Dressyr
Publicerad: 2016-10-31Dressyrnestorn Bo Tibblin: ”C-tränarna borde ha ridlärarutbildning”
Mastertränaren Bo Tibblin har en av de längsta och mest gedigna meritlistorna inom svensk dressyrsport. Han är dessutom högaktuell med sin blogg som väcker känslor och debatt – vi har träffat honom för ett samtal om dressyrens framtid.
Text & foto: Malin Andersson
Det många kanske inte vet är att Bo Tibblin – vid sidan av sin reservofficersutbildning – har universitetsstudier i etologi, litteraturhistoria och nordiska språk bakom sig. Han började rida när han var sju år i Södertälje ridklubb, där han sedan blev ridhuschef. Tibblin varit ridhuschef i Malmö, Varberg och Halmstad, stallmästare på Flyinge, har utbildat sex egna hästar och sju elever till Grand Prix, har anlitats som tränare och föreläsare i Los Angeles, Mexiko och Rio de Janeiro, är författare, dressyrdomare och grundare av dressyrtränarklubben tillsammans med Jan Schöneman. Och numera är han alltså även bloggare.
Vad är bakgrunden till din blogg?
– Bakgrunden är att det finns väldigt mycket att diskutera när det gäller systemen inom dressyren i dag, men även när det gäller grundutbildningen samt olika funktioner inom dressyrsporten. Systemen är i många fall föråldrade och bygger på förutsättningar som fanns för 30 eller 40 år sedan. Man har inte anpassat dem till dagens verklighet. Det finns anledning att ta upp detta till diskussion, för det har hållits inom förbundets väggar. Därmed har inte utövarna kunnat komma till tals.
– Dels var det min egen idé att vilja börja blogga, dels kom bloggen till efter önskemål och ”påtryckningar” då jag hade gjort en del uttalanden och inlägg. Grundsyftet är att förbättra läget för dressyren och rikta fokus på grundutbildningen samt på ridlärarnas, domarnas och tränarnas arbete. Jag har jobbat inom förbundet under många år och har ansvarat för dessa delar. När man ser de system som byggdes upp raseras, undan för undan, är det klart att man reagerar.
Hur har reaktionerna på inläggen varit?
– Det har knappt varit några negativa reaktioner, men ganska få har kommenterat på själva bloggen. När inlägg har delats på Facebook har folk börjat kommentera och diskutera mycket mer. Många har även berättat att de är lite rädda för att uttrycka sig negativt, till exempel för att de befinner sig inuti systemen.
Hur har dina inlägg bemötts från förbundets sida?
– Det är något som verkligen har förvånat mig, för jag har inte hört någonting över huvud taget från Svenska Ridsportförbundet. Mer än en gång då jag fick en positiv kommentar från Eric Lette, men i övrigt har jag inte hört ett ord från berörda parter.
– Å andra sidan har jag inte namngivit någon i mina inlägg, men det framgår ganska klart och tydligt vilka som är ansvariga för dessa frågor. Förbundet verkar föra strutspolitik när det kommer till det här, alltså att bemöta kritik eller förslag. Tystnaden anser jag tyder på att de berörda känner en viss oro och osäkerhet i de här sammanhangen. Kan de stå upp för systemet, eller måste de gå med på att förändra saker och ting?
Du kritiserar inte minst utbildningssystemet.
– Varför har inte Sverige lyckats hålla sin röda tråd i ridutbildningen, när andra länder som exempelvis Tyskland och Holland har tydliga system? Då vi gick med i högskolevärlden, där man rekryterar elever på antal och inte på kunskap, sänktes standarden. Jämför vi med de krav vi hade på gamla RIK 1 (dåvarande ridlärarutbildningen, reds anm.) så är det en enorm skillnad.
– De som gick ut långa kursen, RIK 3, hade oerhört goda kunskaper när det gällde både undervisning och personlig färdighet, de låg på en nivå som oftast motsvarade minst Prix S:t Georges. I dag är kunskaperna inte alls lika gedigna.
– Den långa kursen på Strömsholm var den bästa tränarutbildning man över huvud taget kunde få. Och om vi ser på de tränare som är framgångsrika och som fortfarande arbetar, så har väldigt många av dem gått någon av dessa utbildningar. Då fanns det en status i ridläraryrket som helt har försvunnit i dag.
– När det kommer till tränarna är det helt oväsentligt vad man har för bokstavsbeteckning. Det enda som säger något är de resultat dessa personer har lyckats genomföra i praktiken. Ett önskemål vore att man för att ansöka till C-tränare ska ha en ridlärarutbildning eller motsvarande i bagaget. Och det allra bästa vore om man kunde slå ihop dessa båda utbildningar. Det skulle höja ridlärarnas status och placera C-tränarna på den nivå där de egentligen hör hemma.
Kan du utveckla det här med C-tränare vs. ridlärare?
– Där har man verkligen stökat till det. För genom att producera alla dessa C-tränare och ge dem en licens har man fått dem att framstå som betydligt högre utbildningsmässigt än ridlärarna. Och det finns ingen viktigare yrkesgrupp inom ridningen än just ridlärare, det är de som ger dem som ska syssla med hästar och ridning sin grundutbildning. Både vad gäller hanterandet av hästar och alla bredvidverksamheter, samt själva ridningen.
– Det ger ridläraren ett väldigt stort ansvar, men det ger även förbundet ett stort ansvar att ge denne en utbildning som är tillräckligt bra. Och där har vi stora brister i dag.
Vad är det enligt dig som brister?
– Det var när vi gick in i det akademiska systemet som ridlärarutbildningen började vattnas ur. Att vara ridlärare är inget akademiskt yrke. Tonvikten kom att ligga vid en massa andra saker än själva yrkesutförandet. Det blev urvattnade kunskaper där många kan lite om mycket. Den genuina yrkeskunskapen försvinner i ett sådant system.
– Inom ridsporten har vi mycket bra att hämta från den militära pedagogiken, som man fortfarande har hållit kvar vid i andra europeiska länder. Det handlar inte om slavdrivande auktoritet på något sätt – men verksamhet med levande djur kräver väldigt strikta regler. Dels av säkerhetsskäl, dels för att de djur man sysslar med ska förstå vad man vill.
– Jag är rädd att ridskolorna i dag och framöver kommer att finnas kvar som institutioner, men inte fylla den uppgift de tidigare har haft. Vi har ju varit världsberömda för vår ridskoleverksamhet. Det finns fortfarande väldigt välskötta ridskolor, går man in och ser vilka som ansvarar och sköter dessa anläggningar är det ofta personer med den gamla formen av utbildning. De har en gedigen, praktisk erfarenhet och har skött ridskolorna på ett föredömligt sätt.
Hur hittar du ämnen att skriva om i bloggen?
– Mycket av influenserna kommer utifrån, sedan har jag ju hållit på med dessa utbildningar hela livet och har varit ansvarig för dem i många år. När jag ser hur saker och ting fungerar eller inte fungerar kan jag inte låta bli att reagera.
– Då det gäller domarutbildningen har jag ett stort ansvar, jag var själv var med om att konstruera den från början. Men då skapade vi den utifrån de förutsättningar som fanns då. De aspiranter som fanns på den tiden hade generellt sett en helt annan och mer gedigen bakgrund än de som kommer in i dag. Systemet är föråldrat och måste utvecklas, det är ett helt annat klientel vi arbetar med.
Vad blir ditt nästa ämne? Har du det klart för dig?
– Nej, det vet jag inte ännu. Jag tycker inte heller att man behöver ta upp en massa nya saker, när de mest grundläggande problemen inte rättas till. Som det här med C-tränarna, eller med Medelsvår C-klasserna som jag tycker är en styggelse.
– Man kan tycka att det låter konstigt att en dressyrklass är så ödeläggande, men det beror på att man har lagt den i ett ”ingenmansland” där den inte leder till någonting annat än missuppfattningar för ryttarna och brist på krav när man ska vidare högre upp. Dessutom är Medelsvår C ett stort dilemma för domarna, som är tvungna att – om de inte ska döma väldigt negativt – kvalificera ryttare att gå upp till klasser där de absolut inte hör hemma.
Vad skulle alternativet vara, enligt dig?
– Det borde vara en klass som på något sätt innehåller det man strävar mot. Exempelvis Medelsvår B:2 skulle kunna vara kvalklass, eller varför inte konstruera ett program som verkligen bygger på att få fram om vederbörande är mogen eller inte för att gå vidare till nästa nivå? Plus att man bör höja kvalificeringsgränsen, det är nästan omöjligt för en domare i dag att komma under 62 procent i Medelsvår C. Då hamnar man i dilemmat att ”den här ryttaren vill jag inte se i Medelsvår B, men jag måste hamna på 64 procent i den här klassen”. I Tyskland har man en kvalificeringsgräns på 69 procent, det skulle man kunna ha i ett specialprogram för kval till Medelsvår B.
– Steget från lätt till medelsvår klass är nästan det viktigaste. För kommer du till medelsvår klass utan att vara förberedd, då är i princip hela din vidare utveckling ödelagd. Och det ser vi på standarden i Prix S:t Georges, där stora delar av klasserna ligger under kvalificeringsprocenten på nationell tävling. Det är konsekvensen vi nu får se av det här felaktiga systemet. Där tycker jag att den största faran ligger när det gäller dressyrens utveckling.
Skulle du kunna tänka dig att jobba åt förbundet igen, om du fick frågan?
– Nej, det har jag svårt att tänka mig, det skulle behövas en så enormt stor omorganisation av sättet att arbeta. Nu gör man en massa punktinsatser i ett förlegat system, vilket inte leder till någonting annat än kostnader. Det jag kan göra, till exempel genom bloggen, är att peka på saker som jag tycker borde ändras.
– Man skulle behöva förändra hela uppbyggnaden av dressyrkommittén, som i dag är en mycket sluten församling där många inte ens vet vem som är ordförande. Tidigare var dressyrkommittén lite svårhanterlig eftersom det var väldigt många representanter, men å andra sidan fanns alla ute i landet som sysslade med det här representerade. Det fanns tävlingsarrangörer, uppfödare, de som tränade juniorer med flera – vilket gjorde att allting fick en helt annan förankring i verkligheten.
I Holland ordnar man ett internationellt Global Dressage Forum. Skulle vi inte kunna ha något liknande i Sverige, för att diskutera de övergripande frågorna?
– Vi har någon form av koncensustänkande i det här landet som är ganska ödeläggande. Det är för att man tror att om man inte har samma uppfattning som alla andra människor, då blir man osams med dem och då är man ute. Det hämmar verkligen utvecklingen.
– Det är egentligen samma sak när jag kommer med åsikter, det uppfattas som att jag anfaller någon. I stället för att det tolkas som att jag påpekar sådant jag tycker att man borde kunna ändra på. Du får inte sticka ut eller upp mot ”myndigheten”. Vilket är klart begränsande.
- Började rida vid sju års ålder vid Södertälje ridklubb, som startades av hans föräldrar tillsammans med familjerna Ernmark och Stjernberg.
- Genomgick efter studentexamen på först halvklassisk och sedan matematisk linje reservofficersutbildning vid K4, I1 och P10. Tog vid Stockholms universitet två betyg (80 poäng) i genetik, allmän biologi med etologi, litteraturhistoria och nordiska språk.
- Tjänstgjorde under två år vid Södertälje flickskola som huvudlärare i biologi och under ett år som lärare i svenska och latin på gymnasiet vid Södertälje högre allmänna läroverk. Lämnade därefter läraryrket och genomgick RIK I, RIK II och ”långa kursen” – blev sedan ridhuschef i Södertälje.
- Blev 1970 ridhuschef vid Malmö ridklubb under två år. Flyttade därefter till Strömsholm och arbetade med sommarkurser och utbildning för ridlägerarrangörer. Arbetade sedan som lärare i dressyr och remontridning på RIK I.
- Flyttade 1979 till Varberg som ridhuschef på Varbergs ridklubb. Övertog 1980 arrendet av Halmstads ridhus.
- Fick 1982 tjänsten som stallmästare vid Flyinge. Flyttade 1984 tillbaka till Strömsholm och var lärare på den nystartade fritidsledarlinjen. Undervisade i dressyr, hoppning, remonter och veterinärlära på RIK I. Hade fram till 1993 ansvar för ”långa kursen” och tvåårseleverna i dressyr, samt instruktörsutbildning.
- Flyttade 1993 till västsvenska Öijared, där Bo Tibblin drev eget utbildningsstall fram till 2012 då han övergick till enbart träningsverksamhet.
- Har under dessa år utbildat och tävlat sex egna Grand Prix-hästar varav tre har varit i landslaget. Har utbildat sju elever med egna hästar till GP. Tibblin har sedan 1980 regelbundet tränat och hållit föreläsningar i Chicago, Los Angeles, Mexico City och Rio de Janeiro.
- Har skrivit tre böcker om dressyr för såväl ryttare som domare och tränare. Dessutom ett antal kompendier för Svenska Ridsportförbundet.
- Har under många år varit ansvarig för dressyrdomarutbildningen och varit domare upp till internationell kandidat. Införde den nuvarande formen för bedömning av unga hästar vid Breederstävlingar. Skrev också det första internationella unghästprogrammet.
- Har varit ansvarig för TR och skrev en moderniserad upplaga. Hade under ett års tid dressyrsekretariatet hemma och ansvarade då även för tävlingsverksamheten vad gäller terminsplanering, kursplanering och domarfördelning i ”stora rundan”.
- Införde tillsammans med Berit Wilhelmsson den första organiserade tränarutbildningen och tränarexamen.
- Var med och startade den internationella dressyrtränarklubben där han under många år var medlem. Startade tillsammans med Jan Schöneman Svenska Dressyrtränarklubben.
- Har under åren hållit ett stort antal föredrag och clinics – både ensam och tillsammans med andra tränare och veterinärer för att försöka skapa en röd tråd i arbetet med dressyren.
Liknande webbartiklar
- Magnus Ringmark blir dressyrdomare under OS i Tokyo 2020: "Nästan overkligt"
- Så blir du bästa domarsekreteraren
- Tävla dressyr på din nivå – hemma i ridhuset
- Så maximerar du din ritt – tips från dressyrdomaren Britt Hammar
- Från novis till Grand Prix – Britt Hammar hjälper alla
- Startar ridskola med musik på schemat: ”Vill åt dem som vill njuta av sin ridning”
- Tenhult satsar på bra skolhästar: ”Kan bli dyrare i slutändan att köpa billigt”
- Gästblogg: "Får ryttare inte höra det de vill byter de tränare"
- Domare avstängd i 18 månader efter uttalande på nätet: ”Vill strida för tjejerna och gå emot de strukturer som finns”
- Coachning kan bli vardag på ridskolan
Forskning: Barn blir smartare av ridning
Forskare vid Tokyo universitet har visat att ridning aktiverar den del av hjärnan som står för lärande och minne.
Artikel i repris: Ridningen främjar barns förmåga till problemlösning
Överdomaren vid FEI vill förändra dressyren
Hans-Christian Matthiesen identifierar behovet av förändring inom dressyren. Han föreslår flera strategier för att främja hästvälfärden.
Han förespråkar en balans mellan tradition och nytänkande förändring
Nu är brunstsäsongen här
Med ljusare och längre dagar kommer brunsten i gång hos våra ston vilket kan påverka deras beteende. Men vad händer när stoet brunstar?
Nytt hopp för Skövde Ryttarförening
Ridskolan har det svårt i ekonomiskt tuffa tider. Nu tar Malin Dahlgren över som ny ridskolechef med energi och en stark tro på framtiden.
"Det är min bästa och sämsta egenskap, att jag aldrig ger upp"
Här är årets hästföretagare
För sjunde året delar Hästföretagarcentrum ut utmärkelsens Årets hästföretagare. Nu står det klart att Tunarps Säteri får motta priset för år 2023.
Läs motiveringen: "En tydlig strategi och arbetet drivs målmedvetet"
Om avelsvärdering i veckans Hästonsdag
Per Skoglund berättar om hur en avelsvärdering går till. I ett härligt inslag får vi följa med till Grevagården och årets avelsvärdering.
Efter Ponnyakuten: ”Fick skriva autografer”
Filippa sökte till Ponnyakuten för att Ludde inte gick att longera. För Hippson berättar hon hur det var där, att bli känd och vad som hände sen.
Kreativ belysning väcker uppmärksamhet
Norska Frida Børli Solaker upplever att många vill ha samma lösning för att lysa upp ridbanan som hon skapat. Här delar hon med sig av sina erfarenheter.
"Lösningen har fungerat utmärkt för oss i två och ett halvt år nu"
Bloggar på Hippson Se alla bloggar
Nytt ljus på din hästtransport
Böckmann erbjuder nu en ny ambient belysning som ger ett mjukt sken. Lamporna säkerställer bra belysning av omgivningen vid backning.
Ridsporten glöms bort i ny idrottsutredning
Regeringen gav i uppdrag att se över idrottsanläggningar – men de tog inte med ridsporten. Nu finns risk att gå miste om framtida investeringar.
Bildspel: Följ med hem till Erica och Thomas
Utanför Tomelilla hittar vi Erica Swartz Ryan och Thomas Ryans gård. Här har de hagar så det räcker och blir över, varsitt stall och totalt fem olika ridbanor.
"Ibland blir kontrasterna så påtagliga"
Resten av hästvärlden diskuterar femtio nyanser av blått. Maria Yttermyr befinner sig i ett parallellt universum: en distanskurs i targetplacering.
Ställer sig frågan i bloggen: är dressyren för hästen eller människan?
Hjälpte polisen med bortsprungna hästar
Klockan 01.45 vaknade Hanna Lundberg av att telefonen ringde då. Det var polisen som stod med två hästar. Hon åkte dit med transporten.
La ut ben och huvuden från döda hästar
Länsstyrelsen ville ta en kvinnlig gårdsägares djur. Hon valde då i stället att avliva sina sex hästar och sprida kadaver och slaktrester över gården.
Mulan är en förebild för åringarna
Cerina Lindström köpte den envisa mulan Mulle Meck för två år sedan. Han blev snabbt en modig förebild för de yngre kompisarna i hagen.
"Den största skillnaden mellan en häst och en mula är envisheten"
Avlivning av häst –så kan du förbereda dig
Att ta farväl av en bästa vän är en av de svåraste stunderna för en häst ägare. Det är ett tungt men viktigt ansvar och förberedelse kan underlätta.
»En glad häst utgör basen i vår sport«
Jessica von Bredow-Werndl har sett över sin egen och hästarnas vardag. En mer naturlig hästhållning och ryttarträning har gett resultat.
"Det går alltid att hitta ett sätt att träna som passar just din häst"
Professionell ridanläggning med ridhus
Utanför Nyköping finns en gård perfekt för att kombinera olika företaganden. Där finns totalt 20 boxar, ridhus och två ridbanor.
Konferensanläggning, festlokal och produktion av fläderdryck
Ordet tystnadskultur klistras på ridsporten
Hippsons publiceringar om tystnadskultur har fått Niklas Jonsson att fundera. Vad är egentligen tystnadskultur? Och hur får den få oss att agera?
Ordförande i SvRF:s hoppkommitté: "Kanske inte är så svart eller vitt"
Häst bremsades - man döms för djurplågeri
En häst hade sår på mulen vid en oanmäld kontroll. Hästägaren erkände då att han hade bremsat hästen och lämnat den uppbunden.
Hitta snabbt
Aktuella samarbeten
Senaste expertsvaren
Fråga experterna
Mest läst
Håll dig uppdaterad
Senaste numret
– Tema: Allt fler upptäcker WE
– Porträtt: Sara Algotsson Ostholt
– Hitta samspelet med slingan
– I huvudet på Steve Guerdat
– Ridning under småbarnsåren
– Få hästen lösgjord i balans
...och mycket, mycket mer!