Text och foto: Linnea Lindahl
  
Kyra Kyrklund är känd för sina nyttiga liknelser som skapar förståelse hos ryttare när det kommer till ridningen.
– Det är lite som att vara en målare, att vara en konstnär. Jag har en idealbild i mitt huvud för hur jag vill att varje häst ska röra sig och hur jag vill att ryttaren ska inverka. Sedan är det min uppgift som tränare att kunna se var i träningen just det ekipaget befinner sig just nu och hur de ska kunna passa in i min idealtavla, säger Kyra.
  
Flera verktyg skapar ett lugn
– Visst kan du få in en skruv med en hammare, men den kommer aldrig att sitta lika starkt som om du hade haft en skruvmejsel. Ju mer verktyg du har, desto lugnare kan du vara. För vad som händer om det blir fel är att du inte blir frustrerad och ger upp, utan i stället bara provar ett annat verktyg för att se vad som passar, säger hon och fortsätter:
– På detta sätt kan du lugnt fortsätta försöka se vägen genom utmaningarna i stället för svårigheterna. Det handlar om att hitta vägen mot målet, mot din idealbild.
Under kvällen bjöds åskådarna på övningar från fem olika ryttare och hästar på olika nivåer. Oavsett nivå berömmer Kyra ryttarna för deras mod och uppmuntrar dem att inte vara rädda för att göra fel.
– Våga prova! Det är när ryttarna vågar göra olika saker i träningen som man kan bli bättre.
Prova dig fram och tänk efter. På vilket sätt svarar min häst på hjälperna? Hur reagerar den?

Våga skumpa med och hålla om
Om ryttaren slappnar av i musklerna och vågar ”skumpa med” i hästens rörelse i nedsittning, hjälper detta både häst och ryttare. 
– En spänd muskel är inte lika lätt att känna som en avspänd muskel. Om du spänner dig kan du inte inverka på hästen, säger Kyra och menar att det bara är om du sitter avspänt som hästen kommer kunna ta emot hjälperna.
– Om ni tittar på ryttaren Isabell Werth till exempel så ser ni att hon gärna ”skumpar med” lite mer. Hon har en fantastisk balans och använder sin egen vikt för att inverka på hästen, säger Kyra.  

Lär känna din häst 
– När jag red Matador så hade han mycket ”go” inne på tävlingsbanan. Hans energi steg inne på banan och jag behövde därför anpassa min uppvärmning efter det. Lär dig läsa av din häst. Kanske behöver du rida den en gång till samma dag innan tävlingen för att hålla huvudet lugnt, men utan att musklerna blir trötta. Lär känna din häst helt enkelt.
Om hästen skulle bli spänd och lite het är det lätt hänt att ryttaren också blir spänd och inte riktigt vågar inverka och vara nära hästen.
– Skänkeln ska krama om och säga ”hej här är jag, ingenting är farligt, lita på mig”. Även om hästen blir pigg eller stark vill vi fortfarande kunna använda skänkeln. Om jag vill inverka eller lära hästen något nytt är det bara ryttaren som kan ordna detta. Tränaren kan hjälpa till, men det är ryttaren som inverkar.

Kyra illustrerar hur skänkeln ska hålla om och krama lätt runt hästen för att skapa trygghet. 

Kyra visar ett sitsverktyg som kan användas om hästen skulle bli stark och försöka flytta ryttaren ur sadeln.  
– Tänk att du ska rama in hästen, likt en tavla. Din vikt håller dig nere i sadeln, du tillåter dig själv att släppa ner dig i sadeln och sitter stadigt med stilla hand och avslappnade handleder. Om hästen skulle luta sig framåt i väg, så sitt bara avslappnat kvar och visa att du inte ändrar din position. När hästen sedan slappnar av kommer den att vara bättre mottaglig för hjälperna.


Ida Nilsson får tips om hur hon kan göra för att hålla ponnyn Gryets Pontiac "i ramen" i sin tavla. 

Läromästaren kan visa en känsla
En häst som är en bra läromästare är guld värd för ryttaren. Detta eftersom en riktigt bra läromästare kan ge ryttaren den rätta känslan.
– Det behöver inte vara den hästen som kan precis alla rörelser, men en bra läromästare är den som kan ge ryttaren den rätta känslan för vad man ska leta efter. Det är nämligen något som man måste uppleva för att kunna känna igen det.


Santé är en bra läromästare, här med ryttaren Pontus Karlsson. 

Här ger Kyra värdefulla tips om ryttarens blick. 
– Titta vart du rider, men vrid inte hela huvudet ditåt. Vad som kan hända om du vrider hela huvudet åt ett håll är att resten av vikten flyter ut åt andra hållet. Det handlar inte bara om var man har sin egen vikt i sadeln, utan om var hästen som är under sadeln tar vägen.


Christoffer Adriansson är hoppryttare. Tillsammans med Just Click fick även han jobba med att få hästen inom den så kallade ramen.

Ryggning – en värdefull övning
– Om hästen blir stark ska inte ryttaren dra tillbaka, men vara stabil så att hästen stannar kvar och blir elastisk inom ramen. En mjuk hand är att handleden är avslappnad, inte att handen är öppen och glappar. Ryttaren måste kunna krama om tygeln med tydlig kontakt och avslappnade handleder, säger Kyra. 
– En bra övning som vi inte gör tillräckligt är ryggning. Om hästen är för spänd i ryggen så kan den inte rygga. Ibland vinglar hästarna lite och måste då hållas mellan hand och skänkel.
Om hästen vinglar ut åt höger i ryggningen får ryttaren stanna och träna på att göra en framdelsvändning för höger skänkel när hästen vrider sig till höger. På så vis aktiveras bakbenen och ryggningen går sedan bättre.
– Hästen måste ha förtroende för att kunna backa, det fungerar inte att dra den bakåt.

Elastisk som en spiral och följsam som en studsboll
När Olof Axelsson med hästen Don Rosso kommer in bjuder Kyra på en liknelse med ett annat verktyg. Här vill hon att hästen blir elastisk, drar ihop och lyfter ryggen som en spiral.

Publiken får ställa sig upp och svanka med ryggen och samtidigt lyfta ett ben. Sedan ombeds de att slappna av med kutad rygg och lyfta upp benet.
– Visst var det lättare? säger Kyra och förklarar att hästen inte kan ha kvicka bakben om inte ryggen är uppe. Hästen behöver bli elastisk, som spiralen, mellan hand och skänkel.
Hon talar sedan om hur ryttaren kan tänka för att kunna följa tempot med rygglinjen för att vara med hästen i rörelsen.
– Tänk dig att ryggen är som en stor boll som studsar. Om du möter vikten med handen för tidigt, så slutar studsen. Tillåt studsen att komma upp och möt den vid rätt tillfälle.


Olof Axelsson och Don Rosso lyckades hitta elasticiteten. 

Energi som rör sig uppåt i samlingen
Kvällens sista ekipage var Sofie Relander på Barcelona, som rider på Grand Prix-nivå. Kyra återgår till att berätta om tänket kring målningen och konstnären.
– Varje häst kan bli bättre och det handlar om att hitta målet. Att lära sig att det inte är omöjligt.
Här tränar ryttaren på att få hästen att röra sig med energi som går uppåt, som liknelsen med den studsande bollen.
– I till exempel passage behöver vi förstå betydelsen av samling. I en passage vill vi ha takt och energi i steget. Den energi som skulle ha gått rakt framåt vill vi nu få uppåt i stället, och studsa upp från marken. Det är det som är samling. Våga då slappna av och skumpa med så att du inte behöver klämma dig fast med benen, säger Kyra och peppar ryttarna till att våga mer – och våga försöka – för att nå just deras individuella idealbild.