Text: Anki Yngve
Foto: Privat
  
Hej Jennie! Du och Melvin var framgångsrika på SM för fjordhästar i slutet på juli. Berätta, hur gick det?
– Första dagen var han lite nervös, det var första gången han fick åka så långt och bo borta. Så vi var inte helt överens i LA:1-programmet utan slutade på 61,899 procent och en tiondeplats. Dagen efter var han sig själv igen och kändes jättefin. Det höll domarna med om och det blev 66,810 procent. Där vann vi, totalt sett blev vi trea. En halv procent från andraplatsen och drygt två procent från vinst. Så jag är jättenöjd. 
  
Det var inte bara de fina ritterna folk imponerades av, du var dessutom gravid i 35:e veckan! Man kan alltså tävla så länge? Vad säger barnmorskan?
– Ja, jag var gravid i vecka 35 och det gick hur bra som helst. Barnmorskan blev lite förvånad när hon fick reda på det, jag vågade inte berätta först, för jag tänkte att hon kanske säger att jag inte får. Men hon sade att ”känns det bra så kör på”. Och det gjorde jag också. Det var dock enbart min sambo och mamma som förstod att jag var så pass galen att jag skulle klara av att göra det, så länge inte bebis hade bestämt sig för att komma ut.
  
Hur går det att rida med magen, du har inga ”krämpor”? Och blir du inte kissnödig (säger en som minns hur det var)?
– Inga problem att rida med magen, det var värre när jag kom till veterinärbesiktningen på tävlingen och insåg att ”shit, jag måste springa nu”. Det gick, men såg nog lite kul ut.
– Ja, det gäller ju att göra färdigt hästen och klä på sig allt, sedan springa på toa precis innan du hoppar upp, då fungerar det fint. Och bebis i magen var samarbetsvillig under SM, hon låg stilla och fint medan jag red.
  
När är nedkomsten beräknad? Och när tänker du sluta rida?
– Bebis är beräknad den 2 september och jag tänker rida ända fram. Ja, det blir nog att jag rider samma dag som jag föder (skratt). Jag rider och håller i gång fyra hästar fortfarande.
  
Vad är ditt råd till andra som väntar barn och som funderar på hur de ska göra med ridningen?
– Mitt bästa tips är att försöka stå ut den första tiden, själv kräktes jag och mådde illa i 15 veckor. Har man väl kommit över den perioden är det så mycket enklare. Ge inte upp, för då kommer du nog inte i gång igen. Och jag tror att man mår bättre av att röra sig "som vanligt" så länge som möjligt.
– Håller du i gång hela tiden märker du inte heller att magen blir större och större. Jag blir lika chockad varje gång jag ser en bild på mig själv, då säger jag alltid "Nähä, inte är jag så där tjock väl?". (Skrattar.)
  
Hur har du gjort med ridbyxor? Har du hittat något som går att rida i, eller knyter du med balsnöre…?
– Som tur är använder jag inte helskodda ridbyxor i vanliga fall, så jag är van vid att "kasa runt" lite i sadeln. Jag köpte mig några extra leggings som jag rider i, det funkar fint. Dock blev det lite ömt om knäna innan de hade vant sig vid bara tunt tyg mellan huden och sadeln. Och hållbarheten är inte densamma på leggings och ridbyxor, så det är tur att de inte är så dyra. Kavajen fick farmor fixa en specialare med, då sista knappen inte gick att knäppa.
– Fram till några veckor innan SM:et hade jag faktiskt ridbyxor när jag tävlade. Det är ju bekvämare, speciellt i hoppningen, men då fick jag ta två skärp och ett extra linne för att sedan knäppa kavajen utanpå. Då såg det fint ut. 
  
Kan du inte berätta lite om Melvin?
– Melvin är en väldigt fin fjordhäst. Han är dock inte min, det bara blev så att jag började rida honom. Vi gjorde vår första start för ett år sedan, mest för skojs skull, men jag fick blodad tand när en liten fjording – tävling efter tävling – var i toppen bland alla halvbloden. Så i julas bestämde jag mig för att försöka kvala till SM med honom, man ska rida två ritter i Lätt A på över 60 procent. Våra båda första starter i Lätt A var över 65 procent, så det gick snabbt och smidigt.
– Därefter har han bara imponerat hela våren, bland annat har han gått LA:3 på nästan 69 procent. Melvin fick flytta hem till mig i mars så att han skulle vara i tävlingskondition. Han fick då dessutom lära sig allt från ryggning och bakdelsvändning till skänkelvikning och enkla byten ordentligt. De rörelserna hade han väldigt svårt för innan. Så han har varit fantastiskt rolig att ha den här tiden. Det har varit mycket lärorikt att ha en fjording att rida, eftersom jag själv bara har halvblod.
– Han blev faktiskt såld precis innan SM, så nu väntar han på veterinärbesiktning. Sedan ska han få glädja en ny ryttare. 
  
Och du själv, vem är du?
– Jag har hållit på med hästar hela livet och har ridit och tävlat mycket, ett tag red jag 15 hästar varje dag. Jag tävlade en hel del på ponny, bland annat SM 2006 med min B-ponny Piff. Sedan red jag även SM 2009 på New Jersey, samt Falsterbo året därefter med samma häst.
– Jag har ridit in och utbildat många unghästar, vi köpte dock gård för snart tre år sedan så det har varit mycket med den. Därför har jag passat på att ta lite föl, vi har några riktigt fina föl och unghästar. Då bebis är ute och jag kommer i gång igen, det blir sex till åtta långa veckor utan ridning efter förlossningen, ska det ridas in lite unghästar. Men innan dess tänkte jag tävla två hästar i Kågeröd den 11 augusti, samt visa ett föl på fölvisning den 13 augusti. Jag hoppas att bebis stannar i magen till dess i alla fall.

Anki Yngve

redaktion@hippson.se