Text och foto: Annelie Eriksson
  
Det var en riktig tungviktare som under tre timmar gav publiken goda tips och råd om unghästens träning och utbildning. Mikael Nolin sitter i SWB:s avelsvärderingsnämnd sedan 2012 och är där huvuddomare i hoppning. Han är dessutom unghästutbildare och aktiv tävlingsryttare, med egen uppfödning i mindre skala, plus en uppskattad domare på unghästtester runt om i landet.
– Mitt mål här i dag är att vidga era vyer för löshoppning. Det är så mycket mer än vad man ser uppställt på ett treårstest, inleder Mikael clinicen.
  
Låt hästen se sig om i lugn och ro
Han är bestämd med att det är vår skyldighet att ta reda på vad vi bör träna med hästen innan vi börjar. Därför frågar han ägarna till varje häst vad de har att arbeta med. Vi får se både yngre och äldre hästar under eftermiddagen. En del vill springa fort, några vill inte alls och en godkänd hingst kan hoppa till skyarna.
– Oavsett vilken häst det är, vad gäller ålder och erfarenhet, måste den få börja med att acklimatisera sig. Ger vi inte hästen tid att titta sig omkring i ridhuset, och se vad vi har tänkt att den ska göra, kommer den att hoppa spänt de första varven. Då har energi som skulle användas till träning nyttjats till fel sak.


"Hej, vad gör ni här?" Alla hästar var avslappnade och nyfikna, trots uppståndelsen.
  
Börja löshoppningen i ung ålder
När våren närmar sig och ägaren har beslutat sig för att visa sin unghäst på treårstestet, då är det inte helt ovanligt att den knappt har löshoppat alls innan.
– Jag tycker att man ska börja med dem redan som ettåringar med lastning och med att åka till ett nytt ställe, detta för miljöträning. Då ska det inte vara någon höjd på hindren, utan det ska vara lätt och roligt.
Som tvååringar kan man sedan börja bygga kombination och låta hästarna tänka lite mer.
– Våren som treåring behövs det då bara tre träningstillfällen så är hästen redo, menar Mikael.
Något du ska tänka på med den treåriga hästen, som kanske inte har tränat löshoppning innan, är att det blir en väldigt intensiv period på våren inför testet. Något som kan visa sig på den stora dagen.
– Upprepar man löshoppningsmomentet för mycket på träning kan hästen bli ointresserad och slarvig. Sex till åtta varv ska den max få hoppa under ett pass.


När man inte har löshoppat så mycket i sitt liv blir det enbart räcken.
  
Väck hästens ”hopp-gen”
Under eftermiddagen använder sig Mikael av sockerbitar och bommar på kortsidan in mot de uppställda hindren. Hästarna släpps på långsidan, galopperar in över de tre studshindren och kommer ut mot långsidan med hinder i en bra galopp, förberedda på att det ska komma något.
En av hästarna som är med får hjälp av kortsidan för att komma i gång i sin galopp, medan ett äldre sto i stället får hjälp att sakta ner farten.
– Men studsen ska inte vara tänkt som ett fartgupp, vi ska snarare få henne intresserad på varje hinder så att hon inte rusar genom serien, menar Mikael och fortsätter:
– Det gäller att väcka hästens ”hopp-gen”. Alla hästar har den men de måste bli intresserade, då kommer det att hända mycket.
Med det sagt påpekar Nolin att man inte ska göra det svårt för hästen, utan intressant.
– Vi ska aldrig skrämma hästarna, de ska alltid veta vad som kommer. Sätter du ut en vattenmatta ska hästen få möjlighet att titta på den innan ni startar.
  
Korrigera hindret med små medel
För en häst som blir nonchalant har Mikael små knep i bakfickan. En av de yngre hästarna tycker till exempel inte att räcket in i kombinationen är så imponerande, den river gång på gång. I stället för att höja hindret gör Nolin om det till ett kryss.
– Jag kan höja hindret så kommer hon att stå emot och undra vad som har hänt, men då lär hon sig inte. Nu uppnår jag samma effekt men kräver inte samma energi av henne.
En annan häst springer igenom studsen på kortsidan, då väljer Mikael att ändra en av markbommarna så att den inte ligger på exakt samma sätt.
– De små korrigeringarna vi gör reagerar hon på och rättar sig jättefint. Då har vi gjort rätt och hon har lärt sig något, konstaterar han.


Ett av de äldre stona rusar gärna, hon får mötas av ett kryss som får henne intresserad.
  
Hästen i fokus – inte publiken
När seminstationen tar in den fyraåriga godkända hingsten Komplott Blue, efter Cardento – Plot Blue, ser det lekande lätt ut. Mikael frågar om det är okej för ägaren att han höjer hindret.
– Jag frågar alltid ägaren innan vi höjer, det måste kännas bra för alla.
Och även om publiken ser att oxern skulle kunna höjas ytterligare hål, innan det blir riktigt utmanande, säger Mikael stopp.
– Hästen har gjort allt vi har bett om på bästa sätt. Jag skulle kunna höja hindret hur mycket som helst, men vad vinner vi på det? Den frågan måste man ställa sig och sätta hästen i främsta rummet.
Alla sex hästar genomför uppgiften på bästa sätt och skrittar med gott självförtroende ut från ridhuset tillsammans med sina ägare. Det var målet, men Mikael är väldigt noggrann med att poängtera en viktig detalj.
– Jag har haft fyra medhjälpare här. En som stannar hästen och släpper den vidare, två som hjälper den fram till hindret och en efter. Samtliga har hjälpt hästarna mjukt, utan några piskor som snärtar högt, och alla har haft koll på sin uppgift. Då går det enkelt. Inte när två personer försöker göra allt detta ensamma.


Unga Christian ser nästan ut att leta efter godis när han är klar. 

Fotnot: Smittläget i länet gjorde att man hade vidtagit flera åtgärder. Bland annat kom inte de först tilltänkta hästarna till ridhuset, utan man valde att låta anläggningens egna hästar visa upp sig. Besökarna uppmanades att ha nytvättade kläder och skor som inte hade varit i stallet – och fick gå genom ett skobad på vägen in. Även om flera av hästarna nyfiket tittade in på läktaren så höll åskådarna händerna i styr, för att ha minimal kontakt med dem.