Text och foto: Natalie Lindholm
  
Som sjuåring fick Emilie Nyreröd sin första ponny och sedan dess har ryttarkarriären rullat på. Hon började jobba med unghästar redan som barn, ponnyn Tim var bara fyra när hon köpte honom och som sjuåring gick han EM.
Att det var hästar som gällde stod tidigt klart för Emilie. Så länge hon kan minnas har hon vetat att hon vill jobba med häst, direkt efter gymnasiet startade hon eget. 
– Gymnasiet var självklart att gå, men under gymnasietiden längtade jag bara efter att det skulle ta slut så att jag kunde få ägna all min tid åt stallet, minns hon.
    
Fascineras av samspelet
Att det skulle bli dressyr och inget annat stod också klart tidigt.
– Dressyren är så häftig. Att hitta det här samspelet med hästen där man gör så lite, men hästen ändå förstår. Det är nästan så att jag undrar hur det kan fungera ibland, skrattar hon.
Små, osynliga hjälper är något av Emilies signum och målet är att få ridningen att se så enkel ut som möjligt.
– Visst tar det lite tid och i början blir det några missförstånd, men det ger sig. Får jag hästarna på min sida ger de verkligen allt, de måste vilja jobba med mig, säger hon.
Under åren har Emilie plockat upp många hästar i klasserna, det riktiga genombrottet kom dock för fyra år sedan när hon köpte Miata (född 1999 e. Lancado – Grasco). Valacken införskaffades som läromästare för att Emilie, som fram till dess hade satsat på unghästar, skulle få chansen att känna på de högre klasserna. Och satsningen gick vägen.
  

  
Ny generation topphästar
År 2015 gjorde ekipaget strålande resultat på EM i Aachen och 2016 var de hemmareserver till OS. Men efter det tog sagan slut. Miata såldes som 17-åring, ett beslut Emilie aldrig har ångrat.
– Jag ville inte pressa honom mer för han hade verkligen gett allt. Kanske att jag kunde ha tävlat ett år till på honom, men nu vill jag hellre satsa på mina yngre hästar, förklarar hon.
Emilie menar att de andra hästarna kanske hade hamnat för mycket i skymundan.
– De blev lite åsidosatta när jag tävlade Miata som mest, men nu fokuserar jag fullt ut på dem och de känns väldigt lovande!
I stallet står bland annat Manuel (född 2007, e. Metall – Highlight), som ska debutera Grand Prix nästa år, och Floppy Disc (född 2009, e. Florencio I – Don Romantic) som förhoppningsvis debuterar Lövsta Future Challenge under 2018. 
– Och jag har faktiskt fler fina unghästar i stallet, säger Emilie.
Hon är övertygad om att ett antal av dem kan klara sig genom nålsögat och bli riktigt bra. 
– En del av de hästar som står i vårt stall är faktiskt bättre än Miata. Fördelen med honom var att han var så jämn, han hade inga nackdelar utan låg på sjuor på allt. Nu har jag hästar som kan få många åttor och kanske någon nia, men då gäller det att vi inte ha några dippar.
  

  
Vill tillbaka till spetstruppen
Med Miata kände Emilie efter några år att de som ekipage stod och stampade på samma fläck.
– Vi låg mellan 70 och 71 procent hela tiden och det är visserligen jättebra, men har man legat på samma procent i två år utan att komma vidare är det dags att ge sig, konstaterar hon krasst. 
Emilie har egentligen aldrig gått ut och sagt att hon vill rida ett OS, men sedan hon fick chansen att nosa på landslaget ändrades målbilden. Nu är det mästerskap som gäller.
– Jag red i spetstruppen ett tag och det var otroligt roligt, så nu vill jag verkligen dit igen!
Nyreröd förklarar dock att ju mer hon lär sig på hästryggen, desto svårare blir det att rida.
– Ju mer jag gör desto mer inser jag ju vad som faktiskt krävs för att få till ritterna som ger de högsta procenten. Innan jag själv var där förstod jag nog inte det. Det krävs så enormt mycket, men det gör mig också taggad. Jag vill komma tillbaka till landslaget och göra ännu bättre resultat.

Träningstips! Du har väl inte missat Emilie Nyreröds träningstips i senaste numret av kunskapsmagasinet Hippson? Där visar hon hur hon utvecklar hästens schvung och gångarter – läs mer om tidningen här.