Text: Anna Nordin
Foto: Florence Tullberg Linder
  
Jens Fredricson kommer in på sin häst Brixton, som han tävlar i 1,50-klasser.
– Jag vill gärna ha med både ponnyer, hopp- och unghästar på mina clinics. Allt handlar om ridning. Precis som att oavsett om du åker konståkning eller spelar ishockey handlar det i grund och botten om att kunna åka skridskor, säger Kyra.
Jens häst tappar sin takt vid drivning, vilket får Kyrklund att rota runt i sin Mary Poppins-väska. Fram plockar hon en metallfjäder.
– Takten i traven sitter i bakbenen, förklarar hon.
Ryttaren behöver driva dem i takt och kan inte bara släppa ut framdelen. Genom att trycka ihop och släppa ut fjädern visar Kyra hur bakbenen ska jobba.
– Vid samling ska hästen ta kortare steg, utan att förlora energi.
  

  
Ska förkorta underlinjen
Fjädern är en av Kyras favoritsaker ur väskan.
– Med den kan man visualisera så många olika delar av hästen och ridningen, säger hon entusiastiskt.
Vi pratar ofta om hur hästar ska länga sin överlinje, men egentligen handlar det om att de ska kunna förkorta sin ”underlinje”.
– Tänk er att hästen har en fjäder i sina revben. Den behöver kunna förkorta den fjädern, trycka ihop den, genom att använda sina magmuskler. Då blir överlinjen automatiskt lång utan att du behöver ”dra ut den”. Och hästen bär sig själv.
När en häst drar ihop underlinjen kommer revbenen upp. Vilket i sin tur gör att ryttaren känner hur muskulaturen i hästens rygg höjs.
– Om du håller dina lår ett revben längre bak på hästen, där den är rundare, kommer du lättare att känna när ryggen kommer upp, tipsar Kyra.
  
En rem runt halsen
Jens häst har lite svårt att våga sträcka ut halsen och ta kontakt med bettet. I stället blir den lätt kort i formen. Då plockar Kyra fram ett ”portugisiskt rep” ur sin väska.
– Man kan fläta ihop balsnören och få ett liknande rep, säger hon.
Kyrklund fäster det runt Brixtons hals och ber Jens att hålla i repet med sin ena hand.
– Remmen håller hästen i stället för tygeln, så använd den när du behöver bromsa, förklarar Kyra.
Repet hjälper hästen att använda den övre delen av sin hals, i stället för underhalsen. Och när den kommer ner med huvudet gör den det med kontakt. Då Jens avslutar kan man se att hästen har längt ut sin hals och använder överlinjen på halsen, i stället för att trycka ut sin underhals.
Jens berättar att känslan i kontakten är helt annorlunda.
– Den här remmen hjälpte oss verkligen med det här. Det tar jag med mig, tack Kyra, du är bäst som vanligt!
  

 
Handtag till sadeln
Kyra har fler användbara remmar i sin väska.
– Ett sådant här sadelhandtag har jag alltid när jag rider, oavsett häst, säger hon och fortsätter:
– Jag känner mig nästan naken om jag inte har ett!
Genom att hålla i handtaget med ett eller två fingrar på ena handen kan du ge hästen en stabil tygellängd på den sidan, en ram att förhålla sig till. Remmen är också bra att ha om din häst är stark, då får du hjälp att komma ner i sadeln utan att behöva korta tygeln.
Camilla Nyblom, som rider på en av Ridskolan Strömsholms skolhästar, får ta ett sadelhandtag till hjälp. Eftersom hennes häst har lite svårt att korta traven får den göra ”stora halvhalter”, det vill säga övergångar mellan trav och skritt.
– Håll i remmen med handen som är på hästens svaga sida, instruerar Kyra.
Om hästen ”vinglar” i kontakten blir det väldigt svårt att korta underlinjen och att trycka ihop fjädern i revbenen. Med hjälp av remmen erbjuder du en jämn kontakt att komma fram till.
– Vänta ut hästen tills den förändrar sig, i stället för att du ändrar.
  

 
Styr takten med lättridningen
Kyra själv sitter också upp och rider. Hon lånar valacken First Choice av Gabriella Tichelaar, en häst Kyrklund har ridit förut. Gabriella har också tränat för Kyra med den.
– Den här hästen har mycket gång och mycket kraft i sina bakben, den tågar lätt i väg. Framåtbjudning är bra, men man behöver kunna hålla det i schack. Och det är det jag tänker jobba med, berättar hon.
I det arbetet ingår att hästen är lyhörd för såväl skänkel som tygel och vikthjälper.
– Vikten är viktigast. Om du inte sitter rätt med vikten behöver du kompensera med en massa tygel och skänkel. Då finns det inget kvar att använda när du ska göra en rörelse eller byta gångart, säger Kyra.
Hon visar hur hon ändrar traven genom att ändra sin lättridning.
– Jag använder ingen skänkel, utan väntar tills han följer med i min lättridningstakt. Jag kan välja att lätta långsamt eller snabbt ur sadeln.
  
Använd skänkeln som signal
Tygeln kan vara förhållande eller vändande, så fort hästen lyder hjälpen ska den följas av en eftergift.
– Det gäller faktiskt även skänkeln, det är oerhört viktigt att inte bli klämmande. Tänk att du ska använda skänkeln lite som ett spö, förklarar Kyra.
Om hästen inte lyssnar när du lägger till spöt så trycker du inte mer med det, utan du använder det på nytt. Målet är att hästen ska lyda en lätt skänkel. Om den inte gör det använder du skänkeln igen, bli inte klämmande utan tvärtom snabbare.
De allra flesta hästar är mer eller mindre oliksidiga och Kyra ger ett handfast råd kring hur man kan jobba med det.
– Du kan tänka dig att hästens bakben är som två stora reamotorer. Se till att båda är i gång och bär bakdelen för att hästen ska kunna flyga.
Om din häst blir stark i vänster sida, sitt mer på höger bak och driv på med vänster skänkel. Du ska inte flytta dig i sadeln, förklarar Kyra, utan lyft det vänstra sittbenet så att du sitter mer på det högra.
– Kittla med sporren, inte klämma, tills hästen börjar röra på musklerna på sin starka sida – den ska inte bara trycka dem emot dig. Det kommer att ge en bättre kontakt i höger tygel och en häst som bär sig själv.
  

  
Egen skänkelhjälp för samling
När hästen blir stark och vill dra i väg stannar Kyra honom.
– Han vill gärna dra i väg från sina bakben. Då försöker jag inte att ”lossa” honom, utan gör bara en till övergång.
First Choice behöver kunna ta kortare steg för att kunna samla sig i piaff. Därför fungerar det inte att lösa ”stark” genom att bara rida framåt.
– Han behöver lära sig ytterligare en skänkelhjälp, den samlande, utöver framåtdrivande och sidförande. Fortsätt att bygga tills du kan hålla samlingen hela tiden, säger Kyra och fortsätter:
– Först går det bara några steg, sedan några steg till, en hel långsida, ett varv, ett helt program. Var envis och konsekvent i din träning så når du målet.
Själv arbetar hon mycket i skritt.
– Det ni inte kan göra långsamt kommer ni inte att kunna göra fort. I skritt kan man dessutom öva mycket utan att hästen blir trött.
Avslutningsvis säger Kyra:
– Bestäm dig för en grej i taget att fokusera på. Även om du har en massa saker du vill förbättra så kan man bara beta av en sak åt gången. Kräv inte alltid ”perfekt” innan du är nöjd. Det viktiga är att du känner förändringen och utvecklingen i rätt riktning.
  
Del 1 av Hippsons referat från clinicen hittar du här