Text & foto: Kari Holmwall 
  
Britt Hammar kommer från Falkenberg. I sin personbil svänger hon in på stallplanen på Björneröds ridklubb i norra Bohuslän, där hon ska hålla programridning. Britt startade sin resa tidigt på morgonen och kommer hem först sent på kvällen. Men hon är här för att syssla med det roligaste hon vet, dressyr.
  
Har allroundbakgrund
Britt Hammar började rida som barn, på Bö gamla ridskola i Göteborg, och blev fast. Egen häst skaffade hon först senare.
– När jag blev vuxen kunde jag köpa egen häst. Det gjorde jag också och tävlade i hoppning, dressyr och terräng, minns Britt.
Hennes första häst hette Ragnar. Han var av allroundmodell och det reds förutom hoppning och dressyr även en del terrängritter. Efter Ragnar köpte hon ett sto som gick under namnet Gumman.
– Hon var dressyrhäst men kunde också hoppa. Jag red även en del terräng på henne, men hon var väldigt het. Så när vi kom upp i klasserna specialiserade vi oss mot dressyr eftersom hon låg på för mycket i terrängen.
Terrängmärken togs det ändå på dressyrhästen Gumman.
– Alla som var runt omkring mig blev förvånade, men inte jag, skrattar Britt.
  
Vill förmedla kunskap
Britt Hammar tävlade själv dressyr, dessutom anordnade den ridklubb hon var med i egna tävlingar.
– Jag var ofta skrivare och var även det för legendaren William Hamilton. Han föreslog att jag skulle gå en kurs och bli domare, så då gjorde jag det.
Britt Hammar dömde i många år på lägre nivåer. Men så en dag frågade Bo Tibblin, som hade hand om utbildningen för domare i medelsvår klass och uppåt, om hon inte ville utbilda sig vidare. Det ville hon. Sedan cirka två år tillbaka är Britt Grand Prix-domare. Hon sitter i domarrådet, är med i TR-nämnden och är även utbildare för dressyrdomare.
– Jag har fått så mycket från min ridning, främst dressyren som jag har hållit på med i flest år. Detta vill jag förmedla vidare till så många som möjligt, på alla nivåer. Alla ekipage ska få möjlighet att visa upp sig så bra som möjligt på tävlingsbanan, säger hon.
  

  
Ska vara roligt att tävla 
Just att alla ekipage ska få bästa tänkbara möjlighet att prestera är det som driver Britt Hammar. Att stiga upp klockan 04.00 en onsdagsmorgon i februari, för att köra i väg till en anläggning där du ska ha programridning hela dagen samt teori på kvällen, skulle få många att tveka. Men inte Britt.
– Jag gör det här för att jag tycker att det är roligt. Det är oerhört viktigt att också ryttaren känner att det är kul, annars kan man inte räkna med att hästen känner på rätt sätt. För hästen känner av ryttaren, poängterar hon.
När hon har programridningar börjar förberedelserna redan dagen innan. Hon går igenom programmen, tittar vilka ekipage som ska vara med och funderar över vad de har presterat tidigare. Detta för att hjälpa dem att bli ännu bättre på tävlingsbanan.
  

  
Enklare att döma Tinne
Den största skillnaden mellan att döma Tinne Vilhelmson Silfvén ena dagen och att ha programridning för noviser dagen efter är enligt Britt Hammar att det är mycket lättare att döma Tinne.
– Proffsen har kommit så långt, det är väldigt små differenser ekipagen emellan. De sitter oftast på mycket bättre hästmaterial och kan presentera sig själva och sina hästar så nära det ideala som möjligt, alltså som TR II beskriver det. Medan man på lägre nivå är under utbildning för att komma dit, förklarar hon.
Dressyr är roligt, det märks att Britt tycker så.
– Att hjälpa ekipagen att bli bättre, så att de kan visa upp sig bättre på tävlingsbanan, det är riktigt kul. Och det är också roligt att kunna vara med och påverka TR och dressyrens utveckling framöver.
Tekoppen är tom, nästa ekipage väntar och Britt går leende över stallplanen i solskenet, in i ridhuset. Nu är det LA:3-uppvisningar som ska synas under en timme framöver.