Du kanske skulle reagera om du gick förbi någon på stan som smällde till sin hund? Du kanske skulle reagera om du såg någon sparka sin hund i magen? Du kanske till och med skulle agera om du hörde hotet från en människa som ber någon göra något den egentligen inte vill, men när pistolen, knytnäven eller en vettskrämmande röst tas till utförs händelsen i vilket fall. Förmodligen hade du gjort något, om inte haft dåligt samvete. 

Varför är det då så otroligt normaliserat att detta är okej när det kommer till träning och inlärning av hästar? Många säger att denna metod är nödvändig eftersom hästar är stora och farliga djur som kan orsaka allvarliga skador. På djurparker tränas dock både större och farligare djur med hjälp av positiv förstärkning (alltså där de positiva beteendena belönas och det oönskade ignoreras). Den största orsaken till den höga skaderisken inom ridsporten är just misskommunikation, missförstånd eller rädsla hos hästen. Det håller de allra flesta ryttare med om genom att medge att det kunde gjort annorlunda innan avramling till exempel. Rädda hästar visar det genom att stegra, sparka eller bitas. Olyckor kring dem skulle minska drastiskt om alla inom ridsporten ändrade sitt mindset.  

Att ryttare och andra hästmänniskor har ett låst tankesätt har också en stor inverkan på många utav de olyckor som sker. Detta eftersom man låser tanken om att människan ska härska över hästen, att människan ska vinna och så vidare. Vilket i sin tur orsakar fler avramlingar, olyckor med mera, på grund av att all förståelse för hästens beteenden stängs ute. En lösning till detta hade varit att från början lära ut etologi och vad de olika beteendena hos hästen betyder, istället för att sträcka fram en pisk och säga att hästen måste göra som du säger. 

En stor del av hästfolket tror fortfarande på dominansteorin. Detta är något som överhuvudtaget inte är byggt på vetenskap, utan kommer från det kulturella sättet att se på relationen mellan häst och människa. Att en häst visar aggressiva beteenden beror vetenskapsbaserat på begränsad tillgång av någonting (till exempel föda), smärta eller rädsla (till exempel hot).  Det tyder på att ledarskap och dominans hos hästar är något vi människor själva målat upp utifrån hur vi ser på saker. Det som däremot vittnas om är att hästarna i en flock väljer att följa den vise hästen som de känner störst trygghet för. 

Så varför ska våra hästar vara tvungna att göra som vi vill på grund av rädsla, när vi istället faktiskt kan samarbeta med hjälp av genuin tillit, kärlek och förståelse? Tänk dig själv om någon hotade och tvingade dig göra saker, du lyssnar eftersom din rädsla är oemotståndlig. En person som tvingar dig gå över dina gränser tills det går så långt att du inte orkar stå emot. Men tänk dig även att någon som räcker ut sin hand för att lugna dig, lyssnar på vad du har att säga, hjälper dig om du känner smärta och ger dig frihet att utrycka vad du känner. 

Vilken person hade du valt att umgås med? Vilken kompis vill du välja att vara för din häst? 

Året är 2021, allt utvecklas och jag vill hjälpa hästvärlden att göra detsamma.  

//Amanda Bäcklund, 16 år.