Text: Annika Grundberg
Foto: Adobe Stock (föl) och Privat (porträtt)
  
Jessica berättar för Hippson att hon kände sig säker på att man har mycket att vinna på att låta fölet gå med stoet länge. Men hon ville söka vetenskapliga bevis för detta.
– Ston i det vilda avvänjer själva sina föl strax innan de ska föla igen. Och även efter digivningen har avslutats har stoet och de andra vuxna hästarna i flocken en viktig del i den unga hästens utveckling och mognad. Utan vetenskapliga belägg kan man dock inte argumentera, så jag bestämde mig för att se vad forskningen säger.
  
Hur skulle du, utifrån dina efterforskningar i samband med din uppsats, vilja att avvänjningen av föl gick till?
– Det som verkar gynna både häst och människa mest är att försöka efterlikna den naturliga avvänjningen så mycket som möjligt. Detta innebär en sen avvänjning, helst där stoet själv får vänja av sitt föl. Är stoet dräktigt igen brukar det ske när fölet är runt tio månader.
– Bäst är också om flocken är så naturlig som möjligt, det vill säga består av hästar i olika åldrar. Vuxna hästars närvaro ger fölen trygghet, samtidigt som de uppfostras och tillrättavisas av de äldre. Något man tror underlättar den mänskliga hanteringen av fölet senare.
– Digivningen är också en viktig del, fölen diar mer än tio gånger om dagen vid åtta månaders ålder – både för näringens och för trygghetens skull. Att inte förändra andra saker i fölets liv vid tidpunkten för avvänjningen är mycket viktigt, för att stressen ska hållas på ett minimum. Det finns uppfödare i Sverige som låter stona vänja av sina föl själva och det verkar gå alldeles utmärkt.
  
Varför tror du att många har så bråttom att dela på föl och sto?
– Det kan nog ofta vara så enkelt som av praktiska skäl, att boxen är för liten för både sto och föl när de ska stallas in på hösten. Om detta är fallet är ett bra alternativ att låta sto och föl få fortsätta gå tillsammans i hagen, så att avvänjningen går stegvis. Det är också möjligt att en del tror att en avvänjning när fölet är ungefär ett halvår är rätt eller att stona inte mår bra av att fölen diar längre. Men det finns inga belägg för något av dessa argument.
– Jag tror inte att någon avvänjer tidigt av elakhet utan snarare av praktiska skäl eller på grund av okunskap. Trenden verkar glädjande nog gå mot en senare avvänjning, men många har en bra bit kvar. Fölet är grunden till den framtida hästen och man vinner ingenting på att dela på sto och föl för tidigt. Däremot verkar man bara se positiva effekter av en längre tid med stoet och med andra vuxna hästar.
– Fölet kan lära sig mycket av stoet som kan vara till nytta även för människan som ska hantera det. Till exempel är transportträning och miljöträning något som alla borde kunna se fördelar med.
  
Med tanke på vikten av vuxna individer i flocken, som du tar upp i uppsatsen, hur ser du på unghästbeten? Tror du att sådana faktorer kan påverka hur hästen senare blir att hantera eller rida in?
– Den naturliga flocken består av hästar i olika åldrar. Efter att digivningen avslutats har vuxna hästar fortfarande en avgörande roll i unghästens utveckling och känsla av trygghet. Den unga hästen ska lära sig att söka föda och att kommunicera med andra hästar, i tamhästens fall även med människor.
– Att sätta ihop en grupp unga hästar utan några vuxna är något som aldrig skulle förekomma naturligt. Även om jag inte har belägg för att säga att det är direkt dåligt tror jag att hanteringen av en unghäst som har lärt sig hur man beter sig av vuxna hästar, och som har socialiserats genom att se desamma interagera med människor, är lättare att ha att göra med i den framtida hanteringen. Hos föl som sätts ihop utan några vuxna har man sett både mer aggressivt beteende och en ökad stress.
  

Jessica Andersson går femte året på veterinärprogrammet.