Text: Anna Nordin
  
Målet för Anna och Will är att få tävlingshästar som fungerar i alla miljöer, och som har lärt sig att hantera de störningar som kan dyka upp i tävlingssituationen.
Med på clinicen på Hogsta är Emelie Eklund – hon har själv utbildat sin tolvåriga valack Detroit och de tävlar nu Intermediare II tillsammans. Detroit blir dock lätt väldigt spänd, det gör att tävlingsresultaten varierar mellan riktigt bra och total katastrof. Anna Blomgren inleder med att säga:
– Det är viktigt att hästen inte blir spänd av dina hjälper, då blir det dubbel spänning om den redan är spänd av omgivningen. Blir den däremot trygg och avspänd av hjälperna har du en lösning när den spänner till av yttre faktorer.
  
Lyhörd för hjälperna
Emelie och Anna träffades redan dagen innan, de inledde arbetet med att få Detroit att koppla ihop Emelies ben med trygghet och avspänning. Ett problem på tävling brukar vara att Detroit inte lyssnar på hjälperna men blir mycket responsiv på omgivningen, när Emelie egentligen önskar att det vore tvärtom. Därför börjar de med att stämma av hjälpernas effekt. Eller ”kollar så att mjukvaran fungerar”, som Anna Blomgren uttrycker det.
– En häst som är helt rak i kroppen har mycket lättare att bli spänd. Och med en hög huvudposition får hästen ett adrenalinpåslag som gör den uppmärksam på eventuella faror. När din häst är kort i kroppen är musklerna sammandragna och korta, vilket gör att det ligger närmare till hands att den spänner sig, säger Anna.
I stället vill hon och Will att hästen ska hitta en avslappnad kroppsposition där hals och huvud är låga.
– När hästen sträcker fram nosen släpper spänningen i ryggen. Då går adrenalinet ner och kroppen säger till hjärnan att ”det är lugnt”. Med en avspänd kropp, lösgjordhet och uppmärksamhet på hjälperna kommer hästen sluta att reagera på omgivningen.
  
Börja med liten signal
Precis som i arbetet från marken ges signalerna i Annas och Wills system som en flerstegsraket med low (nudda), medium (starkare) och high (korrigering).
– Om vår signal alltid är medium kommer hästen att bli immun. Med en stegrande skala motiverar vi hästen att vara uppmärksam och att ”hjälpa till” att förstå. Vi ska lära den att det är viktigt att reagera på hjälpen innan den blir ”high”. Att hästen förstår och lyssnar på dina hjälper är en grundförutsättning för all miljöträning, förklarar Anna.
När en häst visar spänningar vid ett visst hörn eller mot domarbordet är det lätt att ryttaren börjar rida kraftfullare, för att få hästen att fortfarande gå fram.
– Då uppfattar din häst att du trycker den in i ”faran” och blir ännu mer spänd. Låt den i stället få hålla lite avstånd till det läskiga till att börja med, säger Anna och fortsätter:
– Gör så att du påverkar hästen innan det farliga kommer. Kolla av att den lyssnar på hjälperna, så att du kan slappna av lagom till det läskiga och så att hästen kan känna att det är ”skönt” där. På sikt vill den då vara nära det som är läskigt, för där är det avspänt och kravlöst.
Ofta gör vi enligt Anna precis tvärtom, vi sätter oss ”beredda” och förbereder därmed hästen på att det kommer att bli precis så hemskt som den fruktar.
  
Avspänd i kroppen
Ryttarens uppdrag är att hålla sin häst avspänd i kroppen, oavsett vad som sker omkring den. Vad som än händer är reglerna desamma, säger ryttaren ”stanna med mig” ska hästen känna förtroende att göra det.
– Ser du att båda öronen spetsas framåt är hästen på väg att bli spänd. Be den då att korsa sina ben, till exempel i en öppna. När den svarar och blir lite mer avspänd, då ger du eftergift och slappnar av som belöning. Se alltid till att hästen är avspänd innan du kommer till det läskiga. Rid gärna lätt förbi, som ett sätt att öka avspändheten, instruerar Anna.
Hon och Will tar också publiken till hjälp i träningen. De får applådera högljutt och sluta när Detroit närmar sig läktaren.
– På så vis kopplar han ihop att han kan kontrollera det höga ljudet med att närma sig det.
Emelie får även rida upp på medellinjen mot Anna som viftar med stora flaggor. När hon kommer nära flyttar Anna på sig och Emelie styr efter henne, så att Detroit återigen får känna att han kan få det läskiga att försvinna.
– Om du inte kan flytta på det som är läskigt, gör hästen klar över att du inte tänker rida in i det. Till exempel genom att ställa den lite åt sidan så att den törs följa dina instruktioner, förtydligar Anna.
  
Ska älska ”läskiga hörnet”
Inledningsvis behöver hästen lära sig att vara avspänd med distraktionerna i miljön. Först därefter kan den lära sig att också klara av att arbeta och tävla med omgivande störningar. Ju fler positiva, avspända erfarenheter den har tillsammans med ryttaren, desto mer tillit byggs upp.
Som sammanfattning avslutar Anna:
– Se till att din häst är ”på hjälperna” innan du börjar miljöträningen. Och har hästen ”ett läskigt hörn”, gör det till det hörn där din häst älskar att vara. Om du slappnar av när ni passerar det farliga kan det ju inte vara farligt!
  
Del 1 av clinicreferatet hittar du här