Text och foto: Natalie Lindholm
  
I en av de stora hagarna betar 20-åriga Jeanna och hennes treåriga son Jego (e. Cartier). För den som inte känner hästarna ser de nästan identiska ut, Kerstin förklarar att alla ston på gården är väldigt säkra förvärvare. Vilket gör att samtliga hästar här ser mer eller mindre likadana ut.
– Vi kan egentligen lägga på nästan vilken hingst som helst och det blir alltid rätt bra, säger hon med ett skratt.
Jeanna är elitpremierad och har lämnat hästar i både medelsvår dressyr och svår hoppning. Hon kommer från en 40 år gammal stolinje som mor och dotter tog över efter Karl-David Söderkvist (som bland annat hade hingsten Hamilton) i Finspång.
  
För mycket hingstfokus
Kerstin tycker att många uppfödare i dag lägger för stor vikt vid att hitta rätt hingst och för lite tid på att hitta rätt sto.
– Stoet är väldigt viktigt! Visst är det också avgörande att hitta en hingst som passar stoet, men i dag är i stort sett alla hingstar fina. Vår tanke är att avla hållbara hästar och jag tycker det är viktigt att stoet har visat en god hållbarhet. Vi använder aldrig ston som har gått sönder och skulle inte avla på ett sto som inte håller för ridning. Vårt ena sto är 26 år och ett annat är 20, de har aldrig varit skadade, säger hon.
Mor och dotter säljer oftast avkommorna som treåringar. Då har de hunnit visas som föl och på treårstest. Att inte sälja tidigare än så är ett väl avvägt beslut.
– Ettåringar och tvååringar är inte lätta att sälja, de är inte så vackra alla gånger, säger Kerstin skämtsamt.
Hon menar att hon visserligen skulle kunna sälja någon häst som föl, men att de spektakulära gångarter som efterfrågas på fölauktioner inte alltid syns i så ung ålder. Kerstin och Magdalena är rörande överens om att unghästar aldrig får stressas fram.
– Alla treåringar är till exempel inte mogna och vissa går inte alls bra på treårstestet, trots att de blir jättefina sen. Vi är inte särskilt stressade, det händer att vi inte ens rider hästarna på treårs. För oss är det faktiskt inte jätteviktigt att hästar är ridna på våren som treåringar. Jag menar, de ska ju hålla i tjugo år till! Våra hästar är uråldriga, säger Magdalena med ett skratt.
På Thorstorps gård får avel ta tid. Fölen går länge med sina mammor, alltid i stora och kuperade hagar. Unghästarna går i blandade flockar med en äldre, stabil häst.
  

Kerstin Bergström och Magdalena Holström med stoet Jeanna.
    
Kollar på avkommorna
När det gäller att hitta bra avelsston är det stam och temperament som avgör, att stoet har presterat själv är inte lika viktigt för familjen på Thorstorp.
– Jag tycker egentligen inte att stona behöver ha presterat, det är inte säkert att de lämnar bra hopphästar bara för att de själva hoppar bra. Har du däremot ett sto som har lämnat åtta avkommor och alla avkommorna har presterat. Då är det ganska stor chans att nästa avkomma också kommer att göra det, förklarar Kerstin och fortsätter:
– Har hon dessutom en mamma och en mormor som också har lämnat presterande tävlingshästar, då har man ännu lite mer koll. Jag vet att folk tycker det är viktigt med ston som har presterat, men vi satsar mer på att visa avkommorna.
Magdalena håller med:
– Ja, det är därför det är så viktigt för oss att behålla avkommorna till treårstestet. Säljer du ett föl kan det hända att det hamnar hos någon som inte gör så mycket med hästen. Och det blir väldigt tråkigt för våra ston.
  
Temperament och ridbarhet
Hästarna på Thorstorp är prestationsstammade, fokus ligger på att föda upp hästar med bra temperament för sporten.
– Vi tycker att våra hästar kan passa ganska många, 75 till 80 procent av alla ryttare har trots allt inte behov av det allra bästa. Medan ett fint temperament är bra för alla ryttare, oavsett nivå, säger Kerstin.
Ridbarhet är avgörande och eftersom de flesta hingstar är helt okej exteriört har inte hon och Magdalena varit så hingstfixerade.
– Vi tycker att det mesta blir rätt bra på våra ston, säger Kerstin med ett skratt.
Magdalena fyller i med att du samtidigt måste tänka på att avla hästar som flera kan rida på.
– Det får inte bli alltför galet, utan folk ska klara av hästarna också. Man ska inte förakta trevliga hästar, alla är inte Grand Prix-ämnen men mycket gång kan ridas fram om hästen har rätt inställning.
Enligt Magdalena passar gårdens avelsmål den som vill satsa lite, säg den som vill tävla medelsvår och uppåt.
– Det är en ganska stor målgrupp, vi kan vara lite tuffa och säga att det här är hästar som trots allt inte passar precis alla.
  

Gården ligger lantligt och vackert.
  
Det kommersiella spelar roll
Även om mor och dotter är överens om stoets viktiga roll i avelsarbetet lämnas inte hingstvalet åt slumpen. Varje betäckning planeras noga och visst tar man hänsyn till vad som efterfrågas på marknaden.
– Vi vet till exempel att Jeanna visserligen ger bra gång, men hon har mycket hopp i stamtavlan och om vi ska sälja hennes avkommor måste vi tänka på att ingen köper en dressyrhäst med hoppstam. Även om den rör sig bra och vi själva vet att det kan bli en bra dressyrhäst, förklarar Magdalena och fortsätter:
– Om jag har en häst med hoppstam och den dessutom har bra gång är det så klart bra. Men om vi betäcker en hoppstammad häst med en flashig dressyrhingst och avkomman inte får den där fantastiska gången... Då är inte avkomman speciellt säljbar, den blir varken eller.
Jeanna, som är lite äldre i typen, behöver en hingst som lättar upp och ger en mer modern avkomma. Utan att lämna för mycket nerv.
– Vi vill helt enkelt hitta en kombination som ger moderna sporthästar med bra temperament och god hållbarhet. Och så betäcker vi gärna två gånger med samma hingst för att lättare kunna jämföra avkommorna, säger Magdalena.
Avslutningsvis påpekar Kerstin att hur hästarna presterar i slutändan inte bara handlar om huruvida rätt hingst lades på rätt sto. Det handlar också mycket om var de hamnar.
– Jag tror inte att vi har brist på bra hästar i Sverige egentligen, vi har snarare brist på bra ryttare som kan ta dem vidare.