Text: Annelie Lundkvist
Foto: Anki Yngve/Annelie Lundkvist
  
För hoppryttaren Jens Fredricson är en framgångsrik avel när man uppnår vad man som uppfödare har eftersträvat. Det kan vara allt från att sälja hästar för de riktigt stora klasserna, till att producera trevliga ridhästar på lägre nivå.
– Framför allt handlar det om hållbar avel, oavsett mål i övrigt, konstaterade Jens.
Han poängterade att den internationella marknaden har ett stort intresse för svensk avel, något som skulle kunna förstärkas om uppfödarna paketerade sitt erbjudande bättre. Har man för avsikt att föda upp hästar för att sälja som treåringar, då måste man ligga i framkant med god uppfödning – men man måste också visa hästarna vid treårstestet.
  
Våga betäcka mer
Sara Grandin, uppfödare på Ekeby Stuteri, håller med Jens. Men hon vill också se mer satsande bland uppfödarna ute i landet. Det blir ofta beslut som måste fattas med hänsyn till framtiden och ett långsiktigt arbete, något man inte får vara rädd för.
– Vi måste betäcka mer, framför allt handlar det om att avla på de hästar vi själva vill rida på. De stona ska ställas i avelsboxen, uppmanade hon.
Emma Thorén Hellsten, som är avelsledare på SWB, är inne på samma spår som Sara – att det ska vara kvalitet i stället för kvantitet. Men Sverige kommer alltid att vara ett litet land, även ur avelssynpunkt. Därför skulle hon önska att uppfödare och unghästryttare kunde hitta fler sätt att samarbeta kring de yngre hästarna. 
  
Glöm inte tre- till femåringarna
Görel Nyman, stuteriveterinär på Lövsta Seminstation, vet att det ofta finns ett stort fokus på den unga hästen upp till att den blir tre år – då är treårstestet en milstolpe. Men därefter ”glöms” en hel del hästar bort, och blir produkter som inte behöver ridas varje dag. Det skulle, enligt henne, behöva vara större fokus på den unga hästens uppbyggnad under dessa år.
– Det är många månader som unghästen behöver stärkas med omväxlande ridning i skog och mark, blandat med ridhus. Få ryttare finns för just denna uppgift, här är det viktigt att hitta en ryttare som håller sig till ett system.
Jens Fredricson håller med, som ryttare påpekar han att det finns en inställning till den unga hästen som behöver ändras.
– Vi tar för givet att det löser sig självt, men vi måste jobba aktivt för att stärka våra unga hästar, konstaterade Jens.
  
Fyraåringen har blivit en amatörhäst
Trots att panelen är överens om att de yngre hästarna ofta saknar handledning i utbildningen, går det inte att blunda för att det har blivit en trend att köpa yngre hästar.
– Fyraåringen har blivit den sämre ryttarens tävlingshäst, konstaterade Jens.
Han påpekade att han inte tycker om begränsningar, men oroar sig för utvecklingen. De yngre hästarna, som hamnar hos ovana ryttare med siktet inställt på Falsterbo eller Flyinge, missar ofta en stor del i sin utbildning. Där blir nämligen tävlingen målet – inte utbildningen.
– Rider du en meter och köper en 14-årig läromästare hamnar du på en lokaltävling i Surahammar. Köper du en unghäst har du möjlighet att tävla i Falsterbo och kanske gå på en trevlig ryttarfest, menade Jens.
  
Viktigt för uppfödaren att kunna sälja
Som Jens påpekat säljs de yngre hästarna till oerfarna ryttare, men för en uppfödare som är i behov av pengar kan det vara svårt att säga nej när köparen kommer. Här kommer paketeringen in, att marknadsföra sin egen uppfödning. Hade marknaden velat betala tillverkningskostnaden för hästen, då hade det inte varit svårt för uppfödarna att utbilda vidare.
Tinne Vilhelmson Silfvén håller med om att ryttarna inte alltid har den kunskap som krävs för lyckad avel, men anser att uppfödarna spelar en stor roll i tävlingsryttarens karriär.
Någon enkel lösning på frågan om hur svensk avel ska förstärkas, och blir ännu mer framgångsrik, finns inte. Men en sak är säker – det är en fråga som måste diskuteras oftare. Det kan vara så enkelt att det nästintill obefintliga samarbetet mellan avels- och sportvärlden sätter käppar i hjulet.