Text & foto: Sigbrit Mattsson
  
Först ut under clinicen är den femåriga dressyrhästen Jon Bon Jovi (Heslegård’s Rubin – Sandro Hit), med Linnea Dahlberg i sadeln. Hästen är otroligt positiv och ivrig, och hittar på lite egna rörelser när han inte riktigt förstår sin ryttare.
– Det gör inget, ta det lugnt och försök bara igen, säger Tinne gång på gång.
Viktigast med en unghäst är att hitta takten och att få den mellan hand och skänkel. För att få till detta är det bra att rida framåt, sakta ner, rida fram igen, göra stopp och så vidare.
– Gör många övergångar mellan gångarterna och variera tempot inom gångarten. Formen ska vara där hästen jobbar bäst och är harmonisk, säger Tinne.
För att få hästen mer fokuserad på sin uppgift är det bra att växla mellan trav och galopp. Tinne uttrycker det som att man ska leka med ”gummit” i hästen. Det är viktigt att inte mala på i samma tempo, då är risken stor att du förstör hästens kvaliteter.
– Hästen behöver inte ha den största traven, utan den ska ”leka” med sin kropp.
Det är verkligen något som Jon Bon Jovi gör. Ibland svävar han fram och ser ut att ha riktigt kul.
Tinne påpekar att hästar oftast är stelare i ena sidan, då är det lätt att fastna där. Men det är lika viktigt att stärka den svaga sidan, rid i båda varven. Ofta märker man dessutom att hästen är tittigare i det svaga varvet.
– För det här med ridning finns inga trollformler. Det handlar hela tiden om grundridning, att leka med kvaliteten och att rida framåt, säger hon.
  

Linnea Dahlberg och Jon Bon Jovi.
  
Fastna inte i kort galopp
Nästa dressyrhäst är Donna Summer Tau, en sexåring efter Don Romantic – Master med Hanna Barkevall i sadeln. Den här hästen är ett år äldre och har kommit lite längre i sin utveckling.
– Då kan man börja jobba med byten och skolor. Men för övrigt gäller samma sak som med alla hästar, från unghäst till Grand Prix, vilket är grundridning. Det gäller att leka med tempot och takten och hålla kvar gummit i hästen, växla gångart och växla tempo, säger Tinne.
Donna Summer Tau kan samla sig lite mer, i galoppen får ryttaren minska så mycket som möjligt under några galoppsprång och sedan öka igen.
– Man får inte fastna i kort galopp, då tappar du kvaliteten. Du kan jobba på samma sätt i traven, sakta ner till nästan skritt och öka igen. Övningarna kan verka lite tjatiga, men det är bästa sättet att få hästen mellan hand och skänkel, säger Tinne.
I öppna får Hanna rådet att inte tvära så mycket, det viktigaste är att bibehålla takten. Efter öppnan är det bra att sakta av till skritt några steg, så att hästen får tillbaka sin balans.
I slutet av passet får Donna trava av och söka sig framåt-nedåt med lång hals för att spänna av.
– Det gäller att göra allt så enkelt som möjligt från början, så att du får en positiv häst som vill jobba, menar Tinne.
  

Hanna Barkevall och Donna Summer Tau.
 
Elasticiteten är A och O
Tinne Vilhelmson Silfvén rider själv Paridon Magi under clinicen. Han är en tioårig Grand Prix-häst efter Don Primero – Napoleon, som i vanliga fall tränas och tävlas av Caroline Darcourt.
Tinne berättar att hon ställer in sig själv efter alla hästar hon sitter upp på. Hon testar alla gångarter och kontrollerar att hästen är med henne, att ”gummit” fungerar.
Något man inte får glömma är att hästar är bra på olika saker. Om du exempelvis lyckas göra fina byten på en häst är det lätt att tänka att du själv är riktigt duktig på det, men det kan hända att det inte alls fungerar på nästa häst. Då kanske du i stället lyckas alldeles utmärkt med piruetterna.
Med Magi jobbar Tinne på samma saker som med unghästarna, skillnaden är bara att det går fortare med den äldre hästen. Hon visar upp byten och piruetter och Paridon Magi gör villigt alla rörelser. Här ser det ut som att gummit är riktigt elastiskt!
  

Tinne och Paridon Magi.
  
Bra med ”vilda” unghästar
Jens Fredricson rider ett par olika typer av hopphästar under Krafft-samlingen. Han kommer först in på ungstoet Hidalgo (Hip Hop - Acord II) som har fått föl, hon är verkligen full av energi. Strömsholms egen stallmästare (och OS-ryttare!) berättar att han gillar den typen av hästar.
– Trötta hästar är det värsta jag vet!, säger han halvt på skämt, halvt på allvar.
Jens menar att en ung häst, som har mycket nerv och energi, ofta blir riktigt bra efter några år. Om hästen i stället är väldigt lugn som ung finns det inte alltid så mycket energi kvar senare i livet.
Den här hästen har mycket nerv och Jens pratar med henne hela tiden, han rider för att hon ska bli lugn. Enligt honom får man förlåta att en del hästar är lite vilda, du får aldrig bli arg på en sådan häst.
– En het häst som inte får gå fram blir dessutom ännu hetare!
Jens rider runt i alla gångarter så att stoet får vänja sig vid miljön. Han skrittar sedan först över bommar, för att därefter trava över. Hästen sköter sig bra och nästa steg är att galoppera över bommarna, innan det blir hoppning över ett litet hinder.
Jens rider hela tiden rakt fram efter hindret och stannar vid väggen med hjälp av röst och säte.
– Man ska ha ett bra stöd i båda tyglarna, men får aldrig bli för stark, säger han.
  

Först låter Jens Hidalgo skritta över bommarna, innan han ökar farten.
  
Dags att spänna fjädern
Jens rider även hingsten Avon 1177, som är tio år gammal efter Quidam de Revel – Cortez. Som den kalenderbitare han är när det gäller avel rabblar Jens upp hästens stamtavla ner till fjärde generationen, där hingsten Polarstern återfinns.
Vad gäller Quidam de Revel så är han en av världens bästa förärvare. Avon har debuterat svår klass och är en helt annan typ av häst än den Jens nyss red.  
– Jag rider honom rak i kort galopp, för att spänna fjädern. Ju kortare galopp hästen går i, desto mer energi krävs, förklarar Jens.
Det gäller att inte göra hästen för kvick innan den är riktigt lösgjord, för då kan det bli helt fel. Jens förklarar att han använder spänsten, inte farten, när han hoppar. Han demonstrerar genom att rida mot hindret i kort galopp i en liten öppna, och hästen seglar över lugnt och fint.
Därefter visar Jens hur han svänger utan tyglar, bara med vikthjälperna. Han ser till att rida korrekt mot hindret, sedan ska hästen klara sig själv vid avsprånget.
– Den ska själv reda ut situationen. ”Jag hjälper inte dig, du får fixa det här själv!”. Hoppningen blir som ett samspel mellan häst och ryttare.
Jens menar också att ju längre hals hästen har under hoppningen, desto bättre.
Slutligen visar landslagsryttaren att Avon kan hoppa i hög fart. Jens rider i full galopp genom en långsida och en kortsida, sedan styr han rakt mot ett rättuppstående hinder. Avon flyger över och är inte ens i närheten av att slå i en bom.
– Hästen måste gilla det han gör. Det här är ju kul, avslutar Jens, som dessutom har ett budskap till alla stoägare med fina ston:
– Betäck, för fan!
  

Själva språnget löser Avon alldeles utmärkt själv.