Text: Anki Yngve
  
Hej Anna! Du har skrivit en uppmärksammad artikel om hästens mun och om korrekt kontakt, berätta.
– Ja, artikeln blev väldigt populär, den har lästs nästan 30 000 gånger. Det verkar vara ett ämne som diskuteras väldigt mycket världen över. Munnen, dess uttryck och mimik, är en viktig del av hästens signalsystem. Att observera munnen, som en del av det övergripande beteendet, ger dig en chans att upptäcka och identifiera vad hästen upplever och känner.   
– Jag har tänkt på att hästens ”munbeteende” sällan beaktas speciellt mycket. I början av min karriär fick jag knappt någon information om det alls. De kunskaper jag delar i artikeln kommer från iakttagelser jag har gjort under decennier – och erfarenhet jag har samlat på mig genom träning, clinics och litteratur. När jag lär ut ridning finns det inte hur mycket tid som helst till att förklara alla detaljer, därför tänker jag att det är nyttigt att skriva ner sådan information i artikelform.
– När du läser regelboken för dressyren, vars första version skrevs för nästan hundra år sedan, är det tydligt att hästens mun är en fundamental del av föreskrifterna. Det är väldigt viktigt att också dagens ryttare förstår ämnet och hur avgörande det är.
  
Din poäng i artikeln är att munnen, specifikt, avslöjar kvaliteten på ridningen. Kan du förklara hur du menar?
– En avslappnad mun berättar väldigt mycket. Hästen måste kunna lita på stabiliteten och precisionen i ryttarens hand för att den ska kunna hålla munnen avslappnad under ritten. Då fodras väldigt bra balans och kontroll av sätet hos ryttaren. Handen måste kunna följa den naturliga rörelse hästens huvud och hals gör i skritt och galopp. I trav är huvudet mer stilla. Det här kräver god elasticitet i handen, i samverkan med balans i kroppen. Under tygeltaget ska handen kunna behålla samma kvalitet och stadiga kontakt – utan att dra eller rycka.
– Dessutom berättar den avslappnade munnen mycket om hur hästen använder sin kropp. När den är genomsläpplig och kan lita på sin balans, då kan den också använda munnen och nacken avslappnat genom övningarna. Spänd rygg eller stela bakben gör att mun och nacke blir spända. En låst eller stel häst kan ofta böja på halsen, men inte slappna av i nacken eller i munnen.
– Käkleden är riktigt intressant i sig själv. Det finns väldigt mycket nerver här, om hästen tappar balansen blir käkleden genast spänd. Det betyder att en avslappnad käke är ett viktigt tecken på god balans.
  
Som ryttare, hur känner jag att kontakten är korrekt?
– God kontakt är som ett behagligt sätt att gå hand i hand. Inget dragande eller ryckande, men en trivsam och följsam guidning. Du kan även jämföra det med att dansa med någon. Båda parter måste öva på många saker – kroppskontroll, koncentration, uppmärksamhet, balans, avspändhet med mera.  
– Kontakten bör vara permanent, stadig, elastisk, symmetrisk och behaglig. Den är lätt, men lätthet är något som är lite svårt att beskriva. I kontakten handlar lättheten om att det inte ska finnas något som gör någon av parterna stel, oflexibel, obalanserad eller öm.
– Hästen ska följa kontakten steglöst, den ska inte undvika den genom att gå bakom hand eller genom att gå emot bettet. När ryttaren ger mer tygel ska hästen villigt stretcha mot kontakten som öppnar dess ram, nacken och hela överlinjen rundas, öppnas och tänjs framåt.
– Det är viktigt att se att vinkeln vid strupen vidgas, stretchen ska komma från hela kroppen och börja i bakbenen. Stretchningen mot bettet ska sedan finnas där också i mer samlade rörelser och i högre form.
  
Och från marken, hur ser jag detta?
– När hästen inte är bekväm med kontakten kan det förändra dess beteende på flera sätt. Men för att kunna se tecknen på spänningar behöver du veta hur din häst ser ut och beter sig när den är avslappnad. Känner du igen gesterna och beteendet hos en avslappnad och nöjd häst kan du också avgöra när beteendet ändras mot spänning och obehag. Ibland är en häst spänd under all ridning. I sådana situationer är det klokt att först titta på hästen i hagen, när den äter gräs eller leker med andra hästar. Då ser du den när den är avslappnad och har ett beteende att jämföra med.
– Alla hästar visar ibland tillfälliga tecken på obehag under träning, orsakerna kan vara helt normala. Men det är väldigt viktigt för hästens välfärd att lägga märke till kontinuerliga tecken på stress och ängslighet. När hästen känner obehag kan den visa det på olika sätt, vilket kan läsas av runt munnen. Hästen öppnar sin mun, krampar med käkarna, spänner läpparna, slår med sin läppar, lägger tungan över bettet, tar ut tungan, gnisslar tänder, grimaserar etcetera. Den kan också lägga huvudet på sidan, ta upp eller ner det, slänga med huvudet eller nicka mot bringan för att undvika obehag i munnen.
– Du behöver också titta på det övergripande beteendet. Problem med kontakten kan visa sig i symtom som att öka farten, sakta ner, stelhet i kroppen, slag med svansen, vägran att röra sig, att dra eller rusa mot kontakten, krokighet med mera.   
  
Vissa ryttare försöker maskera problem med kontakten genom att dra åt nosgrimman. Vad är faran med det?
– Det är känt att en för hårt spänd nosgrimma kan skapa fysiska problem som sår och skador, när vävnaderna inuti hästens käkar pressas mot de skarpa kanterna på tänderna. Dessutom har det visat sig att en hårt åtdragen nosgrimma orsakar stress hos hästen. På lite längre sikt kan det bli skador på underliggande vävnader och nerver.
– När det kommer till träning är ett problem att en tight nosgrimma gör det svårare att studera hur hästen beter sig med sin mun. Alltså att se de signaler som är väldigt viktiga att kunna avläsa för att utvärdera kvaliteten på ridningen och träningen. Sådan information hjälper ryttaren att bli skickligare och att nå den nivå där hästen kan slappna av i sin mun. Hästen måste desensibiliseras till bettet och kontakten gradvis, och med behaglig kontakt. Den måste kunna lita på kontakten och förstå vad ryttaren ber om. Med bra träning behöver du inte spänna åt nosgrimman.
– Det sägs ofta när man pratar ridning att hästen ska acceptera kontakten. Det är absolut sant, men betyder det att hästen måste acceptera vilken kontakt som helst? Min tränare Colonel Christian Carde har föreslagit att man ibland skulle plocka bort nosgrimmorna i tävlingsdressyr, eller ge extra poäng till tävlande utan nosgrimma. Utan nosgrimma skulle det vara väldigt lätt att se hur kontakten fungerar och vad hästen tycker om den.
  
Kan du berätta lite om dig själv och din bakgrund?
– Jag är ridinstruktör med kandidatexamen i pedagogik och har arbetat på ridskolor i 20 år. De senaste åren har jag dock främst jobbat som tränare med privatelever och med att träna hästar. Jag håller även föreläsningar runt om i Finland om ridning och hästträning. Speciellt är jag intresserad av hästars beteende och hur de lär sig saker, samt av ryttarens sits.
– Som instruktör drivs jag av att förstå ridning och hästträning på djupet. Den viktigaste läraren för mig, framför allt i dressyr, har varit Colonel Christian Carde. Han är fransk tränare och ryttare, som har varit olympisk coach för Frankrike och försteryttare på världskända Cadre Noir. Carde har hållit clinics i Finland sedan 2003 – jag har ridit på dem och har organiserat clinicsen under många år. För Colonel Carde är kvaliteten i kontakten, och hur händerna används, en av de viktigaste faktorerna i träningen.
– En annan person jag har följt och arbetat med i över tio år nu är Tuire Kaimio, som tränar till exempel djurskådespelare och har skrivit flera böcker om hästars och hundars beteende och träning. Vid sidan av hennes expertis som tränare har hennes kunnande om djurs känslomässiga tillstånd, hur stor roll dessa spelar i träningen samt hur man upptäcker smärtrelaterade beteenden, betytt väldigt mycket för mig.
  
Du har jobbat med något som kallades ”The Equine Welfare Tour” i Finland. Vad var det för projekt?
– Finska ridsportförbundet har ett tema för 2016 som är hästens välfärd. Som del i detta har vi turnerat i landet med föreläsningar om den senaste forskningen vad gäller hästars beteende, inlärning och så vidare. Föreläsningarna har varit väldigt populära och har besökts av över tusen hästmänniskor.
– Gruppen som höll i föreläsningarna var jag själv, Tuire Kaimio, Minna Tallberg och Mintti Rautioaho. Vi är alla professionella djurtränare, vilket är en ganska ny examen i Finland. För att klara den måste du ha lyckats träna minst två arter, du ska ha använt flera olika träningsmetoder och ska enbart ha tränat med etiska system – utan rädsla eller smärta hos djuren.

Anki Yngve

redaktion@hippson.se