Text & foto: Annika Grundberg
  
Kajsa Boström är flitigt anlitad som tränare och föreläsare. Hon är också en populär bloggare på Hippson, där hon delar med sig av sina betraktelser av hästsporten och då kanske främst dressyren.
Under clinicen rider totalt sex ryttare fördelade på tre grupper. Inget av ekipagen tävlar högre än medelsvår klass och det är ett medvetet val av Viktor och Kajsa.
– På clinics visar man ofta Grand Prix-ekipage, men det är en liten grupp som kommer dit. Kommer man till Medelsvår B som hobbyryttare, då är det ett väldigt bra resultat, säger Boström.
  

B-tränare Kajsa Boström tillsammans med Viktor Andersson, dressyrryttare och initiativtagare till clinicen.
  
En häst behöver god grundutbildning
Alla dagens ekipage är nya bekantskaper för Kajsa.
– Utifrån varje hästs egna förutsättningar skapar man den bästa grundutbildningen för just den individen, säger hon och fortsätter:
– Alla hästar måste kunna stanna och de måste kunna gå framåt för hjälperna.
Det som är allra viktigast är att rida hästen i balans. Inte att sträva efter mål som man kanske egentligen inte har riktigt klart för sig vad de betyder, som just ”gå på tygeln”. Ett annat begrepp som används flitigt, men som ryttare ofta har svårt att förklara om de får frågan, är ”trampa under sig bättre”. Hur långt är det då? Och vad är en ”tappad bakdel”? Visst sitter bakdelen fast efter ridpasset eller tävlingsrundan, oavsett vad tränaren eller domaren har påstått?
– Man ska rida hästen i balans för att den ska hålla länge, är Kajsas nummer 1.
En annan viktig del i grundutbildningen är att hästen ska lära sig att röra sig framåt för egen maskin.
– Jag ska starta hästen, sedan ska den i princip gå själv och röra sig framåt av egen kraft. Det måste finnas ett visst mått av överskottsenergi för att det ska gå att fånga upp energin med tygeln. Och för att du ska kunna få hästen att röra sig i egenbalans och med lätt kontakt, säger hon.
  
A och O är att ha koll på steglängden
Kajsa förklarar det här med att trampa under sig, samt måttet av samling och hur det egentligen fungerar med registret från ökad trav ner till piaff:
– En häst i korrekt samling har egentligen inte bakdelen mer under sig i piaff än vad den har i ökad trav. Kraften kommer alltid från bakdelen, den vinner bara olika mycket mark framåt. Nu har jag avslöjat ridningen i ett nötskal – ha koll på steglängden.
  

Kajsa tillsammans med ekipagen i första gruppen, lägst fram Frida och Sunny Mail och lite längre bak Anna och Alfred.
  
Först ut under clinicen är dels Anna Davidsson på elvaåriga Alfred som hon tävlar upp till Lätt A, dels Frida Bergström på Sunny Mail som hon har börjat nosa på Lätt A med. De får variera steglängden med bibehållen takt.
Fridas häst är lite långsam i sitt rörelsemönster, då måste hon bli kvickare i sina hjälper och får inte rida med för korta tyglar. I samband med detta kommer vi in på begreppet halvhalt, vad är det egentligen? Kajsa frågar publiken om någon har sett en halvhalt så här långt, men det är tyst på läktaren.
– Halvhalt är ett jättebra ord, men det förklarar egentligen inte vad man gör. Halvhalt kan enkelt förklaras som att ryttaren förmår hästen att begränsa sin steglängd och komma tillbaka i balans. Vi måste lära oss att rida hästar utan att vi sliter ut dem, det gör man när hästen arbetar i balans och i rätt tempo. Ansvaret för detta ligger på ryttaren. Det är ryttaren som hänger i tygeln, aldrig hästen, säger Kajsa och fortsätter:
– Hästen vet inte vad som förväntas av den. Den vet inte vad den ska göra i dag utifrån vad den gjorde i går. Våra förväntningar på dem har de ingen aning om.

In med hakan när du rider
I den andra gruppen rider Sarah Thorsén på tioåriga Richness, som tidigare främst har tävlats i hoppning men som Sarah har börjat tävla allt mer dressyr på. Richness är en lite orolig dam, som tycker att dressyrstaket är obehagliga. Den andra ryttaren är Frida Henningsson på Cefyr. Frida har skolios, vilket gör att hon är svagare i sin vänstra kroppshalva.
  

Frida och Cefyr.
  
Kajsa inleder det andra passet med att prata om Paralympics och om vilka fantastiska prestationer som har utförts i Rio. Bland annat har hon sett en ryttare utan ben rida och tävla. Det går att rida och göra det framgångsrikt utan att knipa med skänkeln och hacka med sporren. Kajsa går igenom ryttarens sits:
– Ryttaren ska sitta i lodrät sits. I dag har vi generellt en sämre hållning för att vi sitter ner för mycket vid skrivbord och datorer. Håll kroppen rak, sitt upprätt och in med hakan mot bröstet, visar hon och sträcker på sig.
– Spänn magen, ryttarens viktigaste kroppsdel är bålen och det gäller att ha bålkontroll.
  

Sarah och Richness.
  
För Sara och Richness är utmaningen att ta sig förbi det obehagliga staketet, som avgränsar kortsidan på ridhuset.
– Man kan inte ta ifrån en häst att den tittar, det är en överlevnadsinstinkt för dem. Ställ hästen från det obehagliga, lätta lite på yttertygeln och klappa den på halsen med ytterhanden, instruerar Kajsa – och efter att par varv går Richness obehindrat förbi staketet.
Frida är flitig med skänkeln och driver i varje steg. Hon får öva på att vara stilla med benen och göra övergångar med små hjälper, utan att Cefyr tar jättekliv under övergångarna.
Sara faller lätt fram när Richness blir stark.
– Lätta och läng lite på tygeln, så att du inte faller framåt. Det är okej att vid behov rida med något längre tyglar. Var noga med ställningen, variera tygellängden men med bibehållen och elastisk kontakt, instruerar Kajsa.
  

Sista ekipagen ut var Viktor på Tintin och Rebecca på Figo.
  
Stödet ska inte vara tyngre än tygelns vikt
Sist ut är Viktor Andersson och Rebecca Skånberg på hästarna Tintin och Figo. Båda tävlar på medelsvår nivå. Rebeccas häst har en uttrycksfull trav och när hon försöker korta steglängden blir det passage. Eller?
– Det är inte passage, det är balanstrav, säger Kajsa och ger Rebecca i uppgift att få Figo att trava med kortare steg i ”vardagstrav”.
– Det var svårt, säger Rebecca efteråt.
Viktors häst har kanske inte samma kvaliteter i traven, men det är inte något som behöver vara en nackdel menar Kajsa.
– Köp en häst med lagom gångarter så blir problemen som dyker upp lagom, säger hon.
Då de båda ryttarna rider sina hästar mer samlade går Kajsa igenom ytterligare begrepp som ofta används lite slarvigt. Att hästen går ”bakom lod” eller ”bakom hand”, vad är det?
– Hästen ska så mycket som det är möjligt gå med huvudet i lodplan, alltså en linje som kan dras lodrätt från ögat och genom munnen, förklarar hon och visar med ett papper så att vi på Figo kan se de olika positionerna.
Ett sätt att hålla koll är att titta på höjden på nacken, den ska inte sänka sig när du svänger eller förhåller. Och ridning är logiskt menar Kajsa:
– Gör jag så här blir det så här. Och sluta förvänta er att hästarna ska ta egna initiativ, att de ska veta hur det ska vara, så blir allt lättare.
  
Ingen idé att nöta problem
Ett annat Kajsa-råd är att sluta nöta problem.
– Har jag ett problem, och använder samma lösning varje dag utan framgång, behöver jag byta metod. Annars blir det ju som att man övar på dålig ridning. Tänk annorlunda, gör annorlunda, men alltid inom ramen för god ridning.
När Rebecca och Viktor får börja jobba hästarna i galopp går det lättare för Rebecca, det är tydligt att galoppen är en enklare gångart för henne och hennes häst.
– Galoppen är ofta lättare för ryttaren, ändå rider vi mest i trav. Men så måste man inte göra. Värm upp i skritt och jobba sedan i galopp. Om du har lättare för att jobba hästen i galopp så gör det. En häst som har lite mindre trav blir ofta hjälpt av galopparbetet, som ökar rörligheten, säger Kajsa.
I slutet av passet får ryttarna rida förvänd galopp, en övning som ofta glöms bort när man har lämnat lätt klass.
– Man ska inte sluta med något bara för att det inte längre ingår i de program man rider. Förvänd galopp är jättebra smidighetsträning och övergångar mellan trav och galopp får du inte heller glömma, de kommer tillbaka i de högre klasserna, poängterar hon.
Och så slår Kajsa fast vad dressyr egentligen är, innan hon släpper i väg ryttare och publik.
– Dressyr går ut på att ha kontroll över steglängden. Rid hästen i balans och med god eftergift. Och kom ihåg! Det är ni som har varit på clinic i dag, inte era hästar, avslutar hon och får varma applåder som svar.
  

Annika Grundberg

redaktion@hippson.se