Text och foto: Mathilda Nygårds
  
Tredjeårsstudenten Erika, andraårsstudenten Lisa och förstaårsstudenterna Isabella och Karin var inne i paddocken tillsammans med hästen Nintendo – och berättade om olika övningar de jobbar med på olika typer av hästar. Nintendo fick illustrera både en fyraåring, en "lat" och en pigg häst.
  
Ha en plan för fyraåringen
Först berättar studenterna om Flyinges system för att utbilda den unga hästen. Nintendo får agera fyraåring och visa en bra övning för unghästar.
Det viktigaste är att ha en plan för fyraåringen som sedan följs. Den kan gå fyra till fem pass i veckan med fokus på takt och balans. Ridpassen ska hållas korta så att hästen fortsätter att vara motiverad till att jobba och inte tröttnar.
Med den unga hästen är det inte så viktigt med formen, koncentrera dig i stället på att ridvägarna är välplanerade och att ryttaren har ett jämnt stöd i tygeln. Unghästen ska förstå vad ryttaren menar och får inte bestraffas, hjälp i stället hästen att förstå vad du vill.
Eleverna på Flyinge använder sig av enkla övningar i utbildningen av fyraåringen. En bra ridövning är till exempel att rida längs långsidan med lite längre travsteg, göra en halvhalt och korta traven på kortsidan för att sedan lägga en tjugometersvolt efter kortsidan. Efter volten går man ut på långsidan igen och ökar traven för att vid nästa kortsida korta den och göra en volt.
Detta är en enkel övning som testar att hjälperna fungerar och att hästen lyssnar. När hästen blir starkare kan du även rida samma övning i galopp. I slutet av passet ska hästen få en chans att länga formen och jogga lång och låg i ett lägre tempo för att varva ner.
  
Var kvick med hjälperna
Efter att ha spelat fyraåring får Nintendo spela en äldre, lite segare häst vilket enligt tjejerna passar honom ganska bra. Oavsett om hästen är pigg eller "lat" ska ryttaren ha ett jämnt tryck i stigbyglarna och sitta i balans.
Det man som ryttare ska tänka på med en bekvämare häst är att inte sitta och klämma med skänkeln för att få den att gå framåt. Då får skänkeln motsatt effekt, hästen går i stället emot den. Ju segare hästen är desto kvickare måste ryttaren vara, man kan se på bakbenen på hästen hur kvick ryttaren är.
Det är bra att redan i skritten få igång den latare hästen, få den kvick i benen med hjälp av en kvick skänkel. Hästen måste börja jobba bakifrån fram till handen och driva med bakbenen.
Det är lätt att ryttaren blir hängande i handen på en sävlig häst, vilket gör det extra viktigt att vara noggrann med att halvhalterna går igenom ordentligt – och att hästen sedan får en eftergift. Övergångar är en bra övning för att aktivera hästen, trava och gör avsaktningar till skritt med ett litet antal skrittsteg innan ny igångsättning. Fokus ska ligga på att få hästen att svara framåt för skänkeln och därigenom bli kvickare i bakbenen.  

Hitta lugnet
Nintendo får nu agera en piggare häst och visa övningar som passar till den. På den pigga hästen är det viktigt för ryttaren att sitta lugnt och försöka få hästen att vila i steget, alltså att dröja sig kvar en stund i varje steg.
Ett vanligt fel ryttare gör på pigga hästar är att inte komma intill med skänkeln, det gör att hästen förlorar ryggaktiviteten och blir ännu hetare. Gör hela tiden upprepade halvhalter för att få hästen att inte rusa, och använd sätet för att bromsa upp den. Det gäller som ryttare att ha känsla och tajming med hjälperna, framför allt på en pigg häst.
Övergångar är, precis som på den "lata" hästen, en bra övning för att få kontakt. På den pigga hästen handlar det om att hitta lugnet. Ryttaren måste andas lugnt, hålla om med skänkeln och driva in i övergången. Ett vanligt fel ryttare gör är att bromsa ner till en gångart i stället för att driva till den.
En halvhalt eller övergång följs alltid av eftergift för att visa hästen att den har gjort rätt. Utan eftergift blir hästen kvar i handen, sänker ryggen och bjuder inte framåt.
På den pigga hästen är det bra att ta lite längre skrittsträckor mellan övergångarna, så att den hinner hitta en lugn takt i skritten. Det är viktigt att ryttaren är mjuk i handen så att hästen vill gå fram till handen och ta stöd i bettet.