Text & foto: Theresia Viska
  
Kyra börjar med att betona hur viktigt det är att eleven själv vill genomgå en förändring, det är inte bara hästen som ska förändras.
– Du som elev får inte vara rädd för att göra fel. Tro på tränaren, säger hon.
Inom konståkningen har man kommit fram till att det tar 100 000 repetitioner att automatisera en rörelse. Har du automatiserat fel kan det ta 5000 upprepningar att bryta det felaktiga mönstret, sedan tar det dessutom 100 000 repetitioner till för att lära in det korrekta. Så att göra rätt från början är en klar fördel…
Något som underlättar inlärning är att ge eleven en bild av hur han eller hon ska göra, sådana liknelser är Kyra som bekant expert på. I stället för att säga att tummen ska vara uppåt när du håller tygeln, säg att det ska vara som att hålla i ett glas.
Kyra tycker inte att vi ryttare ska fastna i det som är våra svagheter.
– Är traven bäst så träna mest trav. Då stärks hästen och den kommer slutligen att orka mer. Efter en träning pratar ofta den erfarna ryttaren om vad som kändes bra, medan den oerfarna fäster sig vid det som kändes dåligt, säger hon.
  
Samling från dag ett
Det finns olika grader av samling, poängterar Kyra. Samlingen är inte ett tillstånd hästen hamnar i när den kommer upp i medelsvår klass, utan en skala som följer med under hela utbildningen, från unghäst och uppåt.
– När hästen går i hagen är den perfekt balanserad, men från den stund den får en ryttare på ryggen måste den samla och balansera om sig. Annars får hästen all vikt på frambenen, säger hon.
Till sin hjälp med att visa olika grader av samling har Kyra dels Natalie Oldfors på tioåriga Grand Prix-hästen Winnie B, dels Emelie Nyreröd på fyraåriga och mycket lovande Floppy Disc.
På den unga hästen handlar samling exempelvis om att hitta en grundtrav där hästen kan behålla takten. Medan det på högre nivå handlar om styrketräningsprov som piaff och piruetter.
Natalie och Winnie B får bland annat visa hur man kan jobba mot piruett från galopp på volt.
– Viktigast är kontroll på steget. Kan det bli kvickare, kortare, längre? På träning är det inte så viktigt att hästen faktiskt gör en piruett på stället, menar Kyra.
Inne på tävlingsbanan ska givetvis samlingen se ut som ”i skolboken”, men träning handlar om utveckling.
– Du måste känna din häst så att du vet hur mycket du kan kräva på tävling. Men hemma kan du testa och ta risker.
Av naturen har hästen en pendel i bakbenen, men den kan vara olika väl konstruerad för samling. Är hästen byggd med raka bakben är förutsättningarna tuffare, detsamma gäller om den har en lågt ansatt hals.
– I samling ska hästen förlänga nacken, inte trycka ihop hakan, säger Kyra apropå den ständigt pågående diskussionen om hästen form.
  
Sitsen får inte hindra rörelsen
Lite senare under clinicen sitter Kyra upp sexåriga Dontess, som är skolhäst på Ridskolan Strömsholm. Hon är lite stum i ryggen och rak i sina bakben i galoppen, därmed blir hon också svår att sitta på.
– Hästens uppgift är att bära upp sig själv och ryttaren. Din sits måste därför tillåta den att röra sig fritt under dig, säger Kyra.
Hon tycker att man kan likna ryttaren vid en prima ballerina. Om du rider in som en hösäck kommer du aldrig att uppnå förfining och kontroll.
– Jag vill att ryttare ska se sig själva som blivande Grand Prix-ryttare redan från början. Balansen och vikthjälperna är väldigt viktiga oavsett om du utvecklas till skogsryttare, unghästryttare eller Grand Prix-ryttare, säger Kyra.
  
Ta hjälp av gravitationen
Det som är mest avgörande i sitsen är hur du lägger vikten, Kyra visar genom att överdrivet sitta åt vänster eller åt höger. Om hon sitter kraftigt åt ena sidan kan hon visserligen kompensera snedheten med hjälp av tygeltag och skänklar, men hästen kan då aldrig gå avspänt.
– Ryttaren och hästen har båda ett ”center of gravity”, det är ungefär som mittpunkten på en gungbräda. Ditt viktcenter sitter strax innanför naveln, medan hästens sitter strax bakom ditt knä. Balanspunkterna ska sammanfalla i lod, vilket de gör i och med den lodräta sitsen.
Alla i publiken får resa sig upp och ställa sig på ett ben. Det är svårt att hålla balansen med svank, men att göra det med krum rygg framåt är lättare. Dontess går gärna med sänkt rygg, lite som en hängbro. Kyra vill få upp ryggen så att bron i stället blir välvd, det gör hon genom att ”kittla” hästen med skänkeln. Att sitta och klämma är dock bannlyst i Kyras värld. 
  
Guppa med i takten
Höften är ryttarens stötdämpare, en stadig sits betyder därmed att höften rör sig väldigt mycket. Kyra tycker inte att man ska sträva efter att sitta helt stilla, då blir sitsen stel. Guppa i stället med i takten.
– Guppa snabbare och långsammare för att förändra steget. Sitsen ska tillåta hästen att röra sig fritt, men du får inte jaga på den med sätet. Tänk att du har en medicinboll under dig, som är i rörelse.
För att verkligen känna hur hästen rör sig är ett bra tips att prova att rida barbacka. Enligt Kyra är det nämligen vanligt att ryttaren rider sadeln i stället för hästen.
– Ställ dig frågan, hur skulle jag sitta om jag inte hade sadel? Se på indianerna med avslappnade ben och perfekt balans!
Att hela tiden ställa frågor till sig själv är för övrigt ett mycket användbart verktyg för ryttare. Kan jag låta hästen slappna av nu? Kan jag ställa den? Att rida ska enligt Kyra vara som att dansa.
– Och då menar jag inte som dagens ungdomar dansar på disco, utan pardans. Du ska visa hästen att det är du som för och att den kan lita på dig.
Se även till att du har lika mycket stöd i båda armbågarna. Spända muskler förlorar sin känslighet, medan lealösa muskler saknar styrsel. Ryttare behöver exempelvis en stark bål, för att kunna sitta emot om hästen blir stark och försöker dra dig ur sadeln.  
– En lätt hand betyder inte att du inte ska han något alls i handen, förtydligar Kyra.
  
Krångla inte till bytena
För att kunna byta galopp behöver hästen en viss grad av samling och balans, men det är också så att vi ryttare lätt krånglar till det.
– Hopphästar byter ofta bra eftersom ryttaren har en avspänd attityd vid inlärningen. Det gör inte så mycket om hästen är över tygeln, hellre det än att det blir för stort fokus på formen i början, säger Kyra.
Lina Jansson på Mexx får under clinicen träna på att hitta känslan i bytena.
– Bestraffa inte när bytet blir fel utan fortsätt tills det går bra. Belöna genom att sakta av till skritt och ge lång tygel en kort stund, instruerar Kyra.
Innan bytet ska galoppen vara så pass alert att du skulle kunna hoppa ett 1,10-hinder, gör inte bytet om inte galoppen känns rätt. Bytet är dessutom inte klart förrän du är redo att byta igen, slarva inte efteråt.