Text: Annika Grundberg

Jennifer Fogh är från Danmark men bosatt i Tyskland. När Hippson når henne är hon på väg att sätta sig på planet som ska ta henne till Stockholm för vidare färd till Strömsholm. Torsdag vid lunch börjar testridningen av de fyraåriga hingstarna.
– Jag ser jättemycket fram emot att testrida hingstarna och att jag har fått det förtroendet, säger hon.
– Jag tycker att det är en ära att få lov att vara en del av att vara med och bestämma vilka som ska få lov att bli avelshingstar i Sverige. För det har ju väldigt mycket att göra med framtiden för aveln och sporten i Sverige. Så jag tycker att det är ett fantastiskt uppdrag att få. Samtidigt är det kul att få sitta på så många fina hingstar. Och det är väldigt kul att få jobba med kompetenta människor som de som är i Avelsvärderingsnämnden. Jag har haft uppdraget ett par år och varje gång är det lika kul.

Har inte sett hingstarna innan
Jennifer berättar att hon förbereder sig genom att inte förbereda sig kan man säga. 
– Jag har inte sett hingstarna innan. Det gör att jag kan sitta upp på varje hingst utan att ha förutfattade meningar. Jag förväntar mig varken det ena eller det andra utan förväntar mig det bästa av varje häst. Jag börjar verkligen på noll på varje häst och utgår från min känsla när jag rider dem.
Hon ser fram emot att få se unghingstar på väg upp, flera av dem kan vara framtida stjärnor i sporten.
– Vissa av dem kommer att sätta stort avtryck i aveln och kanske också i sporten framöver. Så det är spännande.

Känner så att grunderna sitter där
När Jennifer sitter upp så förväntar hon sig det bästa, i respekt för såväl hingst som dess ägare.
– Det är klart att jag känner efter de basic sakerna. Som hur är hästen i handen, hur är kontakten i munnen är den lätt, är den balanserad, är den fram för skänkeln, är den lättriden. Är den rak. Lyssnar den väl. Kan man rida fram och tillbaka. Det är klart att när jag hoppar vill jag gärna att de verkligen har ett bra tryck i språnget, ett bra avsprång.  Att de hoppar genom kroppen och att man känner att det finns scoop. Att de låter sig ridas mot hindret och efter, att de håller sig raka. Att de är uppmärksamma, att de är försiktiga och att det känns lätt. Jag gillar när man kan rida hästarna för lätta hjälper och att de lyssnar på ryttaren.

Söker en känsla
– Sen känner jag efter vilken känsla hästen ger. Det är så viktigt med den mentala delen också, det är 80 procent mentalt och hästarna måste vara villiga att jobba med ryttaren. De måste ha gå-på-mod. De måste tycka att det är kul och jobba med ryttaren, det känner jag ganska fort. Om hästen vill lyssna på mig och anpassa sig efter mig på samma sätt som jag anpassar mig efter dem. Jag tror att jag med åren blivit väldigt bra på att anpassa mig efter olika hästar. Det är något som jag är väldigt tacksam för att jag kan. Jag tycker om känslan av att hästen vill jobba med mig på ett positivt sätt.
Så det är både det basala men också det där extra som Jennifer söker hos hästarna. Men också känslan av samspel.
– Jag tycker är så kul är att man kan sitta upp på en helt okänd häst och få den här känslan av att det redan finns ett samspel och att hästen är öppen för det, det tycker jag är viktigt. Såklart vill jag att hästarna visar så bra hoppning som möjligt och att jag kan få dem till det. Att de verkligen visar den kvalité de har.
– Det är alltid lite åldersdifferens så jag begär inte lika mycket av en fyraåring som av en sexåring. Men jag ska kunna föreställa mig att hästen kommer att kunna gå högre klasser i framtiden. Med vissa känns det som att de kan göra det i morgon, med andra känns det lite längre bort.

Jennifer Fogh Pedersen får sällskap av Dave Marse i testridningen av hopphingstarna, i dressyren är det Philipp Hess och Theo Hanzon som är testryttare. Testridningen startar vid lunch torsdag med fyraåriga hopphingstar.

Equipe
SWB
Bruksprovets alla hingstar