Text: Anki Yngve
  
Joost Peters från Nederländerna har skräddarsytt över 100 olika kürer, bland annat komponerade han Edward Gals musik till sagohästen Totilas. Även Tom Hunt är en mycket framstående kürkompositör, hemmahörande i Storbritannien. Han är hjärnan bakom Charlotte Dujardins häftiga Valegro-musik.  
Båda herrarna använder avancerade musikprogram i sitt arbete, det Joost jobbar i mest heter till exempel Nuendo.
– När en kür ska skapas börjar vi alltid med tempot, det vi kallar ”click rate”, förklarar han.
På skärmen får vi se en häst röra sig i olika gångarter, samtidigt som ett klickande ljud anpassar sig till rörelserna. Ju snabbare takt, desto oftare kommer klickandet. Lite som en gammeldags metronom, men i det här fallet hänger klickljudet automatiskt med när tempot ändras i videon. 
  
Hästens naturliga rytm
Både Joost och Tom arbetar som så att själva programmet, alltså linjerna och dressyrrörelserna, mer eller mindre är färdigt innan det musiksätts. Detta görs av ryttaren och tränaren tillsammans, och videofilmas. Steg ett för musikmakarna blir att hitta rätt ”click rate”, alltså pulsen eller tempot, under samtliga moment.
– Man vill att tempot i musiken ska vara det naturliga för hästen. Om det blir för snabbt kommer ritten att upplevas som stressad och forcerad, säger Tom.
Det är lätt att förledas att tro att takten och tempot är ungefär samma under ett helt program.
– Men när du analyserar det i detalj växlar det ganska mycket. Med modern teknik kan vi numera öka och minska takten i en och samma låt, så att musiken stämmer bättre med hästens rörelser. Det gör att samma melodi kan följa hästen genom programmet, inte som förr när man satt med cd-skivor och klippte till en ny låt när hästen bytte gångart, säger Joost.
Tom påpekar att hästen dock är en levande varelse. Kürmakarna sätter musiken utifrån videoupptagningar, men det är inte säkert att hästen alltid rör sig i exakt samma takt och tempo som i videomaterialet.
– Därför får man inte vara alltför precis i musiken. Det måste finnas utrymme för viss variation. 
  

Joost Peters och Tom Hunt. FOTO: Ridehesten.com
  
Genomgående tema  
Joost fortsätter genomgången av hur han jobbar. När pulsen är kartlagd för hela programmet är det dags att välja musik.
– Jag och ryttaren diskuterar fram och tillbaka, men ofta slutar det med att jag får välja, skrattar han.
Tom fyller i och förklarar att han gillar att ha ett tema att hålla sig till i musikvalet, han blir mer kreativ då.
– Men temat kan vara lite allt möjligt. Många tror att det betyder att all musik måste vara från samma film, men så är det inte alls. Det kan till exempel vara ett visst instrument som återkommer, typ fiol, säger han.
Grundprincipen i musikvalet är att en liten och gracil häst eller ponny får ha lite lättare musik, medan en stor och ”flashig” häst kan ha pampigare låtar.
– Utgå från vad som passar hästen. Välj sedan en typ av musik och håll dig till den, råder Tom.
Joost berättar att den mest udda kürmusik han satt ihop var till sin egen fru, med Meatloaf-tema.
– Vi tänkte att vi skulle överraska, men domarna såg förskräckta ut. Efteråt var det en av dem som kom fram och sa till min fru att ”det där var kanske lite mycket”. Meatloaf-küren blev min dyraste hittills, för den användes inte många gånger, säger han med ett snett leende.
Enligt Joost är det en avvägning hur vågad man kan vara med musiken. Domarna tillhör ofta den äldre generationen och kan vara lite konservativa. Dessutom får inte din musik ta över och ”störa” upplevelsen av ridningen.
– Edward Gal använde transmusik i en av sina kürer, det tyckte jag var coolt av honom. Men det funkade inte riktigt för domarna.
  
Dynamik är viktigt
Nu för tiden jobbar man med orkestrering så att küren känns som ett och samma musikflöde från början till slut. Förr användes cd-skivor från olika artister, då blev det betydligt spretigare.
Joost visar ett exempel på hur man kan få dynamik i ett program – och samtidigt markera skillnaden mellan olika rörelser. I exemplet har det nämligen lagts på en trumpet under passagen, som försvinner i piaffen. Det gör övergångarna tydliga.
– I piaff kan man öka känslan av mjukhet med mjuk musik. Om det är samma dynamik hela tiden blir det bakgrundsmusik och man kopplar bort den, fyller Tom i.
Klickljudet med tempot hänger kvar långt fram i processen när de båda kompositörerna arbetar.
– Det försvinner när kunden betalar fakturan, skämtar Joost.
Han visar hur han lägger på lite lugnare och mjukare toner runt en övergång mellan gångarter, för att det inte ska märkas om ekipaget inte är exakt med i musiken. Tom förklarar:
– Allt handlar om att hjälpa ryttaren och hästen. Övergångar i musiken ska ske när hästen gör en övergång, jag kallar det för musikens frasering. Om din musik gör det koreografin gör, då hjälper den domaren att se ekipagets kvaliteter.
– Den bästa kommentaren du kan få från en ryttare är att din kür är lätt att rida till. De har så mycket att hålla i huvudet ändå, fyller Joost i.
När det kommer till själva musiken är det lite olika hur de spelar in den, det beror framför allt på budget. Oftast blir det jobb med synt och med instrument de själva spelar. Men är budgeten större kan man ibland ta in en riktig orkester. 
  
Kan ”höja” en rörelse
Den internationella domaren Katarina Würst är på plats och betonar att det, ur domar- och publikperspektiv, är viktigt att det även finns lugnare partier i musiken.
– Vi och publiken ska lyssna på 15 olika kürer under en klass. Då kan det inte vara fullt ös hela tiden, säger hon.
Joost håller med och berättar att han bland annat använder kortsidorna i programmet för att få lite vila i musiken. Och så skritten förstås.
– I ökad trav gör jag musiken större, för att få rörelsen att kännas större. Det görs med mer instrument och med mer energi.
Samtidigt påtalar Tom att det inte får bli ”to much” i ökningarna om hästen exempelvis inte har så mycket trav, det kommer domarna att genomskåda.
Joost avslutar med att betona värdet av genomtänkta kürkompositioner.
– Vi vill att de sex minuterna inne på banan ska bli en trevlig berättelse att följa för domare och publik. Riktigt bra kürmusik kan faktiskt förvandla den där 8,5:an till en 9:a. Alltså inte bara öka de artistiska poängen, musik kan även förhöja det tekniska i rörelserna, säger han. 
 

Världsettan Charlotte Dujardin är på plats och berättar att hon är väldigt petig med sin musik.
– "Nej, inte den, inte den, inte den". Att Tom har något hår kvar efter att ha jobbat med mig förstår jag inte! Musiken ska vara dramatisk och berätta en story, säger hon. FOTO: Ridehesten.com

Anki Yngve

redaktion@hippson.se