Text: Anna Nordin
Foto: Adobe Stock och Nicole Cleary Photography
  
– Om vi utgår från hästars sätt att lära när vi tränar dem blir träningen både effektivare och säkrare. Träningen kommer dessutom att vara angenämare för hästen och vi kan bli det team vi ska sträva efter. Hästen är din partner, inte ditt tävlingsredskap, säger McLean.
Andrew arbetar för Equitation Science International och är regelbundet i Sverige för att dela med sig av det hästforskningen runt om i världen kommer fram till.
– Mitt mål är att hästens välfärd sätts i centrum för all hästträning. Vi kan inte skynda på hästens utveckling, vare sig det gäller fysik eller inlärning. Gör vi det förkortar vi dess livslängd, säger han och fortsätter:
– Om vi lär oss mer om hästars inlärning kan vi ha det som ett par glasögon att titta genom vid all träning av hästen. Det finns olika typer av inlärningsteorier, den vi har som grund för hästträning med hjälp/eftergift kallas operant betingning. Den innebär att de konsekvenser ett visst beteende får kommer att avgöra om hästen väljer att utföra beteendet igen.
  
Negativ vs. positiv förstärkning
Att ge eftergift, det vill säga att sluta ge den aktuella hjälpen när hästen ger rätt gensvar, kallas för negativ förstärkning. I inlärningssammanhang betyder negativ att vi tar bort något, det vill säga vi slutar att ge hjälpen. Det förstärker sannolikheten att hästen ger rätt gensvar igen, eftersom hjälpgivningen på så vis upphörde.
Med en sådan inlärningsmetod är hästen aktivt deltagande i inlärningen och upplever sig belönad när den gör rätt. Det stärker banden mellan häst och ryttare. Till skillnad från att bestraffa hästen när den gör fel, vilket kommer att göra den upphetsad och stressad. Beteenden som inte belönas kommer att avta av sig självt, då hästen i stället letar beteenden som leder till belöning.
Att ge hästen något den vill ha när den gör rätt, till exempel godis, kallas för positiv förstärkning. Positiv i betydelsen att vi tillför något. Men eftersom förstärkningen behöver komma inom tre sekunder efter det utförda beteendet, för att kopplas till rätt beteende, är eftergiften – alltså upphörandet att ge hjälpen – den absolut viktigaste förstärkningen för att lära hästen något.
  
Inlärning som trestegsraket
Utifrån att det krävs så snabb respons för att belöna rätt beteende förespråkar Andrew en inlärningsmetod som är uppbyggd som en trestegsraket av tryck och eftergift.

1. Please (lätt hjälp, ökad kontakt med skänkel eller tygel).
2. Do it (starkare hjälp, ytterligare ökad kontakt med skänkel eller tygel).
3. Thank you (belöningen/eftergiften, upphörandet av hjälpgivning med skänkel eller tygel).

För att hålla sig inom tresekundersregeln behöver en övergång till eller från skritt respektive trav ske över två frambenssteg och för galopp över två galoppsprång. Målet är sedan att rätt respons blir så befäst att hästen svarar direkt för en lätt hjälp och att vi därför bara behöver ”Please” följt av ”Thank you”.
  
En successiv utveckling
Under hästens träning utvecklas dess gensvar på hjälpen enligt den inlärningskurva i sex steg som Andrew har föreslagit som bas för FEI:s bedömningssystem i dressyr.
Det första steget är att hästen gör ett grundläggande försök att utföra rätt rörelse. Nästa är att få den att svara omedelbart och redan från en lätt hjälp. I de resterande fyra stegen utvecklas hästens självbärighet genom att den kan behålla rytmen/takten genom konstant gångart, tempo och steglängd, via att den behåller rakriktningen genom att vara kvar på linjen och fortsätter att spåra, och genom att den behåller kontakten via sin form, schvung, aktivitet, lösgjordhet och samling. Det sista steget är också beviset för att inlärningen är komplett – då kan hästen klara alla ovanstående steg närhelst och varhelst det efterfrågas.
Tio tryckbaserade gensvar från hästen utgör grunden för all träning (se faktaruta längst ner, reds anm.). Alla rörelser vi ber om är sedan vidareutvecklingar av dessa.
– Därför är det så viktigt att vi lär in dem på rätt sätt. Och att vi, om nånting inte fungerar, går tillbaka och kollar av vilket av dessa tio gensvar vi behöver jobba mer med, betonar Andrew.
    
Inlärningen är vårt ansvar
Om hästen inte förstår, eller uppvisar någon form av konfliktbeteende, behöver vi alltid gå tillbaka och rannsaka vår hjälpgivning, betonar forskaren. För det första får vi aldrig, aldrig använda tygel- och skänkelhjälper samtidigt.
– På en välutbildad häst kan de komma i tät följd efter varandra men aldrig på samma gång. Ju yngre hästen är desto mer spann behövs emellan dem, förklarar han.
Fråga också dig själv om hjälpen du ger är lätt att särskilja från andra hjälper. Och om den endast betyder en enda sak. Du kan ha flera hjälper för samma gensvar men du får aldrig låta samma hjälp betyda mer än en sak. Slutligen, är alla hjälper reducerade till att vara lätta?
Är vi inte konsekventa i vår träning av hästen kommer det att uppstå problem. Problem som vi inte kan lasta hästen för, utan enbart vårt sätt att träna den. Andrew påminner om att det här alltså inte är en ”metod” för att träna hästar, utan principer om hästens inlärning som grundar sig på forskning.