 

Han gick helt enkelt inte fram alls. Att då försöka göra skänkelvikningar längs långsidan med huvudet mot väggen - nej. Det funkade inte.

 

Galoppen blev okej efter att jag fått gasa på rejält några långsidor.

 

Men det är bara att konstatera att jag och Salto inte är kompatibla just nu. Han är seg och jag kan inte sitta ned.

 

Blä.

 

Nästa vecka är det markarbete. Jag vill inte utsätta ryggen för ansträngningen som krävs vid lättsits riktigt än, så jag har sålt min lektion.

Postat 2012-02-26 21:19 Kommentarer (2) Kommentera

---

Dressyrträning -

Laroko: Spänd pålle lossnar i sidvärts

Laroko tyckte att ALLT var konstigt idag. Välta koner kunde anfalla vilken sekund som helst. Jackorna på sargen skulle säkert ställa sig upp och applådera om man inte höll sig i skinnet. En ridinstruktör som joggar genom manegen på väg mot en brusten sadelgjord var KLART misstänkt. För att inte tala om en Golden som galopperade sidvärts bakåt tvärs över manegen.

 

Det fanns mycket att fokusera på.

 

Laroko är nog den mest uppmärksamma häst jag suttit på. Han ser allt och vill titta på allt. Men han har aldrig varit "tittig" förut. Bara nyfiken. Men idag var han (nyklippt och) spänd som en fiolsträng. Men han gjorde inget, kändes bara lite spänd och liksom "långt borta".

 

I början kände jag mest att INGENTING kändes rätt. Traven var struttig och Laroko var ojämn. Men sedan, efter att vi gjort lite sidvärtsrörelser bara släppte det. Han var fortfarande på alerten och spände till varje gång det hände något läskigt, men slappnade av däremellan.

 

Josefina (Kristian är ju nere hos herr Gal och trimmar inför en tävling i Tyskland till helgen och sedan Scancinavium) tyckte att galoppen på volterna och mina skänkelvikningar var väldigt fina på den stora bebisen.

 

Jag gillar honom verkligen! Han passar dessutom perfekt just nu eftersom man gott kan rida lätt på honom och inte behöver sitta emot så mycket i galoppen (tvärt emot vad jag trott förut!). Ett lätt säte är en fördel, nästan.

Postat 2012-02-16 07:35 Kommentarer (4) Kommentera

---

Sett eller läst -

Artikellänk: http://www.tidningenridsport.se/Nyheter/Sverige/2012/2/Hastprofil-anmaler-Svt-och-SR-till-DO/

Public Service anmäls till DO pga hästbrist

First things first. Jag jobbar på Sveriges Radio. Inte med sport, men jag är journalist på Sveriges Radio. Det vill jag att du ska veta innan du läser resten av detta inlägg!

 

Nej, jag tror inte att Diskrimineringsombudsmannen kommer göra något av anmälan mot Sveriges Radio och Sveriges Television. Jag tror helt enkelt inte att ombudsmannen har befogenheter att säga varken bu eller bä om journalistiska urvalsprinciper eller public servicebolagens programinnehåll.

 

SVT, SR och UR får sina sändningstillstånd och har dem att följa. Det är den möjlighet som finns att reglera innehållet. Där kan det stå saker som att det ska sändas en viss mängd kultur eller program på andra språk och så vidare. Sedan är det Granskningsnämnden för radio och tv som slår bolagen på fingrarna om de inte följer sändningstillståndet. Men såvitt jag vet har DO inget med saken att göra.

 

Men ändå. Den här anmälan kanske är PRECIS vad som behövs. Många var de som babblade om hur Rolf Göran Bengtssons Jerringpris skulle "sätta ridsporten på kartan", "bli ridsportens genombrott" och så vidare, och så vidare samtidgt som andra kräktes ur sig saker som att ridsport inte är någon sport alls. 

 

Jag blev så arg. Vi behöver inget genombrott. Ridsporten har varit med i OS i sisådär 100 år och den pågår vareviga dag i det här landet. Massor av människor ägnar sig åt denna sport. Den enda genombrott som behövs är på landets sportredaktioner. Och jag tror faktiskt inte att journalisterna där behöver övertygas om att ridsport är en sport. De behöver bara förstå att ridsportintresserade också kan vara sportsideläsare, SVT Sport-tittare och Radiosportlyssnare. DET behöver vi upplysa dem om, men det tror jag faktiskt inte att de fattade nu heller.

 

RGB:s Jerringpris avfärdades med att Ridsportförbundet (medlem i Riksidrottsförbundet sedan 1962) hade mobiliserat småtjejer att ringa och rösta. Så slapp man bry sig. Småtjejer är ju i stallet och borstar på Brunte, de läser inga sportsidor. Och varför skulle de? När Rolf Göran vinner en världscuptävling blir det en bildlös notis i högerkanten på en sportsida.

 

Om Rolf Göran fick vara med på förstasidan, om artikeln om hans seger var skriven av någon som visste vad hen pratade om, då kanske de skulle läsa. Men ska man bli en sådan läsare, då krävs det att medierna (tidningar, tv och radio) visar en kontinuerlig bevakning som faktiskt gör det alls värt för mig att titta i sportdelen, slå på radion eller tv:s sportnyheter. Idag förväntar jag mig ju inte på minsta vis att mitt ridsportintresse ska speglas i de här medierna, alltså vänder jag mig till andra källor än de etablerade allmänmedierna när jag vill ha den typen av innehåll.

 

Det är lite som med kollektivtrafik. Om jag vet att det går en buss från hållplatsen där jag bor in mot stan var 15:e minut, då kommer jag alltid att överväga att ta den bussen istället för bilen. Om bussen går tolv gånger om dagen med en tidtabell som är tidsbestämd med oregelbundet och oförutsägbar, då kommer jag inte bry mig om bussen, utan tar bilen utan att ens överväga alternativet.

 

Nu utgår jag ifrån mig sjäv här. Jag vet att det är många ridpsortintresserade som är intresserade av andra sporter också och kanske läser/tittar/lyssnar på annan sportjournalistik också. Men jag gör det inte.

 

Debatten om ridsporten efter RGB:s Jerringpris blossade upp snabbt, och falnade ännu snabbare. Att den alls höll i sig har vi nog tyvärr en viss krönikör att tacka för. Men Anrell gjorde oss nog mest en björntjänst där. Debatten kom att handla om huruvida Rolf Göran gjorde nån insats eller om det var Ninja som skulle ha fått priset och om ridsport var en sport alls.

 

Jag såg ingen seriös debatt (jag kan ha missat nån i och för sig - för jag blev så arg att jag slutade titta och läsa efter ett tag) som handlade om prioriteringarna på sportredaktionerna och huruvida ridsporten var ett bortglömt hörn av idrottssverige.

 

Debatten har en förmåga att bli väldigt mycket äpplen och päron.

 

När jag diskuterat saken med kollegor på sportredaktioner brukar de anföra argumentet att intresset för att se på fotboll, hockey, friidrott och skidåkning helt enkelt är större. Där har man en trogen publik. En publik som inte räknas i medlemmar i förbund eller antal utövare. Du behöver  inte spela ens Korpfotboll för att kunna njuta av en match i Champions League.

 

Vi ridsportare kontrar med antalet utövare i ridsportsverige. Vi har inget mått på hur många som skulle vilja titta på/läsa om/lyssna på ridsport. Men det har faktiskt inte sportedaktionerna heller. Det går inte att jämföra snuttifierade showtunga inslag från Stockholm Horse Show en söndageftermiddag eller ett eftersänt sammandrag från en världscuptävling klockan 22.30 med Ishockey-VM, som det både trailas för och som får förhandsutrymme, på bästa sändningstid.

 

Men nu har jag tappat tråden igen. Det var ju den där anmälan till DO. Jag tror som sagt inte att DO kommer göra något åt den. Men jag hoppas att den åtminstone NÄMNS på sportredaktionernas nästa möten. Så att de i alla fall får ytterligare en påminnelse om att vi finns och om att vi vill se, läsa och lyssna.

 

För övrigt vill jag bara säga att det inte bara är vi som behandlas så här. Det finns många sporter som får lika lite, eller mindre utrymme. Jag minns till exempel mina tidiga år på Sveriges Radio, då man fortfarande pratade om sportjournalister som inte tyckte att innebandy skulle få någon bevakning. Innebandy var ingen sport, det var en hobby, hette det visst.

Postat 2012-02-13 15:06 Kommentarer (4) Kommentera

---

Dressyrträning -

Salto: Inget vidare utan sitsen

Nej. Salto kan jag inte rida när jag inte får sitta ned. Inte gjorde det saken bättre att han var SEG något alldeles utöver det normala den här dagen.

 

Jag noterade redan lektionen innan att hans ryttarinna satt och skänklade, skänklade och skänklade frenetiskt. Jag försökte därför få honom att knata på lite redan när vi skrittade fram på lång tygel, men ICKE. Varken skänkel eller spö gav någon som helst reaktion. Han var HELT obrydd.

 

Sedan skulle vi träna på böjning och ställning, men jag fick bara igenom det första. Noll kontakt på yttertygeln när jag böjde och skänklarna fladdrade som galna och jag petade med spöet på olika ställen för att se om det gjorde skillnad, men NEJ.

 

Jag kom ingen vart alls. Och sedan tog plötsligt krafterna i mig alldeles slut.

 

Det kändes väldigt tydligt att om jag ska kunna koppla ihop hand och skänkel, då måste jag ha den där mellandelen av mig själv som en stadig punkt att utgå ifrån. Men utan ihopsatta kotor som stabiliserar mig alldeles gratis (men på bekostnad av själva lederna) har jag liksom inget att erbjuda mig själv.

 

Men jag blir väl starkare, antar jag. Det är bara det att jag börjar inse att det kommer ta betydligt längre tid än jag tänkt mig... 

 

Visst, jag tränar. Men det är fortfarande små små ansträngningar i jämförelse. Enligt naprapaten ska jag till exempel absolut inte stå i plankan i mer än FEM SEKUNDER. Tidigare sjukgymnaster mm har sagt åt mig att stå i 20-30 sekunder. Det har inte funkat alls... Och det kanske inte är så konstigt att deras träningsråd aldrig följdes om de var så här långt ifrån vad jag faktiskt hade förutsättningar att klara...

Postat 2012-02-09 20:35 Kommentarer (0) Kommentera

---

Sett eller läst -

Saker som ryttare säger

Ni har väl inte missat trenden med "Things XX says" på webben? Här kommer en ryttarversion.

 

Postat 2012-02-07 16:27 Kommentarer (1) Kommentera

---

Ryttarträning -

Situps på pilatesbollen

Vera undrade hur man gör situps på en pilatesboll. Jag gör ju det efter att min naprapat konstaterade att "vanliga" situps inte tränar de muskler jag måste stärka - de som liksom går RUNT OM och utgör den så kallade korsetten. Vanliga situps tränar liksom mest magen.

 

Jag googlade lite och hittade detta youtubeklipp som visar hur man gör! Jag lovar - det är jobbigare än det ser ut - i alla fall om man har mitt problem... Första gångerna klarade jag att göra 3+3 innan det krampade i ryggen. Nu gör jag 6+6.

 

Postat 2012-02-02 09:54 Kommentarer (2) Kommentera

---

Dressyrträning -

Salto: Ingen koordination, men mjukt om rumpan

Att rida lätt, driva framåt i traven, böja hästen med  huvudet inåt, bogarna utåt och bakdelen innanför och samtidigt göra noggranna hörnpasseringar med avsaktning innan och igångsättning till trav efter - det var lite för mycket för mig igår.

 

När Josefina sa till mig att sänka högerhanden i en hörnpassering tog det mig en halv långsida att komma fram till vilken av mina händer som VAR höger. Jag var HELT bortkollrad.

 

Det här att jag alltid rider lätt i traven börjar bli ett problem nu när lektionerna kommit igång ordentligt och vi inte bara rider rakt fram i lugn takt längre. Men för min ryggs skull fortsätter jag med lättridandet ett tag till och får tänka på lektionerna - inte som möjligheter till framsteg i min ridteknik - utan som sjukgymnastik för ryggen.

 

Det blev varken hackat eller malet igår, helt enkelt. Salto gick inte fram, tryckte upp nacken och segade i galopperna. Jag svamlade mest.

 

Men ryggen mår BRA! Jag känner av musklerna, men har inte blivit sådär krampaktigt stel som tidigare! Att jag blivit betydligt starkare efter den senaste tidens situps på pilatesbollen kan vara en förklaring, min fantastiska seat saver kan vara en annan!

 

Jag köpte ju en A Cavallo Seat Saver och testade den för första gången på Salto. Lite knöligt blev det att få på den på en 170 (+?) hög häst som står i ridhuset med sadeln på, men det gick trots att dynan visade sig vara för liten för Saltos sadel. Det gick inte att trä den över kåporna över stigbygelfästet, men eftersom dynan liksom är silikonklistrig på undersidan och eftersom fästet som går under sadeln framvalv-bakvalv är rejält med bra kardborrefästning satt den ändå som GJUTEN i sadeln.

 

Och skön var den! Jag tjuvsatt några steg här och där i traven och gillade verkligen känslan. Alla farhågor om att man skulle känna sig längre från hästen har verkligen kommit på skam! Jag rekommenderar verkligen den här dynan för den som är sugen - men det kan vara värt att ta hem den på öppet köp och testa om den passar på din sadel innan du slår till...

Postat 2012-02-02 07:55 Kommentarer (2) Kommentera

---

Utrustning -

Pryl: A Cavallo Seat Saver

Snällt för rumpa och rygg

Igår tog jag buss - pendeltåg - buss ut till Haninge (en timme enkel resväg) ut till Lyckås ridsport. Hästbutikerna inne i stan har ju en förmåga att vara yttepyttesmå och dessutom hutlöst dyra.

 

100 spänn tjänade jag på att köpa min geldyna, en A Cavallo Seat Saver, där istället för i den butik i innerstaden som också ska ha den i sitt sortiment.

 

Så nu har jag 699 kronor geldyna som ska göra ridtimmarna till mindre stötiga historier. Dessutom lär ridsår och blåmärken efter sadlar som inte riktigt är rätt size bli mindre förekommande.

 

På en ridskola är det ju så att man inte alltid rider i en sadel som passar ryttaren. Ibland är sadeln för liten (för min del dock aldrig för stor...), för kort eller för kantig. För att inte tala om för HÅRD. Stigläderspännen som trycker mot insidan av låret, kåpor som är för snäva eller för korta, sömmar som hamnar på obekväma ställen...

 

Förhoppningsvis slätar geldynan ut de värsta bovarna samtidigt som den dämpar stötarna så att jag kan sitta mer och bättre. Nu måste jag bara komma ihåg att tänka på ryggen TROTS att det blir bedrägligt bekvämt...

Postat 2012-01-29 18:33 Kommentarer (2) Kommentera

---

Rehabilitering -

Godkänd av naprapaten

Oj så skönt. Naprapaten var jättenöjd med mina framsteg på gymmet och med att det funkat så bra med ridningen. Själv tyckte jag ju att gårdagens pass hade ställt till det en del, men det var inget hon inte kunde åtgärda med massage och lite knäckande. Det var dessutom ingen snedhet - mina ben var lika långa!!

 

Hon nickade instämmande åt min konklusion att det nu krävs MAGE när svanken åter är lagd i friläge, men konstaterade att situps och magtränarmaskin inte hjälper där. Ska jag komma åt den s.k. korsetten som jag behöver för ridningen, då måste jag göra situps på pilatesboll. Så det är det senaste tillägget i min rehabträning.

 

Och så ska jag börja testa att göra plankan. Men inte mer än några få sekunder - typ fem. Mer än så orkar jag inte, säger hon. Då börjar jag svanka, och så gör det bara saken värre.

 

Hon gav mig också en alternativ övning att göra i den enda station jag fortfarande skippat i gymmet - en greja där man lutar sig utåt framåt och ska resa upp överkroppen, dippa fram, resa upp osv. Jag ska INTE göra den vanliga "fällknivsvarianten" där, eftersom det bara kommer att skada min rehab. Jag ska istället "rulla" upp kota för kota tills jag är rak - inte mer, så att jag svankar. Och sedan rulla ner igen.

 

Hon tyckte att en geldyna lät som en bra idé men vi var överens om att jag måste sluta rida så mycket när jag rider... Som igår. Jag får inte glömma bort att tänka på ryggen, helt enkelt! Men rida får jag! :D

 

Den här gången väntar vi två månader till nästa återbesök. Även det blir dagen efter ridningen!

Postat 2012-01-26 18:39 Kommentarer (3) Kommentera

---

Dressyrträning -

Laroko: Testade geldyna

Laroko igen. Egentligen inte så bra för min rygg i och med att han är så himla rörlig. Det krävs så mycket sits på honom. Och tyvärr glömde jag nog bort att tänka på hur jag satt...

 

Jag frågade en tjej i gruppen som brukar rida med geldyna hur det funkar. Då visade det sig att hon skulle rida ponny och att dynan var för stor för ponnysadeln, så jag fick låna hennes dyna och testa! Snällt va!?

 

Och tur var det. Laroko hade en hård sadel som jag inte kände igen från förra veckan. Hård och lite i bakvikt... Huga! Men dynan gjorde det ganska bekvämt. Kanske FÖR bekvämt, för jag glömde bort att tänka på att använda magmusklerna för att stablilisera mig och hängde nog lite för mycket i ryggen, för i natt hade jag svårt att sova på grund av stelheten.

 

Eller så hade jag svårt att sova för att jag vet att jag ska till naprapaten idag och är rädd att hon ska säga att jag inte bör rida nu heller...

 

Jag red lätt i all trav, men satt lite mer i galoppen än sist. Jag satt i alla fall så pass att jag koncentrerade mig på att hålla sätet på plats, om än jag inte riktigt vågade använda det för att sitta till i galoppen. Det i sin tur resulterade i en hel del avbrott i flygande slängtrav när Laroko inte orkade hålla ihop sig och jag inte vågade hjälpa honom.

 

Men en sån där geldyna ska jag nog köpa. Jag har sneglat förut men avfärdat dem. Jag har alltid trott att man skulle känna sig som om man var längre ifrån hästen i en sådan dyna, men så kändes det faktiskt inte alls. Däremot halkade den här bakåt i första galoppen och satt plötsligt liksom bakom och UNDER sadeln. Det blev lite meckigt att få den på plats igen, men det gick. Den är 10 år gammal, den jag lånade, så den snälla utlånerskan hoppades att de lite mer moderna var smartare konstruerade.

 

Nu är det ju dessutom så smart att det rider en naprapat i vår grupp och hon rekommenderade geldynor. "Det är bra för ryggen" konstaterade hon helt enkelt. För att inte tala om hur bra det är mot ridsår när man hoppar runt i sadlar av olika modell, kvalitet och storlek...

 

Det blir till att investera i en, helt klart. Men inte förrän jag varit hos min egen naprapat!

Postat 2012-01-26 07:40 Kommentarer (3) Kommentera

---

Rehabilitering -

På torsdag får naprapaten säga sitt

Igår var jag i gymmet igen. Trots att jag hade ganska rejäl träningsvärk efter passet på Laroko. Men det går bra! Jag känner mig betydligt starkare i ryggen, och magmusklerna har jag också hittat.

 

Tidigare har jag skippat en av magmaskinerna och bara använt situp-stationen på vårt cirkelgym. Det var en perfekt övning för mig. Jag var lite rädd att jag skulle ta till det gamla låt-kotorna-ta-smällen-knepet om det blev för tungt, men i situpsstationen var det ingen risk. Det är helt enkelt en liten bänk/sits som man ligger och gör situps. Men eftersom den inte är helt platt får man en rejäl hjälp upp i varje situp, och det är bara på vägen ned man behöver ta i.

 

Men nu kände jag alltså att det kunde vara värt att testa den andra maskinen - en där man håller i handtag och sedan med magmusklerna böjer sig framåt. Svårt att förklara, men nu faktiskt möjligt att göra utan att hänga i kotorna. Jag har helt enkelt återupptagit kontakten med mina magmuskler!

 

På torsdag - dagen efter nästa ridpass - ska jag till naprapaten. Hon ville gärna se mig dagen efter ridningen, så att hon kan kolla vad den ställer till med.

 

Förut har jag varit ganska orolig för vad hon ska säga, men nu är jag inte det längre. Jag blir verkligen bättre och bättre. Jag kan fortfarande känna mig lite stel och ansträngd i ryggen efter ridningen, men det gör INTE ONT.

 

Jag har faktiskt inte haft ont alls de senaste två veckorna. Det där som strålade ut i höfterna är borta, helt enkelt. Men det ska ändå bli spännande att se vad hon säger, min naprapat!

 

 

 

 

Postat 2012-01-21 16:31 Kommentarer (2) Kommentera

---

Dressyrträning -

Laroko: Skumpigt

Laroko som varit så mjuk och fin att sitta på var spänd och superskumpig idag. Det sa ryttaren innan mig, och jag kan bara hålla med. Kände mig som en pingisboll i traven, trots att jag inte ens FÖRSÖKTE sitta. Eftersom jag vet sedan tidigare att han ändå är väldigt mycket att sitta på valde jag att rida lätt hela lektionen.

 

Vi övade halter i skritt och trav genom att vända in före kortsidan och göra halt vid medellinjen. Skritt gick fint. Då fick jag till en fin hörnpassering och kunde göra en halt för nästan inga hjälper alls med rak och stabil häst. Men i traven funkade ingenting. Laroko började dra iväg så snart jag svängde och rusade fram. Vid medellinjen panikdrog jag i tyglarna efter att ha suttit ned i två steg och fick stopp på en krokig häst med nosen i vädret.

 

Lite bättre gick det om jag försökte rida långsamt, långsamt på långsidan innan, sedan vände in och fokuserade på nästa långsida för att sedan plötsligt göra en halt. Då var det som om han inte riktigt hann fatta att han skulle avkrävas en halt, och han drog i alla fall inte iväg FULLT så mycket.

 

Först sa jag till Kristian att jag skulle strunta i galoppen. Jag trodde inte att min rygg skulle palla att sitta emot hans jättejättekliv. Men sedan testade jag ändå. Jag sket helt enkelt i att sitta emot utan lättade lite ur sadeln (utan att ställa mig upp). Så fick jag ta bromsandet i handen. Det krävs en HEL MASSA broms på Laroko i galoppen, så det blev lite slitigt. Men det gick.

 

Laroko är foftfarande bänglig, kan fortfarande ta enorma kliv och försöka dra iväg, men han har lärt sig hur man beter sig på en ridskolelektion. Han följer numera fyrkantspåret tills man säger något annat, helt enkelt! :D

 

Idag känns ryggen småstel men okej. Jag har inte ont, och det är ju huvudsaken! Däremot blev det ganska uppenbart när jag skulle ändra stigläderlängden att mina ben är ganska ordentligt olika långa igen. Undrar vad naprapaten kommer att säga... Jag ska dit igen i slutet av månaden.

 

Å andra sidan har jag tränat bra! Cirkelgymmet i fredags och i måndags! Jag känner redan jätteskillnad i ryggen. Magen har jag en bit kvar på, men jag har definitivt fått bättre koll på de musklerna också.

 

Förresten. Är det nån som vet var man köper en sådan där gel- eller silkondyna som en del har i sadeln? Jag har kollat i mina vanliga webbshopar, men inte hittat någon.

Postat 2012-01-19 07:35 Kommentarer (2) Kommentera

---