Text: Anna Nordin
Foto: Adobe Stock
 
Det årliga eventet EWEN samlar forskare från hela Europa inom hästens utfodring och magtarmkanal. Temat för denna, den nionde, konferensen var ”Framtidens hästutfodring”. Förhoppningarna var att den skulle inspirera forskare och foderindustri att skapa en kunskapsbaserad framtid för utfodringen, med hästens hälsa och prestation i fokus.

Dubbla nät ökar påfrestningarna på nacken
Så kallade slowfeed-hönät har blivit populära då de kan förlänga hästarnas ättid. Dock finns det farhågor kring effekterna av att äta på ett onaturligt sätt, med vinklar och krafter som hästen inte är anpassad för.
Tidigare studier har visat att hästar som äter ur hönät tar i med sådan kraft att nätet lyfts från väggen. Därför ville Andrea Ellis, från Unequi Research Education Innovation i Storbritannien, studera hur de här krafterna och olika halsvinklar påverkade hästen.
 
Fick vänja sig först
Sex hästar var med i studien, de fick först äta ur nätet i sex dagar som en tillvänjningsfas. Sedan samlades data till studien under de följande fyra dagarna. Hästarna fick äta tre kilo hö och studerades under 30 minuter. Man använde både ett enkelt hönät och dubbla nät, samt hängde näten både lågt och högt i olika delar av studien.
Den största kraften som uppmättes var 378 newton, vilket motsvarar att lyfta 38 kilo. De genomsnittliga dragkrafterna som uppmättes var signifikant större för ett dubbelt nät än för ett enkelt. Snittdragkraften för det dubbla nätet var 30 procent större.
Hästarna drog även signifikant kraftfullare i de lågt hängande näten än i de högt hängande. I snitt 20 procent hårdare.

Halsens lutning varierar
Hur mycket hästen lutade halsen för att få grepp och dra ökade också med det dubbla nätet. För att få ut hö ur det enkla nätet lutade hästen halsen (manke–nacke–nos) som mest 90 grader, det vill säga vinkelrätt. Medan den för det dubbla nätet som mest lutade halsen 127 grader.
Slutsatserna blir att fler studier behövs. Dels för att se effekterna av olika typer av foder i näten, dels – och framför allt – för att titta på eventuell långsiktig påverkan på hästarnas hälsa av att dra loss hö ur hönät.

Äthastigheten kan variera från dag till dag
I många automatiska utfodringssystem styrs mängden foder hästen får av en timer, kopplad till en transponder som hästen bär. Det ställer höga krav på kontrollen av hur lång tid det tar för hästen att äta upp sitt foder.
Många tillverkare anger cirkatider för olika mängd, men studier har visat att tiden kan variera en hel del. Varför det är osäkert hur mycket en specifik häst får i sig.
 
Studerades på Strömsholm
Linda Kjellberg och Karin Morgan, vid The Swedish National Equestrian Centre på Strömsholm, har i en studie med 31 hästar mätt ättider. Och de skiljer sig mycket inte bara mellan hästar, utan även för en och samma häst vid olika tillfällen. 20 valacker testades i sina vanliga boxar och med sitt vanliga grovfoder vid åtta olika tillfällen. 11 valacker testades även i par vid utfodringsstationer i hage vid sju tillfällen. Vid varje tillfälle mätte man hur mycket hästarna åt under 20 respektive 15 minuter.
  
Stora variationer i tid
I den första gruppen visade det sig att skillnaden i äthastighet var signifikant mellan hästarna, där de hade individuella snittvärden från 13 till 28 minuter per kilo torrsubstans av fodret. Variationen för en specifik häst kunde också vara så stor som från 11 till 44 minuter per kilo.
I den andra gruppen var variationen något mindre, men fortfarande mellan 19 och 33 minuter per kilo torrsubstans av fodret. Även här skilde sig tiden åt för en specifik häst och kunde variera mellan 7 och 31 minuter per tillfälle. Den genomsnittliga äthastigheten för hela gruppen var 25 minuter per kilo torrsubstans av fodret.
Slutsatsen blir att äthastigheten är högst individuell och även kan variera från gång till gång för en och samma häst. Därför är det viktigt att mäta ättiden vid ett flertal tillfällen och för respektive häst, om man använder automatiska utfodringsstationer som ställer in givan efter ättid.

Fiberrikt foder basen för hälsosam utveckling hos unghästar
Höga givor av kraftfoder är vanligt till unghästar för att de ska växa ordentligt. Särskilt inom raser som engelskt fullblod och travare, som börjar tävla i unga år och betingar ett högre värde om de är välutvecklade tidigt. Tyvärr ökar det också risken för såväl beteende- som tarm- och utvecklingsproblem. En fiberrikare diet kan mildra riskerna, men acceptansen för detta i branschen är liten.
  
Två fölgrupper jämfördes
Philippa Tuthill, på Royal Agricultural University i Storbritannien, jämförde effekten på tillväxthastigheten av en kraftfoderdiet respektive en fiberrikare diet (TMFR – total mixed fibre ration) hos fullblodsföl. Åtta föl matchades in i par utifrån sitt födelsedatum, för att ha likvärdiga tillväxtkurvor.
Grupp 1 utfodrades med 6 kilo kraftfoder per dag och individ. Grupp 2 fick i stället 10 kilo fiberdiet per dag och individ. Studien genomfördes under cirka 3,5 månader och fölen kontrollerades en gång i veckan.
 
Gav samma tillväxttakt
Alla föl åt upp sina givor. Svullna leder förekom endast hos två föl, som båda åt kraftfoderdieten. De föl som hade kraftfoderdiet var 27 kilo tyngre och 4,6 centimeter högre redan vid studiens början och bibehöll det försprånget studien igenom. Det var inga skillnader mellan grupperna i tillväxttakt.
Slutsatsen blev att den fiberrikare dieten accepterades av fölen och behöll den snabba tillväxttakten hos fullblodsfölen som man önskar. Detta utan att orsaka ogynnsamma utvecklingsproblem, vilket är vanligt med kraftfoderdiet.

Hästar kan överkonsumera salt vid fri tillgång
Det är vanligt att hästar erbjuds fri tillgång till salt i form av en saltsten i boxen eller hagen. Anna Jansson från Department of Anatomy, Physiology and Biochemistry vid SLU i Uppsala undersökte hur stort det frivilliga saltintaget var hos uppstallade islandshästar. Alla hästarna hade en foderstat som innehöll 29 gram salt om dagen.
  
Stora variationer
I den första studien fick 47 hästar tillgång till saltsten, utöver sin ordinarie foderstat, och studerades under nio veckor. I den andra studien fick 10 hästar fri tillgång till saltsten under en vecka, därefter var de utan extra salt (utöver det i foderstaten) under en vecka för att den tredje veckan få fri tillgång till salt i lös form.
I första studien med saltstenar var medelintaget 33 gram salt per dag från saltstenen. Men intaget kunde variera mellan 1 och 194 gram per dag och var negativt kopplat till torrsubstansinnehållet i grovfodret. Det vill säga ju torrare grovfoder desto mindre salt konsumerades.
I den andra studien, där salt i lös form respektive saltsten studerades, var saltintaget från löst salt signifikant högre än det från saltsten. Med ett medelvärde på 170 gram per dag jämfört med 126 gram per dag.
  
Äter mer av löst salt
Slutsatserna blev att hästar kan överkonsumera salt om de har fri tillgång. De konsumerar också mer salt om de får det i lös form i stället för saltsten. Om torrsubstanshalten i fodret är låg konsumerar de också mer salt. Man kan dock inte garantera att hästen får i sig tillräckligt med salt för att den har fri tillgång. Det är därför nödvändigt att ha kontroll över saltintaget hos alla hästar.

Tidigare på Hippson.se:
Energirestriktiv diet och hur foder påverkar temperamentet