Text: Annika Grundberg
Foto: Adobe Stock och Annika Grundberg (porträtt)
  
Det var flera frågor inom avel som togs upp, men som alla ryms under fyra underrubriker – ”Vad har vi för häst i dag?”, ”Hur ska man tänka vid val av sto och hingst?”, "Vad är ridbarhet?” och ”Hur ser framtidens hästar och avel ut?”.
  
Vad har vi för häst i dag?
Både Eva och Christina har aveln i blodet. De kan se bakåt på vad för hästar som har gillats av sporten under lång tid, det har både förändrats och inte.
– Min farfar hade häst och när jag började avla kände jag att det är annorlunda hästar i dag, säger Eva.
Christina håller till del med:
– Delvis har vi en annan häst nu för tiden. Vi har den häst som är en vinnare och det påverkar vilka blodslinjer vi får.
Men vilka hästar vi har i dag är ingen ”quick-fix” från i går. Den som avlar måste försöka lista ut vad som är populärt om sisådär tio år, när den häst som blir resultatet av årets betäckning ska börja visa vad den verkligen går för på tävlingsbanorna.
– Avelsarbete är enormt långsiktigt. Det handlar om tur och aning. Alltså vad man tror kommer att efterfrågas i framtiden, säger Christina.
  
Hur ska man tänka vid val av sto och hingst?
För att få till hästen som köparen vill ha krävs att sätta ihop rätt sto med rätt hingst. Men hur vet man vilka två individer som ger en bra avkomma?
– Det är svårt att veta vad det blir i slutändan. Om jag fick önska skulle alla uppfödare ha ett gäng ston som kan stallas upp hos någon bonde som har plats. Då får man ett större urval och kvantitet. Det som gör det svårt rent ekonomiskt är just kvantiteten och att veta vilken häst man ska satsa på, säger Eva, om det svåra i att producera hästar som passar efterfrågan.
Just kvantiteten kan vara svår, för uppfödaren måste ju sälja för att tjäna pengar och vilka hästar är det man säljer?
– Vi måste sälja de bra hästarna, konstaterar Christina krasst.
De båda proffsen är mycket framgångsrika uppfödare, men när de väljer hingst går de lite olika till väga.
– Jag försöker hitta stoets egen talang som hon är född med. Vanligtvis tänker jag inte så mycket på hingstens ålder, men väljer sällan ”mellanårshingstar” som är i ”bevisfas”, säger Christina.
Eva avslöjar att hon är en riktig ”stamtavlenörd”:
– Jag kan verkligen nörda in mig på härstamning, går många led bakåt och ser mer på det än på själva stoet som individ. Personligen använder jag hingstar i alla åldrar, men tycker att ung hingst är bäst på ungt sto. Gärna obeprövat. Man vet så mycket om dem ändå.
  
Vad är ridbarhet?
Det pratas ofta om ridbarhet. Vid Bruksprovet nyligen var det ett frekvent använt ord, hingstarna var ”ridbara”. Men vad betyder det egentligen?
– Det är olika beroende på ryttaren. Jag vill till exempel ha en häst som inte reagerar på allt, för jag är livrädd. Medan tjejerna hemma vill ha känsliga och reaktiva hästar, säger Eva.
– Jag håller med, det beror på vad ryttaren vill ha. Hästen föds med ett grundtemperament som hänger med hela livet och den hanteras utifrån det redan som föl. Vi som uppfödare hanterar fölen olika på grund av deras temperament redan när de är väldigt unga, fyller Christina i.
När man köper hund finns det en utförlig beskrivning av rasens temperament och sätt. Såväl tik som hane har ofta genomgått mentaltest som kan ge en hint om hur valparna kan förväntas bli. Något likvärdigt finns inte när det gäller häst, men det är efterfrågat.
– Vi efterfrågar ett ”matchmaking-program”, liknande mentaltest för hundar. Så att man bättre kan matcha rätt häst med rätt ryttare, säger Christina.
Eva berättar att försök att skapa något i den vägen är på gång:
– Det görs försök på treårstestet med att ta fram en metod för att på något vis kunna mäta temperamentet och få med det i bedömningen.
Men det går också att ana, när hästar visas på treårstest, hur de är i sitt temperament.
– Även när hästarna visas lösa på unghästtest får man en hint om hur de är i temperamentet, menar Christina.
Också de egenskaper som efterfrågas skiljer. Vad som är energi för den ena ryttaren är det inte för nästa, säger Eva. Men något de båda, och alla vi andra, är överens om är att det är hållbara hästar vi behöver.
  
Hur ser framtidens häst och avel ut?
Både Eva och Christina tror att särskilt dressyraveln kommer att förändras i framtiden.
– Jag tror att dressyraveln kommer att svänga. Vi kommer att vilja ha reaktiva hästar, men som är lugnare att hantera och mindre flyktbenägna, säger Christina och fortsätter:
– De överaktiva hästarna är svåra för många att hantera och blir för tuffa, helt enkelt. Vi vill ha hästar som vi kan ha roligt med. Det handlar också om ett djurskyddsperspektiv. Vi vill inte ha en häst som piafferar för att den är stressad och rädd. Jag tror att vi i framtiden kommer att få mer harmoniska hästar som gör de svåraste rörelserna bra utan stress. Det ska vara naturligt och enkelt på ett sätt som hästen är gjord för. Och där häst och ryttare har roligt tillsammans.
Men för att vi ska få några hästar alls i framtiden gäller det att det går att få ekonomi i aveln. Detta för att locka nya uppfödare och där har Eva en önskan.
– Att hitta en ekonomiskt hållbar väg för hästen är otroligt svårt, så om jag fick önska vill jag ha många uppfödare med många ston. Ju fler vi är desto starkare blir vi. Tänk om bönderna kunde ha ett par ston om de har plats. Och tänk om vi uppfödare kunde få en normal ekonomi!