Text: Anki Yngve
Foto: Amanda Olsson
  
Linnea Blomqvist har ridit till och från under uppväxten, både på ridskola och på medryttarhästar. Just nu är hon fodervärd åt fyraåriga tinkern Clooney.
– Jag började sköta om honom i juni förra året, de första månaderna promenerade vi bara, men från och med augusti började jag sitta upp. Då var han helt oinriden, berättar hon.
Alla tidigare hästar Linnea haft hand om har hon ridit med bett. Men genom sin egen blogg (http://neapocalypse.se), där hon skriver mycket om ridning, kom hon i kontakt med andra bloggare som bland annat sysslade med NH och olika typer av ”naturlig” hästhantering.
– Många av dem förespråkade att rida bettlöst och även jag började ifrågasätta vad jag själv och andra höll på med, säger Linnea.
  
Clooney är alltså under inridning utan bett. Hur ser din metod ut?
– Jag började träna honom från marken, i grimma och med så kallade långtyglar. Då går man bredvid hästen, ungefär vid höften, och styr den med de lite längre tyglarna. Inte så olikt tömkörning egentligen, men du är närmare din häst.
– Han förstod inte ens smackning från början så jag inledde med väldigt basic signaler. När Clooney kunde dem satt jag upp och gjorde samma sak från ryggen. Sedan använder jag klicker också, det är så jag lär in kommandona.
  
Vad övar ni på just nu?
– Jag håller på att lära honom att göra halt stensäkert för rösten, oavsett om jag sitter på eller står en bra bit ifrån. Över huvud taget är det mycket kommandon vi jobbar med, som start och stopp. Styr gör jag i första hand med sitsen, genom att jag vrider axlarna. Om han är på bra humör vänder han då, annars använder jag tyglarna som sekundär hjälp.
– Dessutom håller jag på att lära in sitshjälper för att öka skritten eller traven – då lutar jag mig lite bakåt och öppnar upp i höften. Minskar gör jag genom att luta mig lite framåt och sluta om med låren. Sedan använder jag olika smackljud för att komma fram i skritt respektive trav.
  
Vad rider du på för slags huvudlag?
– Just nu är jag lite lat och rider i hans stallgrimma, en lädergrimma som jag har satt tyglar i sidoringarna på. Annars har jag en ridrepgrimma som är lite skarpare, men den är jag inte riktigt lika förtjust i. Det känns som att han går emot den mer. Och så har jag precis fått hem ett nytt bettlöst träns som jag ska prova.
– Förutom huvudlaget har jag en halsrem på också. Jag styr med sitsen först, sedan med halsremmen och sist med tyglarna. Han har lärt sig att stanna för remmen, styrningen jobbar vi på.  
  
Vad är det för slags form och eftergift du eftersträvar, är det samma som i traditionell dressyrridning?
– Absolut strävar jag också efter lösgjordhet och så småningom samling, även om jag inte rider enligt de traditionella dressyrreglerna. Sedan har inte jag och Clooney kommit så långt än, men vi tränar regelbundet för tränare. Camilla Bellander heter hon och är utbildad i integrerad ridkonst, därmed tar hon emot alla ridstilar. Och säger att man får rida på vad man vill, så länge det inte gör hästen illa. 
  
Har Clooney aldrig haft bett i munnen?
– Han hade inte haft det när jag började arbeta med honom. Men jag tänkte att det ändå var bra om jag vande honom vid bett, det är ju inte min egen häst. Fast jag har egentligen bara bett när jag rider ut, man vet aldrig. Det känns trots allt lite säkrare i och med att han är ung, osäker och ovan i skogen. 
  
Du tror inte att det hade gått fortare för dig att rida in honom på vanligt träns?
– Jag har inte ridit in någon häst förut så har inget att jämföra med. Om det hade gått fortare med bett vet jag inte, men jag känner inget behov av att få inridningen avklarad så snabbt som möjligt. 
  
Vad skulle du vilja säga till den som aldrig har ridit bettlöst, men som kanske är nyfiken på att prova?
– Egentligen skulle jag nog säga att det är ganska mycket samma sak. Skillnaden är att bettet har en negativ klang för många hästar, i alla fall dem jag har kommit i kontakt med. Att de vänder bort huvudet eller inte vill ta bettet till exempel, det upplever jag inte på samma sätt med ridgrimma.
– Start och stopp är i mångt och mycket samma sak. Och även tidigare, när jag red med bett, försökte jag alltid styra med sitsen först. Jag har känt instinktivt att jag inte vill dra så mycket i den känsliga munnen.
– Med en ”grön” unghäst är det förstås lite svårare, men har du en äldre häst brukar det inte vara dramatiskt alls att prova. När hästen redan är inriden med bett går det lätt att byta till bettlöst.
  
Är du helt emot bett?
– Nej, det är jag inte, det är inte så att jag tittar snett på dem som rider med bett. Däremot har jag fått upp ögonen och har blivit mer kritisk till hårda händer och gapande munnar. Om jag ser en häst med bett som är fin och stilla i munnen, då tycker jag inte att det är något fel. Men samtidigt tror jag helhjärtat på att alla hästar kan vänjas vid att gå bettlöst.
  
I vissa grenar får man inte tävla utan bett. Men du kanske inte vill tävlingsrida …?
– Hittills har jag aldrig tävlat själv, det hade varit kul att prova, men är inget jag strävar efter. Samtidigt är det synd att en del grenar inte tillåter bettlöst tävlande. Det stänger ute en grupp ryttare, vilket jag kan tycka är diskriminerande. 
  
Brukar du stöta på missuppfattningar om bettlösa huvudlag?
– Jag tycker att det är ganska tråkigt att de som rider traditionellt ofta likställer bettlöst med ett ponnyhackamore, punkt. Men det finns så mycket annat man kan variera bettanvändning med. Precis som det finns olika bett som är olika skarpa, så finns det olika skarpa bettlösta alternativ.
– Ett hackamore är ganska skarpt, medan sidepull – som det exempelvis blir när jag rider i grimma – är relativt milt. Ju längre skänklar och ju mer hävstång, desto mer ökar styrkan och trycket. Visst kan en människa misshandla en häst bettlöst också, men det märks nog mer. Det som sker inuti munnen syns inte, så det blir lättare att råka skada hästen med bett.
  
Många ifrågasätter om det verkligen kan vara lika säkert att rida utan bett. Vad säger du om det?
– Jag rider i och för sig med bett i skogen just nu, eftersom Clooney tycker att det är jätteläskigt att vara ute. Han har inte ridits ut så många gånger. Men som en kompis sa – blir en häst rädd på riktigt spelar inte bett eller inte bett någon roll. Skenar den så skenar den, då kan du inte stoppa oavsett huvudlag.
 

För det mesta rider Linnea i en vanlig lädergrimma. 

Anki Yngve

redaktion@hippson.se