Text: Jennie Börs
Foto: Kim C Lundin

Anna Nilsson har en funktionsnedsättning sedan födseln och fick sin första häst i treårsåldern. Tanken var att hästen skulle användas som ett träningsredskap för att bygga balans och känsla, men för Anna kom djuret snart att bli så mycket mer.
– Jag fick ett genuint hästintresse, hästarna blev en stor del av mitt liv och fick mig att känna mig mer som alla andra. En stor hjälp både känslomässigt och för att hålla i gång funktionen i kroppen, så därför har jag haft häst hela livet, berättar Anna.

Blir kvar i familjen
För åtta år sedan kom SWB-stoet Serenad III (född 2003, e. Primör u. Saling Seat ue. Trainers Seat xx) in i Annas liv. Tillsammans tränar de regelbundet dressyr med fokus på att Anna ska främja sin kropp.
– Hon är en väldigt lugn, snäll och stabil individ. Serenad är inte den som stressar upp sig för saker, utan man kan alltid lita på henne. Hon har lätt för permobilen och står alltid still i alla moment, som exempelvis när jag ska lyftas upp på henne.
Stoets fina temperament var också anledningen till att Anna valde att ta ett föl. Vid hingstvalet var temperament och dressyrstam viktiga faktorer och därav föll det sig på Van Vivaldi (född 2010, e. Vivaldi – Olivi). Resultatet blev hingstfölet Vivaldi Star.
– Temperamentet har han uppenbarligen ärvt och det känns jätteroligt. Tanken är att han blir kvar inom familjen som min dotters första stor häst. Kanske även att jag kan träna lite med honom framöver, när mitt sto blivit äldre.

Förtroende byggt från grunden
För Anna var det viktigt att Star, som han kallas till vardags, tidigt vande sig vid henne och permobilen. Från start har hon därför lagt stor vikt vid vardagshanteringen i kombination med lättare miljöträning.
– Målet har hela tiden varit att bygga ett förtroende mellan oss. Han har fått lukta och känna för att själv söka kontakt, samtidigt som vi exempelvis lagt handdukar på honom och gått över plast på marken. Allt för att vänja honom vid att olika saker kan röra honom och för att han inte ska bli rädd när saker är eller rör sig runt honom. Jag har varit med vid alla moment med stöttning vid sidan av, för honom har permobilen därför blivit en vardag och inget konstigt.
Anna ser en stor vinning vid att själv få lägga grunden redan från hästens födsel.
– Jag har haft föl även som barn och att får prägla hästen från början gör att den vidare utbildningen underlättas. Man bygger ett helt annat förtroende med hästen och de lär sig läsa av en mycket bättre. I hagen följer exempelvis Star gärna efter mig och han gnäggar när jag kommer. Det är fantastiskt vilka härliga djur hästar är och hur de anpassar sig, säger Anna och tillägger:
– Även om jag lägger ner enormt mycket tid och tålamod behöver man inte göra det svårt, utan kärleken är det viktigaste. Jag har alltid försökt se möjligheterna och så länge man har lite jävlar anamma och kämpar, så kan man klara allt.

Lyckad dag med fölbedömning
Ett gott kvitto på det arbete Anna lagt ner på Star fick hon också på helgens fölbedömning arrangerad av SWB Malmöhus på Blädde Gård. Hingstfölet har tidigare lasttränats, men dagen bjöd på den första riktiga transportturen till en annan plats.
– Han skötte sig verkligen superbra och jag är supernöjd. Det var en rolig upplevelse och spännande att få höra vad någon annan tycker om ens föl, för mig är han ju självklart en stjärna. Vi fick ett kvitto på att det finns mer potential i honom, men utifrån dagens förutsättningar och form fick vi en rättvis bedömning.
Att Anna själv visade fölet var något som väckte uppmärksamhet.
– Domaren var imponerad över att det fungerade så bra att visa från permobilen och tyckte det var som vilken visning som helst, vilket stärker mig. Det är roligt när folk vågar se saker positivt.

Resultat