Text och foto: Natalie Lindholm
  
Det var när hon arbetade hos Anna Blomgren och Will Rogers i Holland som Daniella först fick upp ögonen för vilka positiva effekter miljöträning har på ekipagets tävlingsresultat. Paret tränar utifrån något de kallar ”Environmental Response Training", ett förhållningssätt till hästen som gjorde starkt intryck på henne.
– Hela tänket var nytt och det var väldigt lärorikt att få jobba hästar på ett så annorlunda sätt, minns Daniella. 
Hon utvecklar:
– Det var väldigt viktigt även för oss hästskötare att kunna träningen. Varje gång vi tog i en häst, vare sig vi skulle leda ut den i hagen eller sadla, skulle vi alltid träna den. Jag fick lära mig att ständigt vara medveten om både hästens beteende och mitt eget.
  
Hos Liane Wachtmeister
Väl tillbaka i Sverige översatte Daniella kunskapen till praktik, hon började erbjuda lektioner i hästhantering och miljöträning för att få tryggare tävlingshästar. Resultatet är att du som ryttare får verktyg att hantera hästen i olika situationer och med störningsmoment som inte alltid är helt naturliga för den. Såsom blommor, publik, applåder och ärevarv.
När vi träffas är det på Liane Wachtmeisters gård utanför Nyköping, här tränar och bor Daniella sedan ett år tillbaka och hon stormtrivs. 
– Det är väldigt bra här och jag försöker hela tiden få mer kött på benen för att ha en framtid inom sporten, förklarar hon.
Daniella tävlar nu Intermediaire I med vinster och placeringar och under nästa år hoppas hon komma upp till Grand Prix, något som är lättare sagt än gjort.
– Grand Prix är riktigt svårt. Det har krävts mycket blod, svett och tårar för att ta mig dit jag är i dag. Men jag är tävlingsmänniska i grunden och har alltid velat bli bäst på det jag gör.
Att satsa på en ryttarkarriär har alltid varit en självklarhet för henne. 
– Det har aldrig funnits någon tvekan om att jag skulle gå vidare till nästa steg, säger Daniella, och berättar leende att hela familjen har varit delaktig i hennes satsning.
Pappa Leif gick från trummis till hovslagare när det stod klart att dottern ville få en karriär inom ridsporten, hennes bror Christian är delägare i två av tävlingshästarna och mamma Maria hänger med på nästan alla tävlingar. För Daniella har sporten alltid varit en familjeangelägenhet, resorna till och från tävlingar ser hon som kvalitetstid med sin familj. 
– Det är väldigt kul att göra det här tillsammans, utbrister hon glatt.
  

  
Insåg hur lång vägen är
Ryttarkarriären började med hoppning på ponny, där Daniella tävlade upp till Medelsvår B med vinster innan hon gick över till dressyr. Efter studenten flyttade hon till Danmark för att arbeta hos Caroline Bonde, som då var stationerad hos Andreas Helgstrand. När Daniella lämnade det jobbet hade hon inte bara fått med sig ovärderliga kontakter med branschfolk utan också en ödmjukhet inför svårigheterna med sporten.
– Jag fick verkligen insikt i hur långt kvar jag hade till att nå Grand Prix som var mitt mål, förklarar hon.
Under tiden i Danmark lärde Daniella sig också mycket om sig själv som person, när hon ser tillbaka menar hon att tiden där var ovärderlig. Med sig hem från grannlandet hade hon valacken Florentino som hon blev för fäst vid för att lämna kvar.
  
Utbildar hästarna själv
Nästa resa gick till Holland där hon alltså fick sin utbildning i inte minst miljöträning hos Anna Blomgren och Will Rogers, för att sedan landa hemma i Sverige hos Liane Wachtmeister. Daniella har alltid fått utbilda sina egna hästar och ponnyer, hon säger att något av det roligaste som finns är att se hästar hon har tränat göra resultat på tävlingsbanan.
Bland de ponnyer Daniella har utbildat till FEI hittar vi bland andra Moelgarnedd Montana RW 114, Wilgenhaar's Nocturne och Little Diamonds Doolittle. Som ryttare beskriver hon sig själv som väldigt tålmodig och lyhörd.
– Jag anpassar alltid min ridning efter hästen jag sitter på och tror verkligen att tålamod är nyckeln i all hästträning, säger Daniella.
Hon förklarar att detta även gäller för henne i rollen som tränare. Eleverna måste få prova på, känna efter och förstå i sin egen takt. Det ger självförtroende.
– Självförtroendet tror jag är jätteviktigt. Så fort vi som ryttare brister i detta så brister vi även i ridningen.  
Daniella är på god väg att nå sina mål. I höst deltar hon i Knytkalasets plantskola och i Svenska Ridsportförbundets ryttarutvecklingsprogram nivå 3. 
– Det känns väldigt roligt. För mig innebär det så klart fler möjligheter att utvecklas och komma vidare.