Text och foto: Annika Grundberg

Först ut var Carl Hedin med 13-åriga Memphis, efter Twilight – Regazzoni. En häst som redan har rutin och tävlar upp till Intermediaire I. Carl får börja med att visa byten i varje.
– Det är bra att byta på olika linjer så att hästen inte vänjer sig vid att alltid byta på diagonalen. Bytena ska bli som en egen gångart, säger Kyra.
Carl rider på kvartslinjen, gör fyra byten, rider på framåt ett par steg för att sedan göra ytterligare fyra byten.
– Det är viktigt att inte göra för många tills hästen misslyckas. Då lär den sig att sluta byta, förklarar Kyra och Liane fyller i:
– Det gäller att ge hästen förtroende. Det sista man ska göra är att byta så många som möjligt.
  
Ta skrittpauser
Carl får sakta av till skritt och låta Memphis sträcka ut halsen.
– Det är viktigt att våga pausa och sedan kunna starta igen och göra rörelser direkt ur skritten, utan att behöva prova 17 gånger. För så kommer det i dressyrprogrammen, säger Liane och fortsätter:
– Det ger också hästen en avspänd ökad skritt.
  
Variera tempo och steglängd
Carl får i traven växla tempo och steglängd och låta Memphis sträcka ut halsen. Allt utan att tappa takten.
– Det är viktigt att inte rida hästen i samma form hela tiden, säger Jan.
Kyra förklarar det här med tempo och steglängd.
– När någon säger "rid mer framåt", då kan det innebära längre steg eller fler steg.
Carl får rida samma steglängd i olika takt och när han ska gå in i passage får han tänka på takten.
– Passage är inte långsam trav utan det kräver samma kraft som i en ökad trav, förklarar Liane för publiken.
  
Passage är en känsla
Men hur man rider passage kan de inte förklara.
– Det är ingen som vet hur man rider passage, det är en hemlighet mellan häst och ryttare. Passage är att kunna balansera mellan hand och skänkel, samt kontroll av steglängd och takt. Det är en viss känsla, förklarar Kyra och ger ett tips för hur man kan lära sig:
– Den bästa läraren är att få sitta på en häst som kan, så att man får en känsla för hur det känns.
 
”Tygeln slutar i armbågen”
Carl Hedin får beröm för sina händer och för armbågens position.
– Hästen ska älska ryttarens hand och respektera dess skänkel, förklarar Liane.
– En mjuk hand är en med tummen över tygeln och med stilla armbåge, poängterar Kyra och Jan fyller i:
– Tygeln slutar inte i handen utan i armbågen.
  
Ipolita – en framtida Grand Prix-häst
Carl Hedin avlöses av Ida-Linn Lundholm och femåriga Ipolita, efter Johnson – Havidoff.
– Det här är en långlinjerad häst med aktiva bakben. Hon har inte den bästa skritten så det är ingen championatshäst, men en framtida Grand Prix-häst, förklarar Jan.
– Jag gillar hästar där varje ben rör sig för sig självt och som bär sig lätt i halsen, säger Kyra om stoet.
Även om Ipolita inte är en häst som kommer att komma i topp på årgångschampionaten kan starter där ändå vara bra.
– Det är en bra erfarenhet för hästen, menar tränarna.
  
Förvänd galopp och övergångar
Ida-Linn får demonstrera var en femåring ska ligga rent utbildningsmässigt. Ekipaget visar förvänd galopp på en båge längs långsidan, ett bra sätt att börja med den förvända galoppen.
– Förvänd galopp är en bra rörelse för att träna hästens balans, säger Kyra, och Liane råder publiken att lämna ridhusväggen för att hästen ska bära sig själv.
Även Ipolita får stretcha ut och hon får också jobba med övergångar.
– Övergångar är något man börjar med tidigt och som sedan är med under hela hästens liv, säger Jan.
När Ida-Linn ska minska stegen får hon räkna ett-två-ett-två för att inte tappa hästens takt.
  
Kläm aldrig med skänkeln
Det är många kommandon som kommer från instruktörer som kan missuppfattas. Som att tränaren ber om mer skänkel.
– Mer skänkel innebär inte att klämma mer, säger Kyra och jämför med användning av spö.
– Svarar inte hästen när man använder spöt så klämmer man ju inte med det. Mer skänkel innebär kvickare hjälper.
  
Halvhalter händer hela tiden
Lina Dolk kommer in med åttaåriga stoet De-Lazet-Ö, efter De Noir – Solos Landtinus, som har startat Prix S:t Georges. Ett sto som är lite framtungt och där Liane och Lina har jobbat mycket med tempoväxlingar för att få upp nacken. Många halvhalter blir det.
– En halvhalt är inte en halvnit utan något man gör för att få hästen på bakbenen. Man gör inte en halvhalt en gång i halvåret utan hela tiden, säger Liane och fortsätter:
– Samling är inte långsamt, det är att hitta bakbenens bärighet och att få framdelens lätthet.
  
Som att cykla
– Börja med att göra halvhalter på bestämda platser. Till slut gör man det automatiskt. Det blir som att lära sig cykla, förklarar Jan.
Kyra poängterar också att med samling och förhållningar kommer givetvis eftergift.
– Hästen måste alltid få feedback. När den har samlat sig så släpp efter, säger Liane.
– Samla och släpp. Sedan ut med tygeln utan att hästen ger sig av, förklarar Kyra, Liane fortsätter:
– Man vill ha eftergift men det ska vara med kontakt.
– Det gäller att kunna variera formen och släppa ut halsen men behålla balansen, fyller Jan i.
Linas häst har spektakulär trav men gångarten blir lätt forcerad.
– Det är en hårfin gräns mellan utrycksfullt och hastigt.
  
Så tränar de ryttarens sits
Publiken får ställa frågor till de tre tränarna och en fråga är hur de jobbar med ryttarens sits. Liane berättar att hon longerar sina elever mycket, utan tyglar och stigbyglar. För Kyra är det viktigt att ryttaren kan sitta avslappnat på hästen. Där är balans och koordination avgörande, så hon rekommenderar träning med pilatesboll.
Lina får visa genom att rida lätt i snabb och i långsam takt, hon visar hur hon på det viset också varierar hästens tempo. Sedan får hon göra det i nedsittning där hon använder sitsen långsamt och snabbt för att ändra tempot, eller som Kyra säger:
– Skumpa snabbt och sedan skumpa långsamt.
  
Quartermain – en häst i bra format
Sist in på banan är Marina Mattsson med Quartermain, efter Quaterback – Wilawander xx. Alltså ekipaget som vann Dressage Power Future Stars kürfinal i Friends i december. Men i dag är Quartermain lite spänd.
– Det gäller att ha en spänstig häst men den får inte vara spänd, säger Jan och berättar att det ibland händer att Quartermain är spänd på tävling.
Marina och valacken får leka med formen, men med bibehållen takt. De får jobba med piruetterna där Kyra ber Marina att ge rejäl eftergift på yttertygeln, utan att dra runt honom med innertygeln. Om hästen missförstår hjälperna gör det inget.
– Våga låta hästen göra fel, då vet ni var gränsen går. Det är bara att göra om.
  
Passage är en kvick rörelse
Även Marina och Quartermain får visa passage, där Jan förklarar att passage är en kvick rörelse. Kyra ber Marina att rida lätt i passagen och det ser inte helt enkelt ut.
– Det var inte så dåligt, blir Kyras betyg, och publiken ger Marina en spontan applåd.
Kyra berömmer även Marinas sits som är sådan som hon vill att den ska vara.
– Hon är som en boll som studsar, hon klämmer sig inte fast.
Med det är kvällen avslutad och publiken vänder hemåt med mängder av klokskap från några av våra bästa dressyrtränare.

Annika Grundberg

redaktion@hippson.se