Text: Natalie Lindholm
  
”Kan den stora klumpen ens röra på sig?” Frågan kom från en medtävlande och är inte ovanlig. Ekipaget möts ofta av frågande blickar och fördomar, men det är inget som får Linda Nilsson att misströsta.
– När de som har talat negativt om oss väl få se Torsten i rörelse kommer de många gånger fram och berättar att de har ändrat åsikt. Många tappar faktiskt hakan när de får se hur smidigt en så stor häst tar sig fram. Med den energi Torsten har ser det väldigt lätt ut och inte alls klumpigt, berättar hon.
Ekipaget tävlar på LB-nivå lokalt, men tränar rörelser på medelsvår nivå. Enda anledningen till att de inte har kommit ut på fler tävlingar är problemen med att hitta en sadel som passar Torsten.
– Med klubbens tillåtelse har vi fått starta ett antal pay and ride med ridgjord i stället för sadel. Där har vi ridit på 65 procent i Lätt A, säger Linda som satsar mot Medelsvår C under 2016.
– Det är nervöst, men någon gång måste vara den första och Torsten har absolut inte nått sin gräns än, säger hon glatt.
  

Det är svårt att hitta en sadel till Torsten. På klubbtävlingar har Linda fått dispens att starta med ridgjord. Foto: Sally Danielsson
  
Var tänkt som sällskapshäst
Fyra år har gått sedan Linda hittade sin Torsten. Då var hon och sambon på väg att flytta till gård och Linda var på jakt efter en sällskapshäst till halvblodsstoet Isadora T.
– Det var faktiskt min pappa som sa ”Men Linda, kan du inte köpa dig en riktig häst nu?” och jag tänkte, varför inte. Sagt och gjort, vi började leta efter vår första egna ardenner, minns hon.
Ett par veckor senare hittade Linda den då tre år gamla valacken och köpte honom med drömmen om långa turer i skogen med häst och vagn.
– Vi skulle ju göra helt andra saker än att rida dressyr, men när jag hade ridit in Torsten började vi leka lite med dressyrrörelserna. Jag ville mest prova för jag hade ju ingen erfarenhet alls av ardenner, berättar Linda, som innan trott att arbetshästar mest dög framför vagn.
Torsten hade dock inga som helst planer på att bli körhäst utan fastnade direkt för dressyren.
– Han tyckte att det var jättekul och jag insåg att det här var något jag måste spinna vidare på. Sagt och gjort, jag lekte vidare med Torsten och allt eftersom tiden gick provade vi svårare rörelser. Torsten fixade allt utan problem, säger Linda.
  
En dröm gick i uppfyllelse
En dag bestämde hon sig för att visa ardennern för sin dressyrtränare Marika Martinsson.
– Jag sade till henne att jag skulle ta med mig min påläggskalv nästa gång, skrattar Linda och fortsätter:
– När Marika träffade Torsten första gången så stal han hennes hjärta också, hon älskar honom! Tillsammans med Marika har vi lekt fram alla rörelser på Torsten och i dag gör han till och med galoppombyten.
I november fick Linda vara med om att hennes livs dröm gick i uppfyllelse, när hon och Torsten representerade Avelsföreningen Svenska Ardennerhästen på Stockholm International Horse Show i Friends arena.
– Det var helt magiskt och jag hoppas att det inte var sista gången vi red där.
  

Torsten på utställning. Foto: Pernilla Hägg
  
Har massor av energi
Linda beskriver Torsten som en riktig diva. Han är en herre som vet vad han vill och han vet att han är kung i stallet, så ibland gäller det för matte att kompromissa.
– Men för det mesta är det jag som har sista ordet, så länge han tror att han får bestämma blir han väldigt nöjd, säger hon.
Torsten är dessutom en riktig arbetsnarkoman, han trivs inte alls med att stå i hagen och ha tråkigt.
– Han älskar att gå till jobbet. Får han inte jobba kan han bli riktigt grinig. Torsten är verkligen en häst som ger en känsla man önskar att varje ryttare skulle få uppleva, säger Linda.
Enligt henne är valacken väldigt positiv till allt man ber honom om och vill verkligen vara till lags hela tiden. Samtidigt är han mycket känslig att rida.
– Det räcker att jag tänker vad jag vill att Torsten ska göra så gör han det. Och han har hur mycket energi som helst. Jag kan trycka på ”on” och sedan går han tills jag trycker på ”off”, berättar Linda som tycker att ardennern sin storlek till trots är både lätt i handen och väldigt följsam.
Dessutom är han mångsidig som få. När ekipaget inte trimmar dressyr tar de en tur med vagnen, badar i sjön eller tolkar med pulkan på släp.
– Torsten må vara min första ardenner men han är absolut inte den sista!
  
Vilka reaktioner får du från dina medtävlande?
– De första blickarna vi får när vi lastar ur Torsten på tävlingsplatserna är helt obetalbara. En del ser ut som om de har sett ett spöke! Jag har fått kommentarer som ”Kan den stora klumpen ens röra på sig?”, ”Kan han verkligen galoppera, han som har så kort hals?” och ”Dig behöver jag ju inte känna någon konkurrens av i alla fall…”. Men vi får så klart en hel del positiva kommentarer också! Många tycker att det är kul att få se så här stora hästar på dressyrbanorna och inte bara framför vagn i skogen.
  
Vad tycker domarna om Torsten?
– Det har varit väldigt olika, jag tror att domarna måste vänja sig vid ekipage som oss. För det är tydligt att vi sticker ut i mängden, samtidigt som det inte ska göra att vi blir orättvist bedömda. Oftast har det varit så att vi antigen har blivit ratade totalt och har kommit sist eller så har domaren älskat oss, det är aldrig något mitt emellan.
– Att köpa en ardenner är något av det bästa jag någonsin har gjort. Jag hoppas att min och Torstens resa ska kunna sporra andra människor till att använda sina kallblod till mer än att ”bara” dra vagn. Min Torsten är ett levande bevis på att kallbloden kan så mycket mer!
  
FOTNOT: Läs mer om Torsten på Facebooksidan Dressyrardennern Torsten.
  
Film på Torsten in action: