Text & foto: Natalie Lindholm
  
Det har inte varit lätt att få till en pratstund med Paulo Bastos, mannen med hundra saker på gång har sällan tid över. När han inte håller clinics i Europa tränar han sina egna hästar, hjälper elever eller tävlar. Och någon gång däremellan hinner han med att träffa sin fru Loretta och de två barnen. Men, efter många mejl fram och tillbaka får vi så äntligen till ett möte. En riktigt grå februaridag träffas vi i närheten av familjens gård utanför Vallentuna i Stockholm.
  
Projekthästen Bizet
Paulo och Loretta, som själv är dressyrryttare, är i full gång med att sadla den vackra lusitanon Bizet när vi träffas. Loretta berättar att hingsten egentligen skulle ha varit hennes.
- Tyvärr räckte tiden inte riktigt till, samtidigt som hästen utvecklades så väldigt snabbt. Vi har honom fortfarande tillsammans men Paulo är den som satsar mest på honom, förklarar hon, medan hon spänner nosgrimman.
Bizet hälsar mjukt på mig och Paulo säger att han är en projekthäst familjen köpte från Portugal, blott fem månader tidigare.
- Han var riktigt dåligt riden innan, stressad och ur form. Vi ville prova och se om det kunde bli något bra av honom och han har blivit mycket bättre än vi hade kunnat hoppas på. Nu försöker jag ta med honom till så många nya platser som möjligt, för att vänja honom vid förändring och lära honom att han inte behöver oroa sig för allt.  
 
Både halvblod och lusitanos
Paulo är känd för sina vackra lusitanohästar, men i stallet har det även funnits en hel del halvblod genom åren.
- Egentligen hade vi bestämt oss för att ha en jämn balans mellan halvblod och lusitanos, säger Loretta.
- Men på något vis hamnade vi på 75 procent lusitano ändå, det blir lätt så när hästarna är så bra, skrattar hon.
Förutom Bizet kan paret glädjas åt att ha Nordens högst bedömda lusitanohingst i stallet, Zulu-A. Och om Bizet är en klassisk dressyrhäst så vill Paulo beskriva Zulu som en traditionell lusitano, utmärkt för WE.
Hemma på gården finns också ett ungsto, barnens shetlandsponny och halvblodshingsten Theos Jern, som Paulo tränar för Tinne Vilhelmson Silfvén. 
  
Har lättare för samling
Jag kan inte låta bli att fråga honom, han som vandrar i båda världarna. Hur tycker Paulo att lusitanon och halvblodet skiljer sig åt? Han skrattar lite åt frågan och svarar sedan att han bara kan tala generellt. Inom alla raser finns det massor av olika individer och Paulo vill inte döma en häst mentalt, om han inte själv har arbetat den från allra första stund. Det han kan säga är dock att raserna självklart är olika rent fysiskt.
- Lusitanon har väldig lätt för att samla sig och för att sitta på bakdelen, men å andra sidan får vi jobba mer med dem för att utveckla gångarterna, säger Paulo.
Han tycker att rasen har utvecklats mycket de senaste åren, förr var det betydligt svårare att hitta en lusitano med riktigt bra gång.
- Halvbloden har mer rörelser, stora rörelser, men de är svårare att samla, menar han.
- Ska man rida WE gör man det enklare för sig med en lusitano, men vi har många ryttare som lyckats riktigt bra på svenska halvblod också!
När det gäller mentaliteten tycker Paulo att lusitanon accepterar mycket mer.
- De är avlade att göra allt de kan och ibland sådant de inte kan, säger han. Där du får backa med halvblodet kan du kosta på dig att “pressa” lite till om du sitter på en lusitano.
  
Flyttade hem hästarna
Sedan Paulo startade eget för fem år sedan har livet gått på högfart med clinics och träningshästar. Det senaste året har dock paret Bastos valt att varva ner, i alla fall till viss del.
- För en tid sedan hade vi åtta hästar, bland annat avelsston och föl, samtidigt som jag hade många träningshästar. Problemet var bara att jag hela tiden tränade andras hästar utan att ha någon som helst tid över för mina egna. I dag har jag valt bort träningshästarna och satsar på mina i stället. Vi har också valt att flytta hästarna och ha dem hemma. Vi har hingstar och det är alltid svårt att hitta boxplats till en hingst, förklarar Paulo, och Loretta stämmer in:
- Ja, vi trivs med att ha koll på våra hästar själva och vill inte att folk ska vara för tuffa mot dem. Hingstar är oftast väldigt snälla, men blir de behandlade fel så kommer de inte att bete sig trevligt. När man har sin häst uppstallad finns alltid en risk att någon beter sig illa mot den bara för att den är hingst.
  
Hemligheten = extrem tydlighet
Paulo visar upp Bizet under ryttare och förklarar att hans träningsfilosofi är baserad på att hästen ska gymnastiseras. Han menar att målet är hästar som jobbar hårt, men fortfarande är glada och motiverade. Trots många tuffa ridpass säger Paulo att han aldrig upplever att hans hästar blir stela eller motvilliga i kroppen dagen efter.
- På alla år vi har haft hästar fick vi ringa ut veterinären för första gången förra veckan, när en hingst hoppade över ett staket, berättar han.
- Hästar är smarta och väldigt känsliga, men de är inte rationella. Det du gör med kroppen måste vara tydligt så att hästen förstår det direkt. Det gör stor skillnad och sparar mycket tid om du gör det väldigt enkelt för hästen.
Han utvecklar resonemanget:
- Om jag till exempel tar i höger tygel vill jag att hästen går åt höger. Den ska inte ignorera mig, inte backa, inte gå åt vänster, utan bara vända åt höger. Det låter så enkelt, men många riktigt högt utbildade hästar klarar inte av det. Mina elever får ofta rådet av mig att rida hästen som om det vore första gången de satt på den. Allt ska vara väldigt, väldigt tydligt. För mig är det ofattbatt när en äldre ridhäst inte kan gå på volt bara genom att ryttaren visar vägen med handen. It makes no sense!, utbrister Paulo.
Vår pratstund börjar lida mot sitt slut - och medan vi halkar fram på isiga vägar för att ta ett par bilder berättar Paulo hur det kommer sig att han arbetar med det han gör.
- Det här är det mest givande jobb jag kan tänka mig. Säg mig, på vilken annan arbetsplats kan du direkt se en skillnad efter bara två minuters jobb?
   

Som många andra portugisiska ryttare och tränare rider Paulo Bastos utan hjälm, något vi på Hippson avråder från.