Text: Ida Röök
Foto: Erik Vallsten/SVT
  
Hej Rasmus, hur har den senaste tiden varit - har ni blivit uppvaktade från olika håll?
– Ja, det kan man lugnt säga. Många vill prata med oss nu och det är väldigt roligt. Aftonbladet, Expressen, Dalarnas Tidningar... Och så är det mycket annat, skolelever som hör av sig och vill intervjua inför projekt och så vidare. Men vi tycker att det är roligt att så många visar intresse för oss.
  
Hinner ni med att driva er verksamhet samtidigt?
– Ja, men det är en balansgång. Allt rullar på som vanligt, vi måste ju fortsätta att göra vårt jobb.
  
I serien har det varit mycket fokus på Charlotte och hennes tävlande, hur har det varit för dig?
– Jag har inte upplevt det så. Jag har känt mig delaktig under hela inspelningstiden och att de sedan valde att vinkla på det sätt de gjort är inte så konstigt – det är ju Charlotte som tävlar och tränar på den högsta nivån just nu. Men jag har känt att vi båda har haft lika stor del i projektet hela tiden.
  
Berätta mer om dig, din bakgrund och om hur du och Charlotte blev ett par.
– Jag gick min ridutbildning i Tyskland och till en av anläggningarna där jag var kom Charlotte och tränade med jämna mellanrum. Där träffades vi först, men det var senare som vi blev ett par. Då bodde Charlotte i München och jag kom dit som nyinflyttad. Hon blev den där vännen man så väl behöver i en ny stad, och så utvecklades det hela till något mer. Jag tävlade länge på Grand Prix-nivå i Tyskland och då var det Charlotte som stod vid sidan av och hjälpte till med allt runt omkring.
  
Hur kommer det sig att ni flyttade till Sverige?
– Vi tittade på gårdar i Tyskland, Österrike, Schweiz och Danmark. Jag kommer ju från Danmark och hade gärna flyttat hem. Även Charlotte ville tillbaka till Norden och så dök vår förra gård upp på annons. Det var en perfekt anläggning som vi bara kunde flytta rakt in i, med hela vår verksamhet.
– Några år senare köpte vi gården vi nu driver, Kronekulla, den har vi renoverat och förfinat så att den passar våra behov. Visst hade vi kanske velat bo längre norrut, närmare Charlottes hemtrakter, men rent logistiskt är det mycket svårare med den verksamhet vi har i dag.
  
Hur ser en helt vanlig dag ut på Kronekulla?
– Vi delar oftast upp oss så att en av oss börjar i stallet med mockningen och en av oss ser till att barnen kommer till skolan. Den som börjar i stallet är på plats klockan 06.30, barnen åker till skolan vid åtta. Sedan börjar vi rida direkt. Men är det Charlotte som har haft barnen brukar det dröja en stund innan hon kommer ner till stallet, hon kan nämligen inte lämna huset utan att allt är tipp-topp inne. Så hon fixar alltid allting i huset innan hon kan slappna av och rida.
– Vi rider fram till klockan 13. Jag hinner väl med ungefär sex hästar medan Charlotte, som ju har städat huset först, rider ungefär fyra. På eftermiddagen hjälper vi våra döttrar med deras ridning, vi har kanske någon elev här som behöver hjälp och kanske någon unghäst som ska ridas in och som kräver att man är fler som hjälps åt. Är det tävlingssäsong går veckan snabbt, innan det är dags att börja packa och förbereda för tävling.
  
Charlotte fick en del kritik efter de första programmen, hur ser du på det?
– Ja, jag tänkte att ska det vara så här hela tiden, då blir det väldigt tufft. Charlotte var på resande fot när det var som mest kommentarer och reaktioner, och det var nog bra för hon såg inte allt som skrevs.
– Jag kan tycka att många var väldigt hårda och så här i efterhand är det nog flera som har ändrat sin uppfattning om Charlotte. De har fått en annan bild av henne ju fler program som har visats. Sedan är det ju så att man bara kan göra sin grej och det man själv tror på, vad andra tycker och tänker kan man inte påverka. Det är nog så man ska tänka i de stunderna. Men jag kan tycka att många var lite väl hårda mot en person som de inte känner över huvud taget.
  
Charlotte har kämpat för att få det att fungera med Triviant, tittarna fick se att det lossnade en del när den mentala coachen Andy Swärd kom in i bilden. Charlotte skojade i programmet om att det var du som hade satt ner foten, var det så?
– Ja, absolut. Vi kom till en punkt där det inte fungerade längre. Vi är gifta, jag är hennes tränare, coach och vän. Men det blev en kommunikation mellan bara oss två, utan att någon tillförde något nytt. Jag kände att den mentala biten var viktig att ta tag i för att det skulle fungera med Triviant, och vi är väldigt nöjda med Andys arbete. Det behövs ibland att man söker hjälp utifrån, för att komma vidare.
  
Hur har era två döttrar upplevt tiden med Ryttareliten?
– De har varit lite blyga inför att se sig själva på tv. Och så tyckte de kanske att det var lite jobbigt med kamerorna hemma. De kunde nog inte slappna av på samma sätt som vi vuxna. Men nu tycker de bara att det är roligt.
  
Framtiden - hur tänker du om den? Ska du och Charlotte tävla på högsta nivå samtidigt?
– Ja, det har ju varit drömmen. Att jag ska kunna rida sida vid sida med min fru. Tyvärr är min bästa häst Bellagio skadad just nu, så vi har fått ta ett litet ofrivilligt uppehåll. Men förhoppningsvis är vi snart tillbaka.