Text & foto: Karin Moberg
  
I dag möter vi också vännen och kollegan Olof Axelsson, som bland annat är chefsberidare i dressyr på Flyinge. De två ryttarna har nämligen slagit sina kloka huvuden ihop.
Regnet öser ner över Stall Ankarcrona, ett stenkast från hästcentrumet Flyinge, den här söndagen. Men om det är någon dag på läsarresan då lite regn inte spelar någon roll är det denna. För även om hästarna står i ett kallstall, vilket Henrik tycker är det absolut bästa för dem, är utrymmena för oss människor både praktiska och varma. De är till och med försedda med golvvärme.
Ridhuset är något svalare, men vi åskådare står glatt och tittar på när Henrik och Olof visar exempel på hur de lägger upp träningspass för sina hästar. De sitter båda på två nioåringar, men Henriks hoppsto och Olofs dressyrvalack skiljer sig rätt mycket från varandra – målet med dem likaså. Trots det har ryttarna väldigt lika tänk i träningen.
  

Henrik och Olof rider och förklarar.
  
Plagiera och effektivisera
– Stjäl alltid bra saker av dem som är duktiga! uppmanar Olof Axelsson.
Och det är precis det han och Henrik har börjat med. De är kollegor på Flyinge där de båda undervisar, och på senare tid har de insett att de har mycket att lära av varandra.
Som dressyrryttare jobbar Olof efter den klassiska utbildningsskalan med takt, lösgjordhet, kontakt, schvung, rakriktning och samling. Henrik har förkortat skalan något för att den ska passa bättre till hoppryttarens tänk - framåtdrift, rakhet, balans och eftergift.
Men egentligen handlar träningen om precis samma sak för dem båda, om att effektivisera sin ridning och framför allt sin sits. Målet för både hopp- och dressyrryttaren är att få en lösgjord och elastisk häst. Det är den där fjädern du är ute efter i hästen, oavsett om du ska samla för en piruett eller för att rida upp mot ett hinder.
I dressyren strävar man efter ett lyft i manken på hästen, och efter jämnvikt. Hästen ska vara som en bro.
– Sitter du och gnider med sätet trycker du ner hästens rygg, säger Olof och fortsätter:
– Kompensera aldrig för att hästen inte svarar framåt! Kom till ett läge där hästen tar ansvar för sin egen bärighet och där ryttaren kan koncentrera sig på att rida ett moment, i stället för att rida i varje ”vanligt” steg.
  
Våga rida framåt
Olof pekar på hur han som dressyrryttare stjäl från Henriks hopptänk. Dressyrhästen ska vilja röra sig lika mycket framåt som hopphästen.
– Våga släppa taget och låt hästen ha kul på jobbet. Ställ er i lätt sits och galoppera några varv. Hästen ska vilja springa, säger han, samtidigt som han ställer sig upp och låter sin häst galoppera framåt i ett friskt tempo.
Oavsett om du rider hoppning eller dressyr måste hästen ha viljan att gå framåt. Henrik drar paralleller mellan hästens bakben och två båtmotorer.
– De måste driva lika mycket, annars kommer man inte framåt. Du hittar inte rakriktningen, och som hoppryttare kommer du aldrig fram till hindret, säger han.
Henrik är inte sen att sno Olofs tillgångar som dressyrryttare.
– Hur ofta ser man inte hoppryttare som slutar rida och kastar sig framåt flera galoppsprång innan hindret? Har ni någonsin sett en dressyrryttare kasta sig framåt när piaffen närmar sig? Sitt upp och rid mot hindret, uppmanar han.
Han ställer sin häst mittemot Olofs, och visar att ryttarnas grundsitsar egentligen inte skiljer sig så mycket från varandra. Det är mest de olika sadlarna och längden på stiglädren som skiljer dem åt, båda sitter upprätta i balans.
Henrik illustrerar genom att sitta upp och rida mot några bommar, utan att ändra på grundsitsen innan dem.
  

Som dressyrryttare måste du våga släppa taget.
  

Henrik visar att hoppsitsen inte skiljer sig så mycket från den lodräta.
  
Fram med bommar
Det är inte särskilt ofta som bommarna dammas av och plockas fram på de stora dressyranläggningarna. Synd, tycker Olof, och travar över de bomserier som Henrik har lagt ut.
– Bommar ger nämligen ett kvitto direkt, så det snor vi från hoppningen! Man känner om hästen är rak eller tränger, om den har bärighet, svarar framåt och så vidare, säger han.
Det finns inga planer på att ändra dressyrprogrammen så att trav över bommar ingår, och hästen kommer inte att behöva hoppa inne på dressyrbanan. Men Olof uppmanar ända dressyrryttare att bomträna eftersom det ger ett kvitto på hur hästen faktiskt går, håller den uppmärksam och dessutom är riktigt bra miljöträning.
Traven över bommarna börjar sitta och Olof provar att galoppera över en upphöjd bom. Det går sådär och bommen faller i backen.
– Här gäller det verkligen att ha den där grundsitsen och balansen! Det är genom saker som inte riktigt går som man har tänkt sig som man får ut den absolut bästa informationen, säger dressyrryttaren. 
 

Olof rider samma bomövningar som Henrik.
  

Olof och Henrik samarbetar över grengränserna.
  

Stallet är vackert och genomtänkt.
  

Uttrycksfull häst vid sitt stora fönster.
  

Ordning och reda i sadelkammaren.
 

Bomövningarna i ridhuset.
 

Stallets yngsta hjälpreda hugger i.