Text: Maria Lindberg
    
Många upptäcker att kallblodiga hästar som fjordhästar, nordsvenskar, tinker, ardenner, kallblodstravare och haflinger kan vara väldigt trevliga ridhästar. Men det kan krävas lite annorlunda tänk när du utbildar en tyngre häst i ridning, än om du har en lättare varmblodig häst.
– Rent generellt är kallblod lite mer framtunga och inte lika lätta i sina rörelser. Då krävs det mycket arbete för att få dem att bära upp sig med bakdelen, ofta har de lite svårare för galoppen, säger Jessica Jacobsson som tränar och tävlar dressyr med sina nordsvenskar Oden och Nitro.
Men hon är noga med att påpeka att detta skiljer sig både mellan olika kallblodiga raser och mellan individer inom varje ras. Själv kan Jessica jämföra sin något tyngre och mer framtunga Oden med den lättare och nättare Nitro.
– Nitro har lättare att hitta en bra form, han har luftigare steg och är känsligare för hjälperna, säger hon.
  
Framåtbjudning är A och O
Har du den tyngre typen av häst, individer som ofta också är lugna och ibland lite bekväma, måste du börja med att hitta framåtbjudningen.
– Ingenting fungerar om hästen inte tänker framåt. För många kallblod är det bättre att träna på exempelvis galoppen ute i skogen, där det oftast finns en mer naturlig bjudning, än på ridbanan. Så har jag gjort med Oden. Han blir lätt tung och lite loj på banan, men vaknar till och tycker att det är roligare i skogen.
Just detta att det ska vara roligt trycker Jessica mycket på.
– Både du och hästen ska tycka att det är kul, annars blir det inte bra. Gör det inte för svårt för er. Ta ett steg i taget och ta vara på det som hästen tycker om att göra. Ridningen ska vara något positivt, säger hon.
  
Ha rimliga förväntningar
Det är viktigt att inse både sina egna och hästens begränsningar. En tung ardenner kan med sin exteriör inte gå höga klasser i dressyr eller hoppa enorma hinder. Den är inte byggd för det och kommer inte att hålla för den sortens ridning.
Men lägre klasser fungerar utmärkt med rätt träning. Precis som med varmblodiga raser vill man ha lyhörda hästar som reagerar på små hjälper.
– Jag jobbar mina hästar mycket från marken, de får lära sig röstkommandon både under tömkörning, körning och trickträning först. Det kan jag sedan använda uppsuttet när jag lär in hjälperna, förklarar Jessica.
Hästar lär sig ganska snart att lyssna på små signaler, samtidigt som en häst som också är körhäst lär sig att den ska jobba och fungera på olika sätt i ridning och i körning. I skogskörning eller jordbruksarbete ska den arbeta långsamt och med segare energi, medan vi vill ha en mer ”explosiv” häst i ridningen.
– Hästen kommer att lära sig att sadeln betyder en sak och selen något annat. I ridningen kan du be om galopp från halt med en galoppfattning och en smackning, men kör du stock i skogen vill du att hästen går långsamt framåt i skritt när du smackar, konstaterar Mikaela Lundgren, som har den nordsvenska hopphingsten Herkules.
Ekipaget har bland annat hoppat under Falsterbo Horse Show.
  
Undvik att klämma eller tjata
Mikaela poängterar också vikten av framåtbjudning. Det unga kallblodet, eller en äldre häst som inte är så utbildad i ridningen, tenderar ibland att bli loj när man tränar på ridbanan. Då är det bara framåt, framåt som gäller.
– Hästen måste bjuda och bibehålla ett bra steg utan att du sitter och driver hela tiden. Du kan inte be hästen att korta och samla sig innan du har framåtbjudningen.
Så fort du ber om en sidvärtsrörelse, en vändning eller liknande kommer hästen annars att sakta ner, förklarar Mikaela och fortsätter:
– För att det inte ska stanna upp helt krävs att du verkligen har bra tryck i gångarten innan, då du följer fyrkantsspåret eller volten. När det gäller nordsvenskar har de oftast väldigt stora gångarter vilket gör att ett framåttempo är oerhört viktigt i början av utbildningen. Detta för att de ska orka hålla sin stora trav och galopp.
  
Anlita en tränare
Både Mikaela och Jessica är noga med att inte kräva mer än vad hästen klarar av. Då måste man dels se till individens fysiska begränsningar, dels till hur mycket den klarar mentalt. En unghäst kan väldigt snabbt bli trött i huvudet när den lär sig mycket nytt.
– Ta hänsyn till dagsformen, känn efter hur din häst känns för dagen. Är den väldigt seg kanske det är bättre att ta en galopp i skogen än att traggla på banan, säger Mikaela.
Ta dessutom gärna hjälp av tränare. En duktig sådan kan avgöra hur mycket du kan kräva av hästen, när du kan vara lite tuffare mot den och när den behöver eftergift och vila. Var inte rädd för att be en duktig dressyr- eller hopptränare om hjälp bara för att du har ett kallblod, de flesta tycker att det är roligt att träna alla sorters ekipage. Och en häst är en häst, oavsett ras.
– Jag upplever inte att folk är fördomsfulla när jag är ute och tävlar, och de tränare jag har ridit för har bara varit positiva till mina hästar, säger Jessica.
  

Med rätt träning är kallblod roliga hopphästar. Foto: Maria Lindberg
  

Kallblod finns i många olika modeller och som ryttare måste du anpassa träningen, bland annat efter hur tung eller framåt din häst är. Foto: Maria Lindberg

Redaktion Hippson

redaktion@hippson.se