Text: Annika Grundberg
Arkivfoto: Fredrik Jonsving

Lars Christensson är en av våra mest meriterade banbyggare, tränare och ryttare inom fälttävlan. Han har byggt många banor under åren och han säger att den i Össjö skiljer sig från de flesta andra terrängbanor i landet.
– Det är en kuperad bana där man kan använda sig av naturens skiftningar. Det går upp och ner och en del hinder hamnar i skugga under träd. Det ger hinder som ska ridas i högt tempo och andra där ryttarna behöver samla galoppen. Man får använda hela registret, säger han.
Som banbyggare har han alltid en tanke om hur banan ska ridas, dels varje hinder för sig såklart, dels helheten där hästarna ska presenteras för olika utmaningar och svårigheter.
– Det är viktigt för mig att hästarna kan hoppa banan väl. Ryttaren i sin tur ska kunna hålla galoppen och presentera banan för hästen på ett bra sätt.
Lars förklarar bygget av en terrängbana som uppdelad i tre delar. I början på banan, hinder ett till fyra, ska hästarna komma in i en bra rytm med rejäla enkelhinder av olika typ. Mittdelen bjuder på olika tekniska frågor varierat med enkelhinder  och avslutningen med något tekniskt hinder så att ryttarna håller fokus, men annars några lättare hinder gärna med ris så att häst och ryttare får en bra avslutning.

Överraskad över utfallet
Att banan i den tvåstjärniga klassen gav så stort utslag förvånade Lars.
– Jag blev rätt så överraskad i början men efterhand som klassen gick så såg jag att för de som red banan som det var tänkt gick det riktigt bra. Så det blev rätt resultat i slutändan. Men för dem som det gick sämre, och det tycker jag är viktigt att framföra, så tror jag att det här blev en väckarklocka.

Tränar på platta banor
Lars menar att många banor i dag är platta. Den i Össjö utmärker sig med sin kuperade terräng.
– Ofta när ryttare i dag tränar terräng så gör de det på platt mark. Man är helt enkelt inte van vid att rida i kuperad terräng och använda de olika växlarna. Så det är något som ryttarna får ta till sig och öva på. Men det är svårt, för det är få terrängbanor i landet som är kuperade.
Han säger också att många åker och tränar på hinder på de anläggningar där de senare ska tävla. För de hoppas att de på det viset redan ska ha visat kommande utmaningar för sin häst.
– Men det är inte så det ska fungera man måste träna på samspelet med hästen under olika förhållanden, oavsett var hindret står så ska jag veta hur vi ska hoppa det. Ryttaren ska vara trygg i uppgiften och ha ett ömsesidigt förtroende med sin häst. Man ska vara förberedd på allt och inte bara på den tävlingsplats man ska till, säger Lars. 

Behövs mer konditionsträning
En tredje sak som Lars lyfter är hästarnas kondition. Det var ingen av hästarna i Össjö som på något sätt for illa men det var flåsigt vid målgång.
– Det var många hästar, och även ryttare, som var trötta tidigt i banan, säger han.
– Jag tror att man inte gör konditionsjobb som man gjort tidigare. Många tänker nog att terrängträning är konditionsjobb men det är det inte.
Så ut och intervallträna med pulsklocka för att få hästarna att klara de långa terrängbanorna. För det gäller att vara förberedd och där brast det för en del menar Lars.
– En del kom till start med ett minimum av kval för att rida tvåstjärnigt. De kommer med väldigt lite erfarenhet till en mästerskapsklass som också är kval till EM. Men de som klarade tävlingen på ett bra sätt är också väl förberedda för att rida ett EM. För dem som det inte gick så bra för så hoppas jag att de tar till sig vad det berodde på och att de övar på det.