Text: Anna Nordin
  
Hästens rörelseapparat består av tre delar – en aktiv (muskler), en passiv (ben, leder, ligament) och en neurogen del (nervsystem). Den neurogena delen består dels av nervbanorna ut och in från musklerna, dels av det centrala nervsystemet med hjärnan i spetsen samt av receptorer i musklerna som håller koll på sträcknings- och spänningsgraden.
– Hästen har en rörelsegenerator i ryggmärgen, förklarar Anna Bergh, som gör att den inte måste tänka lika mycket för att röra sig som vi behöver.
  
Både genererar och bromsar rörelse
Musklerna är den enda vävnad som viljemässigt kan kontraheras (dras ihop).
– Våra muskler har tre huvudsakliga uppgifter nämligen att initiera, bromsa och stabilisera rörelse. De stabiliserande musklerna kallas även posturala och finns djupare in i kroppen. Dessa har en större andel långsamma muskelfibrer eftersom de ska vara uthålliga nog att jobba hela tiden, säger Anna.
Muskler som skapar och motverkar rörelse delas in efter vilken effekt de har på en led – om de sträcker (extensorer) eller böjer (flexorer) den. De muskler som samverkar kallas agonister och de som motverkar varandra för antagonister.
– Som ryttare behöver du veta hur de hänger ihop för att kunna anpassa träningen rätt, påpekar Anna.
Man behöver också känna till vilken sorts arbete muskeln ska utföra i hästens rörelse.
– Om muskelns längd inte ändras av arbetet kallas det för en isometrisk rörelse. Skulle muskeln däremot förkortas när den spänns är rörelsen koncentrisk och om den förlängs är den eccentrisk.
Funktionellt kan man säga att koncentriskt muskelarbete initierar rörelse medan eccentriskt bromsar densamma. Musklerna är inte enbart viktiga för att genomföra rörelse utan även för att upprätthålla ledstabilitet.
  
Strävar efter energieffektivitet
Den passiva pusselbiten för att kunna utföra rörelse består av de delar av kroppen vi inte kan styra med hjärnan – som skelett, leder och ligament. Dit räknas även de passiva delarna av musklerna, som muskelfascia och senor.
– De kan inte själva generera rörelse, men spelar en stor roll för rörelsen ändå. Detta eftersom de kan lagra energi när de sträcks och på så vis göra hästens rörelser mer energieffektiva, berättar Anna.
Just hästen är en art med väldigt hög grad av energieffektiv rörelse. Och energieffektivitet är eftersträvansvärt, det optimala sättet att röra sig är att använda så lite energi som möjligt.
– Där kommer tyngdpunktens placering in i bilden, säger Anna.
Hos alla fyrfota djur ligger tyngdpunkten nära djurets framben. Så fort hästen rör sig flyttas tyngdpunkten. Den stabiliserande muskulaturen och den passiva delen av rörelseapparaten jobbar då för att göra denna förflyttning så liten som möjligt. Och genom träning av muskelstyrka och koordination kan förmågan förbättras. Då upplevs hästen som mjukare och mer ridbar, då den får lättare att göra övergångar mellan olika rörelser.
  
Halsen hjälper balansen
Hästarnas relativt långa hals hjälper också till för att hålla tyngdpunktens placering stabil. Ju högre gångart, desto mer inverkan får halsens placering.
När hästen rör sig kommer kraften i huvudsak bakifrån. Bålmusklerna är antagonister till ryggmuskulaturen och arbetar då för att stabilisera ryggkotpelaren. Bålens rörelser styrs via hästens centrala rörelsegenerator, vilken även kontrollerar tajmingen av benens rörelser.
Hästens framben sitter inte ihop med resten av skelettet via någon led, utan enbart med muskulatur. Därför får bogbladsmuskulaturen arbeta aktivt för att motverka belastning på frambenen.
Om hästen vilar en längre period minskar muskelmassan. Hur fort det går beror dels på vilken typ av muskel vi pratar om, dels på hästens tidigare kondition. Muskelmassan minskar också i och med att en häst åldras, även den stabiliserande funktionen påverkas av åldrande.
­– Vilken träningseffekt vi kan få beror till del på hur gammal hästen är, men naturligtvis även på träningsupplägg och dess näringsstatus, påpekar Anna.