Text och foto: Frida Bank
  
Patrik Kittel inledde lördagens clinic med att peppa publiken och berätta hur han som ung ryttare drömde om att rida OS. Hans motto är "Alla kan rida Grand Prix" och en förutsättning för att ta sig dit är att grunderna sitter. Och det var just grundridning som stod på schemat.
– Vi kan alla lära oss och vi kan alla bli bättre. Grunderna är bland det svåraste tycker jag. Att få en häst lätt och lyhörd och en ryttare i balans. I dag har vi fina hästar med oss här i Helsingborg, nästan lite för fina. Men deras ryttare kommer också ha problem med grundgrejer. De här övningarna är nog så svåra. Oavsett vilken nivå man är på är det viktigaste att vara trygg med basen. Sedan kan man bygga på och då funkar det, säger han.
  
Bäst förberedd vinner
Den fyraåriga touren arrangeras i samarbete med Svenska ridsportförbundet och sponsorn Saab. Förra året, och under clinicen i Helsingborg, har fokus varit på steg ett och lätt klass. Sedan kommer projektet att gå från medelsvår till svår klass och vidare till Grand Prix.
Under lördagen red sex ekipage i tre grupper. Samtliga ryttare har fina meriter men Patrik menar att grundridningen är lika viktig för dem. Han börjar med att säga några ord om vikten av att vara förberedd innan du ger dig ut på tävlingsbanan. Ryttaren måste lära känna sin häst, veta hur den bäst värms upp samt vilka styrkor och svagheter den har.
– Åk till granngården och träna, åk till tävlingsplatser så att du vet hur hästen reagerar och hur lång tid förberedelserna tar. Det är inte den bästa hästen som vinner, det är det ekipage som är mest förberett.
  
Korrigera en sak i taget – och lämna fyrkantsspåret
Varken en häst eller en människa kan ta åt sig flera instruktioner på en gång. Därför är det viktigt att fokusera på en sak i taget, tipsar Patrik, samtidigt som han håller ett öga på de första ryttarna på banan.
– Här skulle jag till exempel vilja se tummen lite mer upp. Om händerna ligger ner och jag tar i tygeln tar jag med hela armen, som om jag skulle ro i en roddmaskin. Det blir en stark kommunikation. Om jag har tummen upp kan jag kommunicera finare med min hand.
Patrik ber ryttarna att lämna fyrkantsspåret och rida en bit innanför. Han förklarar att hästar har en förmåga att vilja "hänga" på väggen, vilket gör att ryttaren knappt använder sina ytterhjälper och hästen slipper vara rak.
– Vintersäsongen är väldigt lång. Försök att komma bort från väggarna.
  

Tummen upp och armbågarna intill kroppen ger mjukare kontakt.
  
Svag öppna och långa diagonaler
Just rakriktning är något som återkommer i samtliga grupper. Patrik träffar ofta på hästar som är för mycket ställda inåt. Risken är i så fall stor att ytterbogen ramlar ut och då åker ofta ryttaren på sned.
– Ställ bara lite i ganaschen, säger han.
Ryttarna får växla mellan att rida rakt fram och i svag öppna.
– Då måste det inre bakbenet komma in mer under hästen. Det gör att den samlar sig och får bättre balans.
Att rida långa diagonaler kan låta enkelt, men det är något flera ryttare får problem med. Flera gånger glider hästarna ut mot den nya långsidan, eller byter galopp.
Patrik vill se en helt rak häst som följer linjen hela vägen.
  

Johanna Due-Boje och Mississippi fick bland annat öva på att vända upp på medellinjen och göra halt. ”Bland det svåraste som finns”, säger Patrik.
  
Tempoväxlingar och renodlade hjälper
Ryttarna får öva tempoväxlingar i både trav och galopp. Patrik vill att de ska tänka mer på att få större steg än på att hästarna ska springa snabbare.
– Det är ett utmärkt basarbete. Särskilt för att få en lite seg häst mer aktiv. Framåt och tillbaka. Dessutom utvecklar man gångarterna.
Övningen är också ett bra tillfälle att arbeta på att renodla hjälperna. Ryttaren får inte ge hästen dubbla signaler, exempelvis genom att både skänkla och ta en förhållning i tygeln i samma ögonblick. Då säger du åt hästen att bromsa och gasa samtidigt.
Att ge konstanta hjälper ska också undvikas. Då får du snabbt en häst som blir avtrubbad. En ryttare som konstant driver, eller som klickar med rösten, är två exempel.
– Då blir det som när jag lyssnar på Backstreet Boys. Jag bara stänger av och hör inget.
  
Få hästen att slappna av
För att hästen ska kunna prestera på bästa sätt är det viktigt att vi får den att slappna av. Flera av ryttarna får arbeta med att länga sina hästar, att få dem lite lägre i formen samtidigt som de fortsätter att ta stöd på bettet.
– Det behöver inte vara något spektakulärt. När jag rider själv tänker på att hästen ska följa en mjuk hand, utan något tryck. Att hästen slappnar av är det enda jag begär. När du ger handen ska den mjukt följa bettet och fortsätta ha stöd, inte släppa bettet. Att hästen frustar är ett tecken på att den andas ut.
En spänd eller het häst brukar slappna av om man rider lätt en stund, tipsar Patrik. Rid också gärna volter och serpentiner. Kittel berättar att han brukar prata mycket med hästen när han rider.
– Hästen förstår inte vad vi säger men den förstår vårt tonläge. Är vi mjuka i rösten förstår hästen det och då kommer den så småningom att slappna av.
  

Låt hästen (och Patrik!) få variera formen under varje ridpass. 
  
Styrkan i övergångar
En av Patriks favoritövningar är övergångar mellan trav och galopp. Därför får ryttarna gå ner till trav i stället för att byta galopp när de byter varv. 
– Isabell (Werth, reds anm.) kan göra hur många sådana övergångar som helst under ett pass. Då hästen fattar galopp måste den trycka till med bakbenen, man ser det tydligt. När du går från galopp till trav får den ofta stora och bra travsteg. 
Kittel berättar också att han brukar öva på att göra övergångar från trav till skritt med rösten som hjälp.
– I Grand Prix ska du först ha hästen elektrisk i piaff och passage, sedan ska du plötsligt skritta. Logiken är att hästen ska vara spänstig och sedan avslappnad, jag förstår det, men det är väldigt svårt. När jag lär en häst detta börjar jag i trav, sedan sitter jag tungt och säger "hooo", utan att ta med handen. Då undviker jag att hästen blir spänd och skritten blir bättre. Det är en bra övning, särskilt för heta hästar.
  

Wilma Björk och Hanky Banister var med på clinicen.
  
Filma gärna din träning
Ibland stämmer känslan du har som ryttare inte överens med verkligheten. Därför är det viktigt att ha en tränare som kan berätta hur det ser ut från marken. Att filma sig själv är annars ett bra sätt att komma åt problemet. Titta på din sits, hur hästen rör sig, på hästens form och lägg märke till om du oftare rider i ett specifikt varv.
– Vi måste se sanningen i vitögat. Vad kan jag bli bättre på? Genom att filma blir man medveten, då blir man bättre, säger Patrik.
Att ha som vana att sätta upp mål för din ridning och för varje ridpass, och att sedan ägna en liten stund efter ridningen åt att fundera över vad som gick bra och vad som gick sämre, är ett tips att ta med sig. Och kanske viktigast av allt:
– Vi måste våga testa och vi måste våga göra fel. Annars kommer vi aldrig bli bättre, säger Patrik.
  

Frida Bank

redaktion@hippson.se