Text: Annelie Lundkvist
Arkivfoto: Anki Yngve
  
Från årsskiftet är det valfritt om man, i Sverige, vill rida på träns eller kandar i klasser från och med Medelsvår B. En regeländring som landslagsryttaren Paulinda Friberg hoppas att det internationella ridsportförbundet FEI tar efter.
Tävlingsreglementet (TR) ger henne nu friheten att rida sin bästa häst Di Lapponia T på vanligt tränsbett vid nationella tävlingar, om inte Svenska Ridsportförbundet bestämmer att kandaret ska vara på. Det kan man exempelvis besluta om vid så kallade observationstävlingar eller inför landslagsuttagningar, eftersom det internationellt fortfarande krävs att du rider med dubbla bett.
  
Har väldigt liten mun
För Lapponia skulle liberalare bettregler internationellt göra att hon kunde ridas med ett bett som passar hennes mun bättre, även på de största tävlingarna.
– Lapponias mun är så liten att det blir trångt för kandaret och tungan på ett smidigt sätt. Jag tycker att det är bra om man får välja själv, för hästens skull, säger Paulinda.
Hemma tränar hon både på vanligt tränsbett och på kandar. Kandaret sätts på för att Lapponia ska vara van vid det och få en bra känsla infor tävlingarna.
Oavsett om det är tävling eller träning hemma rider Paulinda med minimal inverkan från stångtygeln. Den är sträckt för intryckets skull, men ridningen sker på bridongen.
– Hade jag fått tävla internationellt på vanligt tränsbett hade jag lagt kandaret åt sidan direkt, säger hon.
  
Får inte bli tung i handen
Enkelhet är ett signum i Paulindas ridning. Hon eftersträvar hästar som bär sig själva och inte behöver betslas upp, även om hon håller med om att det är en konst att rida på kandar.
– Jag är kort och inte så stark, det betyder att jag inte kan ha hästar som kräver stark hand. Det är dock väldigt sällan man rider in en häst och har 300 kilo i handen, påpekar toppryttaren.
Enligt Paulinda är ingen häst tung i handen av sig själv. Det något som kommer med tiden, och som hästen i stället bör få träning och handledning för att slippa.
– En häst som är tung i handen kan med rätt träning komma ifrån det, men visst är det bättre om man lär dem rätt från början.
  
Mästerskap får inte bli en show
Internationella olympiska kommittén (IOK) har ställt krav om att ridsporten måste förändras, för att få vara kvar på OS-programmet. Något som upprör många och som har delat aktiva ryttare i två läger. 
Paulinda tror att mycket av upprördheten handlar om att ridningen inte tas på allvar, att den inte riktigt ses som en sport. Oavsett vad publiken tycker anser hon att det är otroligt viktigt att samspelet mellan häst och ryttare inte försvinner ur fokus, oavsett gren.
– Jag tycker inte att dressyren ska göras till för mycket show. Men man får samtidigt inte vara för trångsynt och konservativ, vi kanske måste vara mer öppna för att ta och ge när det gäller programmen.
  
Bra med lite blåsväder
Oavsett vad som kommer att beslutas menar Paulinda att det kan vara bra för sporten att hamna i rampljuset, till och med i lite blåsväder om man vill kalla det så.
– Det är bra med blåsväder ibland, då kommer sporten på tapeten. Bara det blåser över snabbt, som denna diskussion. Det finns inget ont som inte har något gott med sig, säger hon.
Paulinda är positiv, hon tror att IOK och FEI kommer att kunna komma överens om en förändring som gynnar både sporten och OS-programmet. Hon förstår att alla länder vill ha sina fyra bästa ryttare i laget, men håller med om att det kanske blir lite för långdraget. Tre ryttare skulle kunna räcka.
Oavsett ser hon ljust på framtiden, både vad gäller hopp om lättade kandarregler internationellt och vad gäller lösningar för kommande mästerskap.

Tidigare artiklar:
Åsa och Anna red Grand Prix – på tränsbett
Nya TR – har du koll på vad som gäller?
Kortprogram, moderna kläder och applåder? Sådan blir (kanske) framtidens dressyr!