Text & foto: Elisabet Hoff

Besvikelsen gick inte att ta miste på. Men det svenska ankaret stannade kvar hos sina lagkamrater Anna Hilton, Dag Albert och Malin Petersen – och hade tid att hänga med en ”okänd” tjej på terrängdagen i Haras du Pin.
  
Är det din flickvän?
– Ja, haha. Det är min flickvän, hoppas jag. 
  
Vem är hon?
– Det är en engelsk tjej som heter Talia Laghazaoui. Jag har inte riktigt lärt mig uttala efternamnet än, det är marockanskt. Hon rider fälttävlan på tvåstjärnig nivå.
  
Tränar hon tillsammans med dig hos Mark Todd?
– Nä, hon bor här i närheten. Det är nog bra att inte göra allt ihop.
  
Hur är det med Alexander?
– Det ser bra ut. Överbenet var aktivt vid helt fel tillfälle, men nu är det åtgärdat. Han har behandlats där överbenet sitter. Nu ska han ledas i en till två veckor till och sedan sättas igång.
  
Hur var det att följa VM till fots?
– Egentligen ville man bara hem. Men vi kom dit som ett lag och i ett lag supportar man varandra. Jag stannade för att stötta mina lagkamrater och det var bra för dem.
  
Vad kände du under terrängprovet, med det ovanligt tunga underlaget?
– Det var blandade känslor. På ett sätt negativt, man vill ju alltid rida ett mästerskap. Men förhållandena var väldigt svåra efter allt regnande och Alexander gillar lite hårt underlag. Så det hade blivit svårt att nå målsättningen. Min andra häst, King Bob, hade varit idealisk.
(King Bob var emellertid inte i VM-kondition. Reds anm.) 
  
Anna Hilton är ju din gamla idol. Hur kunde hon vara så oberörd efter sitt otäcka fall med Matrix?
– Anna är hårdhudad så in i bängen. När man ser bilderna ser det otäckt ut, men det är inte säkert att ryttaren upplever det på samma sätt. De fall som ser värst ut är inte alltid de värsta. Alla ryttare känner olika, men Anna påverkas nog mindre än en som inte är lika rutinerad. 
 

Ludwig och Anna Hilton under VM i Haras du Pin.   

Vad har du gjort sedan du kom hem från Normandie?
– Kollat på nya hästar och analyserat vad som hände i VM. Jag hade maximal otur, men det var inte bara otur. Vi har ont om hästar. Nu ska vi strukturera om, skapa ett nytt system så att vi inte behöver sälja de bästa hästarna.
– De som gjorde bäst ifrån sig i VM har alla behållit sina bästa hästar under lång tid. Det är där vi vill lägga fokus, för att kunna ta medalj i OS. De bästa i VM hade även ett upplägg med färre fyrstjärniga tävlingar inför mästerskapet, och fler mindre tävlingar. I höst ska vi tävla mindre och lägga fokus på träning för att bli bättre. 
  
Du säger ”vi”. Är det din tränare Mark Todd och du själv du menar?
– Det är Mark Todd men också min familj, samarbetspartners, veterinär, ja hela teamet.
  
Hur kändes det att se din OS-häst Shamwari bli åtta i VM för USA, med Boyd Martin? Ångrar du att du sålde honom?
– Det är så jag har livnärt mig för att kunna betala räkningarna, på att sälja. Det känns så klart bra att se att han har hamnat hos bästa tänkbara ryttare, men visst är det tufft också när man själv står där. Där ser man vad som händer när man säljer, man blir kort om hästar. Och vårt primära mål är ju att vinna medaljer på stora mästerskap.
  
Hästarna du har tittat på, är det någon av dem du ska köpa?
– Det är några vi försöker köpa, ja. Det är alltid svårt när man ska göra en investering, men vi har en tanke med det.

 VM-besvikelsen i bilder

"Ludde" och Alexander springer upp för veterinärerna.
   

Blir placerade i "holding box".

Veterinären känner igenom skenan och överbenet.

Gemensamt kommer teamet fram till att inte visa Alexander igen...

... och VM är över för ekipaget – innan det ens har startat.

Redaktion Hippson

redaktion@hippson.se