Text: Anna Nordin
Foto: Katarina Mungsgård
  
– Alla kan rida Grand Prix, det vet jag – för jag rider ju Grand Prix, replikerar Patrik Kittel och fortsätter:
– Det var minsann ingen självklarhet när jag började, men min målmedvetenhet tog mig hit. Och just det genomsyrar hela denna, den tredje delen, av clinicserien. Självförtroende är en avgörande faktor för framgång – hos både häst och ryttare.
Som alltid uppskattar Patrik att ha en dialog med sin publik, på en fråga om hur han jobbar med att förbättra sin hållning svarar han med ett leende:
– Sportjournalisten Christian Olsson kallade mig en gång för ”Kronblom” på grund av min hållning och den är något jag får jobba med hela tiden. Jag har en fysioterapeut som hjälper mig både i träningen och med ett träningsprogram. Men det viktigaste att komma ihåg tror jag är att om jag hade gett upp på grund av min dåliga hållning, då hade jag aldrig varit där jag är i dag.
Att känna att han kan, att ha ett starkt självförtroende, hjälper Patrik att sitta bättre.
– Det har säkert många av er känt, att med ett starkt självförtroende sträcker man automatiskt lite extra på sig.
  

Frågestund med den engagerade publiken.
 
Mer fart löser ingenting
Säsong tre av Patrik Kittel Dressage Tour fokuserar på svår dressyr, temat för dagen är Prix S:t Georges och Intermediare I. Först in i ridhuset är de två unga ryttarna Lina Dolk och Cecilia Bergåkra, som båda är Saab-ambassadörer. Patrik uppmanar dem att inte sätta för mycket press i början, utan att låta hästarna acklimatisera sig och känna sig trygga innan de får några krav om prestation på sig. Detta är något han återkommer till vid flera tillfällen och vill betona:
– Nummer ett vid all uppvärmning, på både träning och tävling, är att hästen blir tillfreds. Först därefter är den redo för att du ber den jobba.
Ekipagen får visa skolor, öppna och sluta i både trav och galopp. Patrik ber ryttarna att fokusera på takt och balans samt självbärighet.
– Ta det lugnt, rid långsammare tills ni har en bra och jämn takt där hästen går i egen balans. Först då kan ni rida framåt om det behövs. Ingenting löses med mer fart.
Patrik förklarar självbärighet så här:
– Det är när hästen har egen balans och kan bibehålla tempot och formen utan att du behöver inverka. Sträva alltid efter att göra så lite som möjligt, det är ett ledord oavsett nivå.
För slutorna kommer Kittel med ett konkret tips:
– Rid inte diagonalslutan direkt från hörnet, då hamnar du lätt på dubbla spår. Rid lätt, lätt öppna genom hörnet i stället så får du en bra start på slutan. Kom också ihåg att variera vinkeln på dina skolor. En bra tävlingsryttare kan vara flexibel och anpassa sig till situationen. För att klara detta behöver du även träna på det hemma.
  

Lina Dolk och Cecilia Bergåkra.
    
Inte för mycket press
Nästa par ut under clinicen är Jeanna Högberg och Nina Rademaekers, som båda satsar mot Grand Prix under detta år med de hästar de rider på clinicen. Precis som de första ryttarna blir de uppmanade att inte sätta press på hästarna det första de gör.
– Det gäller även på tävling, säger Patrik, om du attackerar din häst varje gång ni rider in på tävlingsbanan får den en negativ koppling och känner att det är svårt. Och med den känslan rider du sedan in i programmet…
Kittel själv försöker efterlikna Isabell Werth:
– När hon rider in på banan rider hon lätt och klappar lite. Hon ger hästen en känsla av att det är enkelt, sedan rider hon programmet.
Ninas häst är lite introvert och står emot, Patrik är snabb med att hjälpa ekipaget.
– När hästen blir introvert är det lätt att man som ryttare lockas att aktivera och att man blir naggande med skänkeln. Tyvärr blir de än mer introverta av det, i värsta fall stänger de av helt så att man inte kan påverka dem alls.
  
Positiv häst = ditt ansvar
Det är enligt Patrik viktigt att vi inte blir stressade av om hästarna är lite ”tröga”, utan att vi låter dem hitta sin balans och slappna av. Först då kan vi sätta tryck utan att få spänning och att de ”går emot”.
– Fortsätt inte bara på det du har utan tänk ut hur det kan bli bättre för hästen. Till exempel, om hästen piskar med svansen när du rider, jobba inte bara vidare! Hitta metoder för att få din häst att slappna av mer och bli positiv.
När hästen blir negativ, exempelvis att den trycker bak öronen och slår med svansen, gäller det att få den att vilja vara med – att bli motiverad igen. Våga lämna din häst ifred i stället för att tjata på den med skänkeln.
– Hästar är precis som vi, de presterar bättre om de känner sig duktiga och har roligt. Få honom ”med dig” så att han slappnar av i rygg och svans, beröm och uppmuntra honom, säger Patrik.
Om hästen är lite trög av sin natur – beröm den genom att ”busa” och inte genom att sakta av. Du kan till exempel galoppera lite snabbare i fältsits, på så vis kommer den att tänka mer framåt. Efter buset kan ni ta er skrittpaus.
  

Nina Rademaekers och Jeanna Högberg. 
    
Förenkla om du får problem
I Prix S:t Georges kommer den första formen av sax i sluta. Patrik ger tips om hur man kan träna för att förbereda hästen:
– Om du bara rider om och om igen såsom rörelsen ska vara, med en intention om att till slut klara det, brukar det snarare ge en försämring. Helt enkelt för att det blir för svårt och tär på självförtroendet för både häst och ryttare.
Plocka i stället isär övningen. Gör den enklare och sträva efter att hitta balans. Så snarare än två långa slutor med byten efter varje kan du göra den första slutan lite längre, en bit förbi medellinjen. Räta ut, rid bytet och gör sedan den andra slutan enbart tillbaka till medellinjen. Det vill säga några få språng. Rid sedan ut i andra varvet så att du slipper göra ett byte till. Fokusera på att hitta ett jämnt tempo, därefter rider du sluta och byte.
Jeannas häst blir svajig och tappar linjen i bytesserierna. Patrik tipsar om att öva på bytena längs med spåret på långsidorna.
– Fokusera på att hålla linjen, ha samma tempo och samma balans hela tiden, både i bytena och mellan dem. Och släpp inte allt bara för att serien är klar! Det kommer ju en övning efter också, hur glad man än är över en lyckad serie, säger han med glimten i ögat.
Med noggrannhet och precision hela tiden – där du håller linjen, tempot och balansen – är det lätt att rida 15 byten i varje. Så gör den noggrannheten till en vana redan från början.
  

Ta tid på dig i skritt när du lär känna en ny häst.
   
Lång skritt och övergångar
Som avslutning sitter Patrik själv upp, detta på en häst som han för denna clinic har fått låna av Jeanna Högberg. Precis som han har uppmuntrat de övriga ryttarna inleder han mjukt och utan press, för att hästen ska känna sig tillfreds och trygg i situationen.
– Eftersom det här är en ny häst för mig behöver jag känna in hur jag får den att slappna av, så jag skrittar länge till en början. Sedan jobbar jag med övergångar, vilket faktiskt är det jobb jag gör allra mest oavsett häst. Jag kollar av att hästen lyssnar både fram och tillbaka, stämmer av vad som är lagom hjälpgivning och om jag behöver förändra något för att förbättra.
Självklart blir det en del missförstånd när häst och ryttare inte känner varandra, särskilt när det kommer till lite mer individuella saker som galoppombyten. Då det blir svårare ser man hur Patriks ridning förändras, han börjar bli yvig i överkroppen när han ger byteshjälpen. Som den generösa person han är delar han med sig:
– Det spelar ingen roll vilken nivå man har kommit till. När man vill göra sitt bästa och det inte blir precis som man har tänkt sig är det lätt att självförtroendet sviktar. Då kan det dyka upp orostankar som ”vad ska de tycka om min ridning” eller ”nu undrar de säkert om jag verkligen vet vad jag pratar om”.
  
Hästen ska känna sig duktig
Sådana tankar gör lätt att ”gamla olater” kommer tillbaka.
– I mitt fall handlar det om att jag slänger mig åt sidan i bytena. Det viktiga är att märka när det händer, att bryta mönstret och hitta tillbaka till en inställning som hjälper dig.
Och naturligtvis klarar Patrik det, snart gör ekipaget fina byten även i serier.
För att komma till Grand Prix behövs alltså självförtroende och motivation hos både häst och ryttare. Patrik har sett flera lovande unga hästar där man har gått för hårt fram och knäckt dem, så att de sedan inte vill alls. En förutsättning för Grand Prix är att hästen jobbar framåt själv, kläm och pressa inte.
– Lägg upp dina övningar klokt. Det ska inte bli jobbigt när du gör det svårare. Pressa aldrig på ända in i kaklet, utan var levande och variera pressen. Avbryt övningen innan du behöver be mer för att få samma sak.
Hästen ska få känna sig stark och duktig.
– Var tydlig med vad du vill och beröm generöst när du kan. På så vis får du en uppmärksam häst som arbetar med dig och vill vara till lags.
Patrik avslutar med några viktiga insikter att ta med hem:
– Verkligheten är inte perfekt. Man gör misstag hela tiden. Och misstag är möjligheter att lära. Vi alla jobbar för att bli bättre och för att få en lyhörd häst som är med oss. Känn att du kan andas och våga slappna av.
  

Om du eller hästen blir stressad – andas och slappna av.