Text och foto: Frida Bank
  
Under dagen red fyra grupper, med två ryttare i varje, under 15 minuter för Carl Hedin. Det var snabba ryck, men Carl hann med ekipagens hjälp förklara hur han brukar jobba med sina hästar och hur han tänker kring tävlingsridning. Här har vi samlat några av hans råd.

1. Att rida i nya miljöer
Det första Carl tittade på var hur ponnyerna i den första gruppen tog in den nya miljön i ridhuset. Han bad Fredrika Aggebrandt och Linn Tullberg att trava på en stor volt under lättridning, detta på lite längre tygel.
– Allt för ofta ser man dressyrryttare som innan de kommer in på banan tar sats, klämmer om hästen och kortar tyglarna. Då har de redan berättat för hästen att det de ska göra är totalt livsfarligt. Tjejerna kom in här på ett avslappnat sätt, skrittade på lång tygel och lät hästarna ta in arenan. Det var jättebra. Det är inte konstigt att hästarna behöver några minuter på sig att ta in omgivningen, säger Carl Hedin.
Detta kan man ha i åtanke även på tävling. Bete dig inte annorlunda som ryttare bara för att du ska in på en ny bana.
– Att komma in i trav är bra, djur brukar jobba bättre under rörelse. De är vana vid att vara på väg någonstans, hästar står väldigt sällan helt stilla. Framför allt inte när det är något nytt på gång.

Linn Tullberg och Brodals Elton jobbade på grundridning och tempo.
  
2. Hästen ska gå för egen motor
När hästarna har slappnat av ber Carl ryttarna att göra övergångar mellan trav och galopp. Han vill se kvick respons och tempo. Att ha energi i hästarna är jätteviktigt.
– Ingen seg ketchuptub! Nästa varv vill jag se att Elton galopperar det fortaste han kan. Jag tittar på hans öron och ögon och vill se att han börjar bli intresserad av vad som händer.
Förutom att ha energi är det viktigt att tidigt under passet känna att grundhjälperna fungerar. Målet är att rida med så små hjälper som möjligt.
– Känn att ni har en bra känsla mellan hand, skänkel och sits och att hästen lyssnar på er. Detta jobbar jag med varje ridpass. Jag vill till exempel ha skänkeln intill men inte behöva driva varje steg. Hästen ska gå för egen motor. Jag vill inte bli svettig när jag rider.
  
3. Gör dig intressant för hästen
Carl poängterar att det är viktigt att vi funderar över hur vi är som ryttare. Allt för många fokuserar helt på hästen.
– Vi pratar ofta om hur hästen är. Att den är seg, stark eller tittig. Men det är sällan vi fokuserar på hur jag är som ryttare och hur jag måste jobba för att matcha min häst. Du måste vara intressant, kanske behöver du rida i clownkostym för att din häst ska tycka att du är det mest spännande i hela ridhuset.
Hedin berättar att han brukar ägna halva ridpasset åt grundridning och andra halvan åt tävlingsridning – det vill säga sidvärtsrörelser, raka linjer och andra moment som dyker upp i dressyrprogrammen.
– Det är otroligt viktigt att vi tränar program, men först gäller det att hästen går i en trevlig form och att vi har bra kontakt och förstår varandra.

4. "Go'fika-ridning"
Ebba Rindmo och Sarah Baaring får bland annat öva på det Carl kallar för go'fika-ridning. När du har kommit till en punkt där hästen känns bra, sitt still. Detta kan appliceras både på grundridning och under inlärningsmoment.
– Många bara rider och vet inte när de är nöjda. Om jag kommer till ett läge där det känns bra men direkt börjar på nästa grej, då blir det ett evighetshjul för hästarna. De försöker lösa uppgiften men möts hela tiden av en ny utmaning. Då tappar de förtroendet. Gör det ni vill, var sedan passiva när det känns bra. I dag kanske jag kan piaffera tre steg, i morgon sex steg. Det är samma sak med grundridningen, jag måste komma till ett avslut, säger Carl och fortsätter:
– Det handlar om respekt och inlärning. När hästen gör det vi ber den om måste vi ge en eftergift och slappna av, då vill din häst ta sig dit igen. Se hur länge du kan hålla momentet, att hästen bär sig själv.
  

 
5. Korrigera sitsen med "extrema" rörelser
Jobba med sitsen varje dag. Carl berättar att hans svaghet är att armbågarna tenderar att peka utåt. Att ha dem intill kroppen är något han måste tänka på varje gång han rider. Ett annat vanligt fel är att ryttare drar upp skänkeln så att hälen pekar uppåt.
– Det ser ut som att vi går i högklackat. Ta fram dina fötter så långt fram du kan i stället, så att de är framför ponnyns bog, tipsar Carl.
För att rätta till ett fel i sitsen gäller det nämligen att gå till en extrem.
– Vi har ett starkt muskelminne. Kroppen gör precis likadant som den har gjort varje dag och vill dra sig åt det läget. För att ändra på sig måste man gå till en extrem under en viss tid. Pekar dina tår rakt ut? Vrid ut hälen i stället. Det kan göra lite ont men då är du på rätt väg. Det kommer att släppa.
  
6. Konsten att "fläta" mellan övningar
Miranda Bruce och Ellen Collijn rider i den tredje gruppen. De får rida öppna längs med väggarna.
– Tänk att ni har fart med er in i rörelsen. Känner ni att hästen tappar energi, lägg en volt och gör om det igen.
Att växla mellan svårare och enklare rörelser är något Carl kallar för "att fläta".
– Gör något ni är bra på, då får ni en bra känsla. Sedan kan ni göra något utmanande och gå tillbaka till det ni är bra på igen. Så bygger man självförtroende både hos ryttare och häst. Det finns inget som tar bort hästens självförtroende snabbare än att bara göra en massa svåra saker. Gå ett steg tillbaka i stället.
Vid en öppna ska man tänka på flera saker – som böjning, tvärning, tempo och energi. Är det någon del som känns svår kan du fokusera helt på det ett tag. Miranda och Ellen får till exempel öva på hästens böjning under några varv, för att sedan gå vidare till öppna igen.
  

7. Känslan vs. hur det ser ut
Den sista gruppen består av Maja Persson och Nicole Ekwall. De får också börja med grundridning – det vill säga se till att hjälperna fungerar, att de har bra kontakt och är nöjda med hästens form. Carl berättar om ett dilemma han har råkat ut för flera gånger. Nämligen att det han känner som ryttare inte stämmer överens med vad åskådare, eller domare, ser.
– På tävling är min känsla orelevant. Du får poäng för det som syns. På häst A kanske jag måste rida så att det känns som 380 kilometer i timmen. Men det ser ut som att det går i lagom tempo. Jag får lägga känslan åt sidan för att kunna presentera hästen för domarna på bästa sätt.
  
8. Jobba med programmet
Att ha övat på dressyrprogrammet hemma, i god tid innan tävlingen, är A och O. Förutom att sätta alla rörelser ska du planera grundridningen mellan de olika momenten och anpassa den efter din häst.
– Programmet måste vara en del av ditt ridpass. Där har vi dressyrryttare en stor fördel jämfört med hoppryttare. Om de hade haft en fast bana på tävling kan ni tro att de hade hoppat och tränat nitiskt på just den banan där hemma.
  
9. Att rida en häst för första gången
Som avslutning på clinicen sitter Carl själv upp i sadeln. Detta på lånehästen Giradelli, en valack på 19 år som vanligtvis rids av Julia Engström. Giradelli har redan värmt upp och Carl börjar med att rida lätt i trav.
– Jag låter hästen komma i gång och följer med som en passagerare för att känna av hur han rör sig. Det handlar om att vara ödmjuk inför hästen. Innan jag kräver eller försöker påverka honom måste jag förstå individen och fånga upp hans rörelser. Har jag inte hästens rytm i mig kan jag inte förvänta mig att han ska prestera.
Carl vill att valacken ska trava på i friskt tempo. Så småningom börjar han kontrollera hur Giradelli svarar för skänkeln genom att göra tempoväxlingar på en volt. Först i trav och sedan i galopp. Han vill att hästen ska upp i formen och kortar därför tygeln.
– Jag känner att varje steg tar honom framåt. Först och främst vill jag att han bjuder bakifrån och fram, då kan jag komma till ett läge där jag kan sitta helt stilla och bara följa med.
  

  
10. Långsidan – en öppen dörr
Carl kontrollerar att Giradelli bjuder framåt på långsidan, något han är noga med att lära de unghästar han vanligtvis rider. Långsidan ska vara en öppen dörr, inte en bromssträcka.
– I alla dressyrprogram kommer vi ur ett hörn och ska göra en serie, volt, piruett eller liknande. En svårighet där hästen behöver mycket energi. Därför kan det inte vara en dålig sak att lära hästen att bjuda framåt på långsidan.
  
11. Låt hästen ta ansvar i hörnet
Carl förklarar att när han tävlar, då har han inte tid att tänka så mycket på vad han ska göra vid varje hörnpassering. Därför är det viktigt att hästen själv klarar av hörnen.
– Jag ska mest styra. Hästen ska själv gå in i hörnet och ta vikt på bakbenen. Man kan använda hörnen för att få hästen att samla sig, utan att jag som ryttare måste jobba för det. Om jag rider mot ett hörn så är hästen förhoppningsvis så pass smart att den inte springer rakt in i väggen. I stället kommer han att backa av, svänga och vara tvungen att ta sitt bakben in under kroppen och sätta under sig.
  
12. Viktigt med framåtbjudning
Innan ridpasset hade Carl fått höra att valacken är åt det hetare hållet.
– Nu börjar han faktiskt ligga på lite. Han vill fram, det är jättebra. När jag kommenterade femåringarna på Breeders för några veckor sedan sa jag just det – att hästarna som är för heta, vill springa i väg, är lite starka, det är dem som jag tycker är mest intressanta. Jag anser att det viktigaste är att en häst har bra bjudning. Det handlar om att de har rätt inställning, en vilja att jobba.
Carl menar att det är viktigt att emellanåt låta hästen galoppera på i ganska högt tempo, oavsett om du har en långsam eller en het häst.
– En het häst brukar springa mer ju mer du bromsar. Om jag släpper min tygel har den ingenstans att springa, då brukar den slappna av. Den heta hästen behöver helt enkelt få "pysa av". Att kunna släppa på tyglarna som dressyrryttare är jätteviktigt.
   
13. Bygg på det positiva
Efter en stund känner Carl att han har fått bra kontakt med hästen. Då är det dags att börja med något svårare. Han vill ha mer kontroll över galoppsprången och börjar jobba mot piruetter.
– Belöningen är att han får galoppera fram. Jag lättar på handen och låter honom ta stora språng. Det gäller att hela tiden jobba på det positiva. Nästa gång vi övar piruetter kommer han att tänka att om han anstränger sig lite mer så kommer han att få eftergift och positiv förstärkning. Det i sin tur gör att han får förtroende för mig som ryttare, säger han och forsätter:
– Se på samarbetet med din häst som ett bankkonto. Varje gång hästen lyckas med något och han får en eftergift får vi plus på kontot. Varje gång han misslyckas med något, för att det blir för svårt, tar vi från kontot. Har du ett konto på minus får du en häst som är istadig och inte vill prestera.
  
14. Spänd inför tävling?
Carl får frågan vad man kan göra om man blir nervös inför tävlingar. 
– Du kan jobba med det på många sätt, rent mentalt. Ofta handlar det om att känna att man har kontroll över situationen. Att du kan programmet och tävlar på en nivå du behärskar, svarar han och forsätter:
– Jag har alltid ett körschema på tävlingar, från morgon till start. Det är detaljerat, till exempel kan det stå att jag ska vara på plats 14.38 och börja checka in 14.40. Det skickar jag ut till hästskötare och andra som kan behöva det, som min mamma. Då vet hon när hon inte ska komma och fråga om jag vill ha vatten.
  

Frida Bank

redaktion@hippson.se