Text: Annika Grundberg
Ridfoto: Sanna Svensson, Photography by Sanna
Porträttfoto: Privat
  
– Jag saknar biceps- och tricepsmuskeln. Det innebär att jag inte har någon styrka i armarna. Jag kan till exempel inte hålla i en kaffekopp med min vänstra hand eller knyta handen, men jag kan hålla i en tygel. Jag kompenserar dock detta med en stark rygg i vardagen och med sätet i ridningen, säger Malin.
Hon föddes med en ovanlig sjukdom som förkortas AMC. Det innebär att hon saknar ovan nämnda muskler samt en vadmuskel, därför är fotleden stelopererad.
– Jag kan inte trampa ner hälen.
  
Har aldrig hindrat henne
Men funktionsnedsättningen har aldrig hindrat henne. Hon har i drygt 15 år arbetat på Vretagymnasiet i Linköping som stallchef, hennes tidigare hästar har ofta varit så kallade problemhästar som inte har passat i skolans verksamhet. Men så för några år sedan tänkte hon att hon skulle skaffa en häst som hon kan nå Grand Prix med. Malin fann då sexåriga Primero Hit.
– När jag köpte honom var han kvalad till Breeders, så jag red honom där och nådde final. I höstas debuterade vi Grand Prix och i vår fjärde start klarade vi SM-kvalet.
  
Erbjuden plats i paralandslaget
Malin har länge varit aktuell för paradressyrlandslaget, om hon bara hade velat.
– Jag har aldrig identifierat mig med mitt handikapp. Visst hade en plats i paradressyrlandslaget gett mig möjligheten att tävla utomlands, men det är inte jag. Dessutom har jag ett vanligt jobb och ett landslagsuppdrag tar tid, säger hon.
I stället satsar Malin vidare med Primero Hit, hon hoppas på internationella starter med honom i framtiden.
– Mitt mål har hela tiden varit Grand Prix, så nu har jag inte hunnit skaffa nya mål. Men jag hoppas på att få starta utomlands i våra grannländer till att börja med. Jag vill också bli placerad i Grand Prix, med resultat över 65 procent.
Hon berättar att hon numera har skaffat egen lastbil, för att kunna sova på tävlingsplatsen.
  
Känner sig inte riktigt hemma – än
Samtidigt känner Malin sig som en helt vanlig hästtjej och är fortfarande lite obekväm i de större sammanhangen, som till exempel på SM.
– Jag känner mig alldeles vanlig och som att jag inte hör hemma bland eliten, säger hon och berättar att SM var en pärs.
– Jag var så väldigt nervös, men det gick bra. Min tränare Bo Jenå var på plats och hjälpte mig.
Nu väntar vila för Primero Hit som hemma lever ett normalt hästliv.
– Han är en helt vanlig häst som går i hagen utan skydd hela dagarna.
Till hösten vankas nya utmaningar för ekipaget som bara är i början av sin resa, Primero Hit är ju endast tio år. Själv går Malin vidare till Smedstad ridsportcenter och till jobbet som förstelärare i dressyr.