Text och foto: Annelie Lundkvist
  
Kvällens fem ryttare är alla talangfulla, envisa och skickliga på att rida. Just envisheten är något de har gemensamt, den ger dem drivet att dagligen förbättra detaljer och finslipa sina dressyrprogram. Enligt Patrik är envishet en bra egenskap – det är med den man utvecklas.
– Med envishet, träning och en stor portion ödmjukhet kan du komma längre än du tror, menar han.
Den gemensamma faktorn för alla ryttare är kärleken till hästen. En kärlek vi tar med oss i det dagliga arbetet, på tävlingar eller ut i skogen. Med den som grund och strävan att bli bättre gäller det att ta varje chans till utveckling, speciellt efter en tävling som inte har gått som man har tänkt.
– Du kan säga att domaren inte gillade dig som ryttare eller att han eller hon hade en dålig dag. Eller så kan du ta ditt protokoll och titta igenom det hemma, läsa vad som står och gå ut i ridhuset för att träna på de moment du kan förbättra, säger Patrik som i flera år har levt efter mottot "Alla kan rida Grand Prix".

Åtta lärdomar från Patrik Kittel
  
Nedan har vi samlat några av Patriks råd, som ger inspiration inför vårens träning och tävlingar.
  
1. En plan för varje ridpass
Att sadla hästen och inte veta vad man ska träna på under dagens ridpass är lite slöseri. Det behöver inte vara något avancerat på dagsschemat – det kan handla om att förbättra halterna eller att träna på att rida upp mot domaren.
– Variation är viktig, inte minst om man rider nästintill varje dag i ridhus. Gör en plan i huvudet, både för dig själv och hästen. Personligen jobbar jag med min sits varje dag, avslöjar Patrik.
I planen ingår även att vara avslappnad och att ha kul, det gäller både för hästen och ryttaren. När Patrik inte tävlar rider han gärna ut hästarna i skogen en lördag och njuter av naturen.
  
2. Väl förberedd
Innan du lastar hästen för att åka på tävling är det viktigt att du känner dig trygg i uppgiften du kommer att ställas inför, och att du med gott självförtroende vet att du har tränat och är förberedd inför vad som komma skall.
– Kan jag inte göra det hemma så kan jag garantera att jag inte kan göra det på tävling, säger Patrik.
Enligt honom är det den som kan "lura" domaren att den är den bästa ryttaren på plats som vinner. Med det menar han att man bör veta hur hästen reagerar på den nya miljön och på domaren, samt ha en plan B om det inte skulle gå som man har tänkt sig inne på banan.
– Vi måste vara ärliga mot oss själva under träningen. Har hästen svårt att passera domaren, då får man simulera en domare hemma. Hos oss är det min fru som brukar få ställa upp, skrattar Patrik.
  
3. Glöm inte beröm
När hästen gör något bra ska den få beröm. Svårare än så är det inte, menar Patrik. Men han måste ändå ta upp det, påpeka det för publiken och påminna eleverna under passen.
– Vi är snabba att kritisera hästarna när de inte gör något bra, men är inte lika snabba med att berömma. Ge dem trygghet och använd rösten. Korta kommandon som ”bra", "duktig", "okej” räcker långt, förklarar han.
Ibland tycker Patrik även att man som ryttare kan överdriva, för att verkligen få hästen att sprudla av glädje när den har gjort något bra.
  
4. Fokus framåt
– Det finns inget som säger att en dressyrhäst inte kan galoppera fort, konstaterar Patrik.
Och under clinicen får två av ryttarna sätta rejält med fart på sina hästar. Han menar att den statiska ridningen tröttar ut hästarna och gör dem sega för hjälperna. Eller som han själv beskriver det:
– Vill man ha en Volvo så rider man som en Volvo, vill man ha en Ferrari så rider man som en Ferrari.
Ingen av Patriks elever får rida med spö, han godtar inte förklaringen att det behövs för att väcka hästen eller för att förstärka hjälperna. Att ställa sig upp i lätt sits och galoppera framåt ger enligt toppryttaren mer effekt än ett spö i det kommande, samlade arbetet.
  
5. Slappna av i benen
Ett ryttarfel som gör att hästarna blir sega och svåra för skänkeln är att benen används för ofta. Ryttare som under hela ridpasset sitter och klämmer med benen tar bort respekten för skänkeln.
– Om jag skulle slå mig själv på armen hela tiden blir min reaktion mindre för varje gång. När jag sedan vill skapa en reaktion måste jag slå mig själv hårdare. Så kan man jämföra det lite.
I stället för att sitta statiskt med skänkeln uppmanar Patrik hellre ryttarna att brassa på en gång om hästen inte lyssnar. Låt hästen gå framåt rejält, efter det blir den mer uppmärksam på de fina signalerna.
  
6. Skrittpauser
En av Patriks styrkor som tränare är att han får både ryttare och publik att verkligen förstå vad han menar. En skrittpaus kan kännas onödig och omotiverad mitt i ridpasset, men när Patrik översätter det till människans kropp är det många som nickar igenkännande.
– Precis som på gymmet orkar man inte köra på utan en paus. Det är lika mycket mentalt som för kroppen. Låt hästen få vila, att fokusera mentalt tar otroligt mycket energi, förklarar han.
Kittel påpekar att en skrittpaus även är ett väldigt bra sätt att ge hästen beröm.
  
7. Tillåt "skit-trav"
Att en av världens bästa dressyrryttare står och uppmuntrar en trav som inte alls ser direkt energisk eller flashig ut, det kan förvåna många. Men med ett brett leende utbrister Patrik att det är utmärkt.
– Jag kallar det för skit-trav, hästen får trava med pyttesteg om den vill, det spelar ingen roll alls. Inte så länge den är i balans, menar han.
Vad Patrik menar är att hästen inte behöver trava tävlingsmässigt i början eller i slutet av ridpasset. Då är fokus inte egentligt arbete, utan hästen ska ges möjlighet att värma upp eller varva ner.
  
8. Äg banan
När det är tävlingsdags och du som ryttare känner att du och hästen är väl förberedda och har gjort er hemläxa – visa det.
– Ge ett säkert intryck direkt när du kommer in på banan. Då blir domarna säkra på att ge poängen, tipsar Patrik.
Jeanna Högberg, som är dagens sista elev, inspirerar Patrik till att prata om ämnet ”äga banan”. Hon kommer in på Fiorucci och ser verkligen ut som att ridhuset är hennes.
– Jeanna har en utstrålning som många av oss bör ta efter. Sträck på er och våga visa att ni är där!