Text och foto: Ida Röök
  
Under Stockholm International Horse Show höll landslagsryttaren Patrik Kittel clinic inför en inspirationssugen publik. 
15-årige valacken Don't forget var den som fick illustrera de olika moment i ridningen som Patrik pratade om.
- Det är för det första viktigt att rannsaka sig själv. Inse vilka dina egna svagheter är innan du börjar ställa krav på hästen, säger Patrik Kittel, medan han rider fram Don't forget.
Valacken är mycket spänd i den annorlunda miljön.
- Ändamålet med att rida fram är att få hästen avspänd och fokuserad. Jag börjar alltid med att trava dem lite långa tills de slappnar av, säger Patrik och lotsar en övertaggad Don't forget runt de vita dressyrstaketen.
  
Inspireras av andra
Medan han ger hästen tid att slappna av berättar Patrik mer om hur han utbildar och rider sina hästar.
- Många frågar efter "mitt system" och hur det ser ut. Men jag har inget eget system. Jag har tittat på andra och tittar fortfarande på andra, plockar lite här och lite där för att komma till lösningar som passar mig. Det är så man måste göra för att lära sig, genom att ta del av andras ridsätt blir du själv en bättre ryttare, säger han.
Han säger också att "alla" kan rida Grand Prix. 
- Har du bara viljan och envisheten kan du komma dit.
Trots att Patrik menar att han inte har något system framkommer en sak väldigt tydligt - han använder små, konsekventa röstkommandon i sin ridning för att få hästen att minska tempot, stanna helt eller gå in i piaff och passage.
- Jag sitter inte och smackar lite då och då helt planlöst, som man ofta kan höra att ryttare gör, utan jag använder min röst i specifika lägen. Om hästen ska gå lite lugnare är det "ho" som gäller, "ptro" är stanna och ett klickljud betyder piaff och passage, säger Patrik Kittel.
Don't forget är en häst som han har lånat av en kompis inför clinicen, de är inte särskilt vana vid varandra men valacken förstår ändå väldigt snabbt Patriks röst, som också förmedlar lugnande beröm med jämna mellanrum.
- Det får inte bli som ett tjattrande fågelbo, utan rösten ska användas konsekvent och på samma sätt hela tiden, säger Patrik.
  
Kvartslinjerna användbara
En annan sak som Patrik återkommer till i sin ridning, och även visar med Don't forget, är att inte bara rida på spåret, intill ridhusväggen hela tiden. Här tar han de så kallade kvartslinjerna till hjälp.
- Hästen drar sig gärna utåt mot spåret och mot väggen. Detta påverkar ridningen negativt. Våga rida ett par meter innanför spåret. Och variera vägarna för att få hästen att gå fram till ett liksidigt stöd på tyglarna, där den svarar direkt på skänkelhjälpen, säger Patrik.
Nu kommer han även in på det här med att ryttare gärna sitter och klämmer åt med benen runt hästen hela tiden.
- Då blir det ingen variation för hästen. Skänkeln ska läggas till och tas bort, och hästen ska lyssna på den omedelbart. Gör den inte det kanske du måste ge en tydligare skänkelhjälp en eller ett par gånger, för att hästen ska lära sig att gå fram, säger Patrik.
  
Gör inte bara det som är bra
Han och Don't forget flyter nu fram i arenan. De gör piaff, passage och galoppombyten i varje.
- Galoppombytena är min största svaghet som ryttare. Men jag är medveten om det och jobbar för att förbättra mig varje dag.
Patrik berättar att han alltid utgår från individen när han tränar sina hästar, inget pass är det andra likt.
- Ibland har du som ryttare bestämt dig för att träna på en specifik sak, men hästen är kanske inte med på noterna just den dagen. Då gäller det att anpassa sig, att lyssna på hästen och kanske göra något helt annat, säger Patrik.
Enligt honom är det lätt att alltid bara träna på det som hästen är bra på, kanske lite för att imponera på dem som eventuellt står vid sidan av banan och tittar på.
- Men det gäller också att jobba med det som är svårt. Att ta hjälp för att förbättra sig innebär inte ett nederlag, säger han.

Ida Röök

redaktion@hippson.se