Källa: Blogginlägg Renate Larssen, forskare och hästetolog, Olyckor Ryttare och hästar
Foto: Kim C Lundin

I ett blogginlägg på siten Horsenetwork.com har den svenska forskaren och hästetologen Renate Larssen skrivit om nya sätt att applicera de nya forskningsrön och det arbete kring hästars beteende som bedrivs världen runt.  
De senaste 20 åren mer än 100 hästar dött i olyckor på internationella fälttävlansevenemang enligt en sammanställning på websiten Horsetalk.co.nz. Under samma period har 70 ryttare avlidit. Det görs mycket för att förbättra säkerheten i sporten rent tekniskt med hinderteknik och banbyggnation men kanske ligger grundorsaken på ett annat plan. 

Hästar hoppar i omöjliga lägen
Det finns ett exempel på hur hästar inte alltid fattar det kloka beslutet på terrängbanan, filmen nedan visar Jack Pinkney och hästen Raphael i franska Pau 2019. Den översta filmen visar terrängritten fram till olyckan, i vattenhindret ser det ut som om om något händer med den ena tygeln.  

Klippet slutar just  när olyckan hänt.

Nedan visas Jack Pinkney och Raphael när de kommer mot en tydlig öppning, enligt uppgift kan Pinkney inte styra på grund av trasiga tyglar. Raphael styr mot palissaden och hoppar.

Scenariot från filmen ovan känns orimligt, hur kunde hästen välja att försöka hoppa träbalustraden? Enligt Marianne Davies, forskare vid Hartpury University som för närvarande forskar om att bygga upp sina förmågor inom hästsport, är boven traditionell hästträning.

Forskningsartikel 
Tillsammans med fyra andra forskare har Marianne Davies publicerat en forkningsartikel med titeln Can’t jump, won’t jump: Affordances of the horse-rider dyad underpin skill adaptation in showjumping using a constraints-led approach (Davies et al., 2022). I artikeln pekar Davies och hennes medförfattare på att traditionell träning fokuserar på att lära hästar att lyda snarare än träna upp deras hoppförmåga. Det här begränsar hästens förmåga att fatta egna beslut om hur den bäst ska klara av ett hinder.

Problem vid tvekan eller vägring
Ett stort problem med lydnadsfokuserad träning är enligt Davies användningen av bestraffning och korrigering när en häst tvekar eller vägrar. Hon hävdar att vi som ryttare bör se på vägran som uppfattning hos hästen snarare än olydnad. När en häst vägrar att hoppa ett hinder gör han det för att han inte tror att han kan hoppa det säkert. Att straffa en häst för en vägran kommer att skapa en stark beteendekonflikt: hästen kommer att tvingas välja mellan att riskera ett som den upplever osäkert hopp eller fysiskt obehag av korrigering. När bestraffningen upprepas varje gång hästen tvekar eller vägrar, kommer hästen med tiden att vara betingad att hoppa vad än ryttaren rider an mot istället för att lita på sitt eget omdöme.
Fallet med Raphael belyser de potentiella faror som finns med att traditionellt träna hästen för att lita på sin ryttare eller frukta sin ryttare. 

Anpassningsförmåga
För att minimera risker och förebygga olyckor föreslår Davies ett annat ätt att träna hästar på. I grund och botten innebär detta att se häst- och ryttarsamarbetet som ett komplext system som fattar beslut tillsammans, där hästens uppfattning om miljön är lika viktig som ryttarens. Detta tillvägagångssätt fokuserar mindre på att få absolut lydnad. Det fokuserar mer på att lära hästar en mängd olika adaptiva färdigheter de behöver för att hoppa olika hinder, så att de kan hitta säkra sätt att göra det under en mängd olika förhållanden. Detta kommer sannolikt att leda till färre stopp och vägringar och, viktigast av allt, färre skador.

Forskningsartikel: Can’t jump, won’t jump: Affordances of the horse-rider dyad underpin skill adaptation in showjumping using a constraints-led approach
Marianne Davies, Joseph A Stone, Keith Davids, Jane Williams, Mark O’Sullivan

Tidigare på Hippson.se

Även korta stunder med positiv förstärkning kan påverka beteendet 

En god hästhållning är grunden i (belöningsbaserad) hästträning

Renate hittade drömhästen i achaltekeern Julle: "Han glänste som smält guld"