Text & foto: Sigbrit Mattsson
  
Kristian von Krusenstierna har utbildat sju hästar till Grand Prix, och har en lång och gedigen meritlista. Nu satsar han mot OS med Languedoc (född 2003, e. Laomedon – Francisco I) som är relativt ny på högsta nivån.
Kristians tränarteam Nicole Werner och Edward Gal kommer att hjälpa till med satsningen. Languedoc ägs av Passion for Dressage med bland andra Anna Edling, som var den som presenterade hästar och ryttare under clinicen. Arrangör var Upplands dressyrsällskap.
  
Börja med att ”kolla av” hästen
Med sig till clinicen har Kristian It’s Ad Hoc (född 2008, e. Danone I – Maistic), som han rider samtidigt som han förklarar för publiken vad han gör och varför. ”Adde”, som hästen kallas till vardags, är en ganska nervig individ. Men för dagen är han mycket samarbetsvillig. Han är utbildad till Prix S:t Georges och ska i år gå lilla rundan. Abbe kan öppnor, slutor, piruetter och seriebyten.
– Även om jag gillar krumelurer måste jag förstås göra annat på träning, säger Kristian.
Han poängterar att det är viktigt att inte ha förutfattade meningar när man kliver upp på en häst. Du ska kolla av hästen innan du börjar jobba.
– Man kan tänka lite tvärt-om-ridning. Lång och låg trav, snabbt och sakta. Det är väldigt viktigt att vara lugn i handen och att ha mjuk kontakt. Du ska ha lika mycket stöd i båda tyglarna, menar Kristian.
I Grand Prix händer det saker hela tiden, då gäller det att ha ett jämnt stöd. En unghäst måste dock lära sig att ta stöd på yttertygeln.
  
Tre ”F” och tre block
Kristian har tre ”F” som han alltid jobbar efter; form, fart och färdriktning. Sitsen är förstås också otroligt viktig. Det är ofta i din sits som problemet sitter om något blir fel.
– Man får inte bli stel i sin sits. Kyra sade en gång att ”det gör inget om du skumpar, bara du gör det i takt”.
Kristian arbetar sina hästar i tre block.
1) Uppvärmning.
2) Olika rörelser, där formen kanske inte behöver vara helt korrekt utan det viktigaste är att hästen jobbar rätt.
3) Dressyrridning enligt skolboken, så som en domare vill se den.
– Jag rider inte i alla tre blocken vid varje träning utan hoppar ibland över block 3. Men inför tävling ingår alltid även det sista blocket, förklarar Kristian.
  
Benen ska bara kunna hänga
Kristian rider fram Abbe i ett friskt tempo och i en rund, låg form utan krav. Han menar att man inte ska överdriva tempot och att skänkeln ska kunna hänga ner utan att användas. Abbe ska gå fram med kontakt och Kristian gör mycket tempoväxlingar. Han ökar och minskar steglängden, och kortar så småningom tyglarna så att han får en högre energinivå.
Abbe vill helst gå med stora kliv, men han får även korta upp steget. Hästen ska vara aktiv, men måste också kunna gå i en mindre ram. På slutet visar ekipaget upp några byten – både enkla och i serier.
– Det är viktigt att hästen inte bromsar efter bytet. Den får inte heller dra i väg eller bromsa i galoppfattningar, påpekar Kristian.
Det är fantastiskt att se hur lätt det ser ut! Det bara flyter på, ryttaren ser inte ut att göra någonting, men hästen kortar och länger – galopperar och byter…
Kristian berättar att hans uppvärmning varierar beroende på häst. En ung, energisk individ behöver kanske 20 minuters uppvärmning, medan det på en Grand Prix-häst kan räcka med sju-åtta minuter.
Ridpasset avslutas i en låg, rund form där han böjer hästen åt höger och vänster. Även detta kan ta kortare eller längre tid, beroende på hur din häst känns. Avslutningen behöver förresten inte vara i trav, den kan också göras i skritt.
  

I början och slutet av passet får hästen slappna av i låg form.
  
Lederna ska vara vinklade
Efter att Kristian själv har ridit kommer två ekipage in i manegen. Det är Åsa Gamvik på Bardeeno (född 2010, e. Belamour – Dionysos) och Irene Wall på A lot of Falcon (född 2008, e. Painted Black II – Royal Diamond).
Kristian börjar med att demonstrera hur en korrekt sits ser ut. Knäet ska vara lite böjt och vara framför kroppen. Det ska vara en vinkel i armen, så att tygeln bildar en rak linje från armbåge till bett.
– Armen får inte vara rak för då blir du stel. Handen ska vara mjuk och överarmen stark. Lägre hand i lägre form. Således låg hand i Lätt B och högre i Grand Prix. Handen ska vara kvar på plats när du rider lätt, förklarar han.
Åsa och Irene får bland annat göra skänkelvikning med hästens huvud mot väggen, vilket är en bra rörelse för att kontrollera svagheter. De får även jobba med olika tempon i trav och i galopp.
– Det är viktigt att hålla växeln tills man själv ändrar, påpekar Kristian.
Ryttarna jobbar vidare med diagonala skänkelvikningar och slutor, Irene får instruktionen att rida lite kvickare i sidvärtsrörelserna.
– Och det är viktigt att ha koll på linjerna, så att ni kommer ut exakt där ni har tänkt er, säger Kristian.  
  

Kristian är noggrann med att justera detaljer i sitsen.
  
Förvända steg förbättrar galoppen
Clinicen avslutas med två ponnyekipage, det är Emilia Schääf på Jacobs Very Best (född 2009, e. Verona´s Bo Gi – Power Boy) och Adina Larsson på Little Beelzebub (född 2007, e. Mahrani of the Fairplay – Little Boy).
Ryttarna får jobba sina ponnyer mycket i galopp, både rättvänd och förvänd, och gör gott om tempo- och gångartsväxlingar som ger styrka. Den förvända galoppen är bra för att förbättra galoppkvaliteten.
Adina får arbeta mycket med fart och med att snabbare komma upp i tempo. Emilia behöver i sin tur stärka sin häst, komma ner i sadeln och sänka händerna något.
Efter clinicen frågar vi Kristian om hans egna intryck. Han menar att urvalet av ekipage var väldigt bra, framför allt eftersom de var ganska olika.
– Det var roligt att lotsa dessa fyra ryttare, eftersom de alla försökte göra som jag ville och de fick bra respons av det i sina hästar, säger han.
Och vi i publiken kan inte annat än instämma i att det blev en väldigt lyckad, och lärorik, kväll.