Text och foto: Natalie Lindholm

Rebecca Mauléon vet inte riktigt hur hästintresset startade. På Hönö utanför Göteborg, där hon växte upp, fanns inga hästar. Men när hon började skolan på fastlandet var det på något vis ändå självklart att börja på ridskola. I samma veva återupptog hennes mamma sitt gamla hästintresse och tolv år gammal fick Rebecca sin första ponny.
Fjodor var korsning mellan fjording och arab, på honom hoppade hon ända fram till gymnasiet då fullblodskorsningen Torsten kom in i hennes liv. Det var först under tiden på ridsportgymnasiet på Strömsholm, där Rebecca fick möjlighet att hjälpa dressyrlärarna med deras hästar, hon fick upp intresset för dressyren.
– När jag hjälpte till fick jag dressyrlektioner i utbyte och det passade mig perfekt, jag hade ändå insett att jag egentligen var ganska rädd för att hoppa, minns hon.
  
Utbildande anställningar
Efter Strömsholm började Rebecca jobba hos Louise ”Lussan” Nathhorst och efter två år bar det av till Minna Telde. Ytterligare två år senare fick hon jobb hos Pether Markne och Per Sandgaard.
– Jag har hela tiden sett mina anställningar som en utbildning, förklarar hon och fortsätter:
– Jag fick lära mig massor om hur man driver en verksamhet, men till slut kom jag till en gräns där jag ville få behålla mina hästar och tävla dem själv.
Valet stod mellan att jobba utomlands eller att starta eget. Efter att ha testat ett par stall i Tyskland och Danmark kom Rebecca snabbt fram till att det inte var något för henne. Allt kändes för stort, för opersonligt. I stället startade hon eget 2014 och för snart tre år sedan hittade hon och sambon Cecilia gården som har blivit deras hem.
– Hade jag vetat innan hur svårt det var att driva eget hade jag nog inte vågat, det var tur att jag var lite blåögd, skrattar Rebecca.
Uppstarten krävde mycket slit, varken Rebecca eller Cecilia hade något kapital att tala om. I dag rullar dock verksamheten på.
– Jag hade räknat med tio år innan jag skulle vara i gång ordentligt och ha riktigt bra hästar. Visst är jag fortfarande en bra bit från där jag vill vara, men det har gått snabbare än jag trodde och det känns som att jag är på god väg.

Cecilia och Rebecca har hela sju hundar.

Kan behöva långsam start
Att låta saker ta tid är en livsfilosofi som går igen även när Rebecca tränar sina hästar. Här stressas inget fram, alla hästarna får den tid de behöver.
– Vissa hästar klarar att man rider på och tävlar, medan andra behöver en långsam start för att inte drabbas av bakslag, säger hon.
Det här är anledningen till att Rebecca inte lägger alltför stor vikt vid att starta unghästklasser, hon menar att det ofta blir för stressigt.
– Jag längtar efter att få rida och utveckla hästarna varje dag. Visst hoppas jag att de alla ska bli klara till unghästklasserna, men blir de inte det så gör det inget. Ridningen blir bara rolig om varken jag eller hästarna har press på oss.
Storfavoriten i stallet Havanna (som vann kvalet, i Friends arena, i Dressage Power Future Stars 2019) gick sin första tävling först strax innan hon skulle fylla åtta år.
– När jag fick henne var hon stor och lång och såg både ut som, och travade som, en ridskolehäst.

Stoet ger allt varje gång
Faktum är att Rebecca inte alls hade några planer på att behålla Havanna från början. Visst var hon fin att rida, men väldigt ”tråkig”. Havanna kom till Rebecca för att säljas. Flera kom och provred, men stoet blev aldrig sålt. Till slut försökte ägaren nästan ge bort Havanna till Rebecca.
– Först sa vi nej, för vi trodde inte alls att hon var bra nog. Men till slut gick vi med på att ta henne, berättar hon.
Snart började stoet utvecklas och saker föll på plats.
– Havanna är en häst som hela tiden har förvånat mig. Sedan vi har börjat ta ut henne på större tävlingar har hon verkligen gett allt varje gång, säger Rebecca och fortsätter:
– Hon förvånar oss som sagt hela tiden så henne måste vi ha kvar. Havanna är helt fantastisk, men hon är också en häst som ger en hela sitt hjärta. Så det gäller att man aldrig gör fel själv.
Tack vare att stoet har ägts av Rebecca och hennes sambo har de kunnat ge henne all den tid hon har behövt, utan press från något håll. 
– Vi har lärt oss jättemycket om att inte få panik utan att låta saker ta sin tid. Alla hästar är olika och vissa är helt enkelt sena. I dag är Havanna den bästa häst vi någonsin har haft och vi fattar knappt hur det gick till!
Nästa år satsar Rebecca och Havanna mot Intermediaire II.