Text: Natalie Lindholm
Foto: Magdalena Lidenholm
  
För många av oss kommer Brolöten säkert alltid att vara förknippat med connemara-avel och de populära sommarlägren som Chris Brolin drog i gång redan på 70-talet. I dag tar Emelie Brolins tävlingssatsning i dressyr upp mycket tid, men vid sidan om finns lektionsverksamheten och ridlägren fortfarande kvar.
Att kombinera tävling på hög nivå med ridskoleverksamhet hör kanske inte till vanligheterna, Chris förklarar att det krävs ordning och reda.
– Det första jag gör när eleverna kommer hit är att säga åt dem att lägga undan mobilen. De får varken ha mobil i stallet eller när vi äter. Då ska de antingen lära sig eller umgås med sina kamrater. Det funkar och uppskattas av både elever och föräldrar, säger hon bestämt.
Emelie nickar:
– Vi kan låta lite hårda, men det finns en anledning till att det finns det här hierarkiska ledarskapet i stallet. Det beror på att stallmiljön kan vara livsfarlig om något går snett.
  
Noggranna med varje detalj
Chris och Emelie är rörande överens om att det måste finnas en person som bestämmer. Även om en del som kommer till anläggningen upplever det som lite väl gammaldags går det helt enkelt inte att den som är okunnig tar egna initiativ kring hästarna.
– Det är klart att vi har en dialog med eleverna, alla ska utvecklas och känna att de har kul, förtydligar Chris. Men i många moment måste det vara så att de som är där gör som ”chefen” säger.
Eleverna har sällan några problem att rätta in sig i leden.
– Barnen älskar det här, skrattar Emelie och fortsätter:
– Vi är noga med varenda liten grej. Är det någon utrustningsdetalj som inte sitter bra tar vi av och ändrar. Vi kollar all utrustning inför varje ridpass och målet är alltid att eleverna verkligen ska ha lärt sig något när de åker härifrån.
  
Mindre intresse för att pyssla
Att barnen själva gör i ordning sin ponny både innan och efter ridpasset är en självklarhet, men Chris och Emelie märker att intresset för att pyssla om hästarna har minskat med åren.
– När vi har rykttävling är de klara en halvtimme innan vi ska sluta och går in och sätter sig, säger Emelie och skakar på huvudet.
– De ska ju vara ute och borsta till tiden är slut!
Chris håller med och tycker att hon alldeles för ofta ser elever som sitter och tittar i mobilen medan mamma leder fram ponnyn och pappa mockar trailern.
– Ja, vi saknar barnen som bara vill ha en häst att pyssla med. Och vi ser det som en väldigt viktig del i utbildningen på gården att man lär sig att värdera tiden med djuren.
På Brolöten ger sig familjen Brolin dock inte, och efter ett tag märker både Chris och Emelie att eleverna förstår vad som förväntas av dem.
– De behöver bara en push i rätt riktning. Elever utvecklas av att göra vissa saker, även om de inte vet det själva.
  
Uppmuntrar dem som verkligen vill
Något man brinner för på Brolöten är att uppmuntra elever som visar framfötterna och vill lite extra. Många som har varit på ridläger har fortsatt hjälpa till på helgerna och är nu ledare på loven. Emelie förklarar att det känns värdefullt att få vara med och utveckla elever, att verkligen lära dem.
– Om någon kommer ner och vill hjälpa till innan han eller hon ska rida, eller krattar lite extra när personen är här, så brukar vi uppmuntra det. Ofta frågar vi om de vill komma tillbaka nästa sommar och hjälpa till. Funkar det då brukar vi erbjuda dem att komma ut och hjälpa till på helgerna, säger hon.
Efter hand får eleverna en ”egen” ponny att ta hand om och träna. Just nu har man ett upplägg med fyra tjejer som är med i stallet på helgerna mot att de får träna och tävla ”sina” ponnyer.
– Vi ser snabbt om det är någon som är beredd att göra lite extra och då vill vi uppmuntra det. Det blir ju win-win!
Enligt Emelie väljer de aktivt elever till detta som verkligen vill hålla på.
– Jättegärna de som vill ha en häst som sin egen och träna och tävla med, och samtidigt hjälpa till i stallet.
Hon konstaterar att det måste fungera utan att hon eller Chris behöver tjata.
– Jag tror att det här är jättebra för eleverna som lär sig att bli självständiga. Dessutom är det världens dröm för en del att få ha en nästan egen häst att greja med.