Text & foto: Sigbrit Mattsson
  
Showen var ett samarbete mellan Sigtunabygdens RF, Uppsala ponnyklubb och Segersta Equestrian. Upplägget var främst riktat till ungdomar och totalt 170 fribiljetter hade delats ut till elever på ridskolor och gymnasier runt om i Uppland. En ledstjärna bakom arrangemanget var att samarbete stärker och utvecklar ridsporten.
 
Red en av lektionshästarna
Den första hästen Mads rider har han fått låna av Sigtuna ridskola. Det är Quite Sun, en 14-årig valack e. Quite Easy – Sandro som till vardags kallas ”Sune”. Mads har aldrig suttit på hästen förut och kommer inridande under överdrivet upprätt lättridning och med ben som lättar från sadeln varje gång han reser sig. Det hela påminner lite om en Thelwell-figur. Stackars Sune undrar nog vad han har fått på ryggen!
Sedan blir det bättre ordning på ridningen, Mads växlar mellan skritt och trav och berättar under tiden hur hans ryttarkarriär startade. Hans första ridupplevelse var på grannens åsna, som han lyckades få att galoppera när han red den från hagen och hem till maten.
Mads började rida på ridskola när han var nio år och gjorde det tills han var 14. När han blev 15 år gammal fick han en tvååring, men han hade önskat att han fått en riktig stjärnhäst. Hendeliowitz hade en stark passion för hästar och ville ägna sitt liv åt att rida. Pappan var inte speciellt förtjust i tanken, så när Mads fick anställning på Strömsholm blev hans far arg och sade att ”vi måste prata om det här”.
  

Fullsatt på läktaren.
 
Omge dig med personer som kan mer
Mads Hendeliowitz berättar vidare om sin bakgrund.
– Jag började jobba på Strömsholm år 2000 och fick då rida många olika hästtyper, fyra-fem om dagen och mestadels unghästar. Det är när man rider många olika hästar som man lär sig mest. Dessutom fanns där riktigt bra tränare som Eric Lette, Sylve Söderstrand, Lars Bilock med flera. Så jag hade goda förutsättningar att utveckla min ridning.
Man ska träna för dem man har förtroende för och omge sig med folk som är bättre än en själv, hävdar Mads. Det är då du har chans att utvecklas, annars stagnerar du.
– Några år senare var det en personalchef som sade: ”Jag ser att du är i stallet tidigt på morgonen och till sent på kvällen. Vad vill du egentligen?” Jag svarade: ”Jag vill till OS.”
Drömmen om OS började redan när Mads var tolv år och såg en sändning från spelen i Atlanta.
– Då tänkte jag, så vill jag också kunna rida.
 
Upprättar en kommunikation
År 2003 började Mads att spalta upp vad som behövde uppnås för att han skulle vara med i OS 2012.
– Först och främst behövde jag ha en häst som kunde gå OS då. Jag måste kunna rida Grand Prix, vilket jag inte hade gjort ännu, och jag måste lära mig mycket. Så jag skrev upp vilka mål jag borde ha bockat av för varje år fram till 2012, berättar han.
Mads fattar samtidigt galopp på Sune.
– Oj, det känns som att han ska bocka!
De jobbar vidare med att växla mellan skritt, trav och galopp. Hästen ska förstå framåt, tillbaka, fortare och långsammare. Sune lyssnar och Mads säger att han blir glad av att rida den här lektionshästen. Han visar hur han rider med bara små hjälper och svänger med vikthjälperna. Det hela ser väldigt lätt ut.
– Hästar är flockdjur, flyktdjur och vanedjur, det är viktigt att tänka på när vi hanterar dem. Det mest avgörande är att skapa en kommunikation med sin häst, menar Mads och fortsätter:
– Dressyr kan sägas vara en tävling i kommunikation. Det finns inga dumma hästar, men det finns avknäppta och sådana som är missförstådda. Då gäller det att ta hänsyn till det vid ridning och hantering. Ridning är inte lätt, för hästar är väldigt känsliga djur. Man gör fel varje dag, men man måste lära sig av sina fel. Det gäller att repetera, repetera och åter repetera. Det behövs 10.000 gånger innan det sitter i ryggmärgen.
Mads tar upp tävlingsdelen av dressyrsporten.
– På tävling finns det domare överallt, de ser allt och är väldigt petiga. Egentligen måste man vara extremt hårdhudad för att utsätta sig för denna massiva kritik, skojar han.
  

Mads varvade ridtips med att berätta om sin "resa". Här på den mycket lovande hingsten Frans Andreo.
 
Ju känsligare desto svårare
Nästa häst Hendeliowitz rider är en åttaårig hingst, Frans Andreo e. Sandreo – Weltmeyer. Han kallas ”Frasse” och ägs av Malin Isaksson. 
– Jag såg Frasse som femåring och tyckte då att han hade för långsamma rörelser, eftersom jag gillar mer energi i steget. Men nu har jag ridit honom i nio månader och han utvecklas väldigt bra. Han är jäkligt känslig och det är ingen häst man säger åt vad den ska göra. Man får lirka med honom och vara kompis, säger Mads.
Hingsten ska gå lilla rundan i år och förhoppningsvis Grand Prix under nästa. Han är enligt Mads en riktig ”turbo” och är inte van vid att vara ute på clinics.
– Men, han är ändå uppmärksam på mig och på er. Han vill så mycket och då kan det bli fel ibland. Ju känsligare häst du har, desto mer missförstånd blir det. Det är viktigt att andas ordentligt när hästen blir lite väl het och du själv blir spänd.
 
Variation är A och O
Mads rider även här tempoväxlingar mellan skritt, trav och galopp – och varierar också i övrigt. Trav med långa steg, korta steg, trava fort, långsam trav, sluta, snabb sluta, räkna galoppsprång i sluta, öppna med tempoväxlingar… Han gör galoppombyten i vart fjärde, vart tredje och vartannat steg. Vid problem är Mads råd att gå tillbaka till att göra enkla byten. Han fortsätter med kort, kort galopp och piruetter.  
– Om hästen tycker att det blir jobbigt med den korta piruettgaloppen, släpp då fram och korta sedan igen. Försök inte att tvinga hästen till kort galopp genom att jobba med din kropp och din hand, påpekar Mads och fortsätter:
– Variera ridningen och mal inte bara runt, runt i samma tempo. Man ska ha en kommunikation med sin häst. Jag brukar börja passet med att känna av hur hästen är för dagen. Därefter bestämmer jag hur vi ska träna.
  

Arbete mot piruett.
   
Våga sätta mål och att drömma
Mads pratar ofta med sin häst, klappar honom och säger att han är duktig. De kommunicerar verkligen.
– Tänk som sagt på att variera träningen. Växla mellan dressyr, hoppning, uteridning och så vidare.
Mads är målinriktad, det är nödvändigt om man vill nå framgång som tävlingsryttare.
– Själv vill jag hela tiden bli bättre, man måste tro på det man gör. Det värsta man kan säga är ”det går aldrig”. Lita på din magkänsla. Ha förebilder och drömmar.
Mads avslutar med att uppmana alla att ”ut och träna, så att vi blir bättre och kan vinna OS”.
  
Svarade på publikens frågor
I slutet av clinicen fick publiken möjlighet att ställa frågor. En av dem handlade om valet av gren.
– Som ung hoppade jag också, men jag tyckte att jag passade bättre för dressyr och dessutom tyckte jag att det var roligare. Dressyr är så jäkla kul. Skolan hann jag inte med!
En annan fråga handlar om en ryttare som blir nervös och passiv inne på tävlingsbanan.
– Det kan man avhjälpa genom att försöka hitta lugnet och att andas djupt. Man bör träna ett snäpp högre hemma än man tävlar, säger Mads.
Hur mycket en häst bör ridas är svårt att svara på.
– Mina hästar tränas olika mycket per vecka. Man får pröva sig fram. Frasse tränas till exempel en hel del i dressyr, men en häst som har gått Grand Prix ett tag och redan kan allt behöver inte träna på rörelserna så mycket. Unghästarna longeras och rids lite, och så vidare.
Mads berättar att hans dag startar i stallet klockan 07.30. Han rider tio till tolv hästar per dag och efter det har klockan blivit någonstans mellan 18 och 20.
– Vad som sliter mest på kroppen är faktiskt stressen. Jag skulle behöva fyra timmar mer per dygn…
Rider för tränare gör han så mycket som möjligt, till exempel för Eric Lette och Patrik Kittel. Ibland får han även hjälp av någon hemma på Segersta som tittar och kommenterar specifika rörelser.
En i publiken frågar om det finns någon speciell dressyrhäst Mads skulle vilja rida.
– Ja, det finns många, bland annat har jag en treåring hemma som verkar fantastisk och som jag längtar tills jag får sitta upp på. Men den är fortfarande för busig!
  

Mads tackas för en riktigt intressant clinic.


Efteråt fick han skriva autografer, kön var lång.

Redaktion Hippson

redaktion@hippson.se